Det globala ansvaret för vårt klimat

Deltagare: Ricardo Lagos, D. K. Giri, Sergei Mironov, Guy Ryder, Åsa Westlund

 

Ricardo Lagos inledde med att säga att han var imponerad av Majora Carters tal och vad hon och andra åstadkommit i Bronx. Han tyckte också det kändes bra att vara tillbaka i Stockholm, eftersom mycket av den moderna miljödebatten började här under en av de första konferenserna 1972.

En av hans första budskap var att vi måste ha i åtanke att även om vi alla är ansvariga för miljön så vilar det ansvaret olika tungt på olika länder.

– Jämlikhet blir allt viktigare i miljöarbete, eftersom alla länder inte har samma möjlighet och ansvar. En annan aspekt är att en del av de utsläpp som nu finns i atmosfären är mycket gamla. Vilket ansvar har då de länder som inte bidragit till de utsläppen? Frågan är: hur översätter vi de här principerna till praktiskt arbete?

Ett problem som Ricardo Lagos anser måste lösas är det faktum att varken Indien eller Kina är med i Kyotoprotokollet.

Han menar att nu när ett nytt protokoll som förhandlas fram måste frågan om u-länders utsläpp diskuteras. De måste också bidra till att utvecklingen går åt rätt håll samtidigt som de rika länderna måste inse att de själva bör ta det största ansvaret.

– Det är viktigt att de rika länderna skickar rätt stöd till utvecklingsländerna. Här kan socialistinternationalen spela en stor roll på ett sätt som marknadsekonomin aldrig kan göra.

En ganska motsatt ståndpunkt till Ricardo Lagos intog den indiske miljöexperten D.K. Giri. Han trodde inte att politiken kan kontrollera klimatförändringarna, utan att det stora arbetet måste göras av det civila samhället och företagen.

Hans tal innehöll också svidande kritik mot dem som menar att utvecklingsländernas snabba ekonomiska tillväxt är ett av de största hoten mot klimatet, när de rika länderna under en mycket lång tid har förorenat atmosfären medan de industrialiserades.

– Vi vet att vi inte är skyldiga till allt vi beskylls för, men vi förbereder oss på att anpassa oss. Vi tror att det är bättre att förbereda sig än att försöka bota i efterhand.

Han menade också att Indien och andra utvecklingsländer behöver hjälp i sin klimatanpassning.

– Våra klimatutsläpp ska inte överstiga den rika världens, men samtidigt kan man fråga sig var de fattiga länderna ska ta pengarna ifrån till miljöarbetet. Fru Gandhi sa redan på konferensen som hölls här i Stockholm 1972 att de som är minst ansvariga för utsläppen är dem som drabbas hårdast och dessutom får störst ansvar.

Det budskap Åsa Westlund hade till konferensdeltagarna var uppmanande och brådskande. För de kommande veckorna viktigt för hur EU:s klimatpolitik ska utformas.

– Jag tycker att vi ska minska Europas koldioxid med 40 procent, men det verkar inte hända. De konservativa och de liberala ledamöterna hindrar detta. Förra veckan sa de ja till alla förslag från bilindustrin.

Åsa Westlund menade att EU:s förslag nu riskerar att vattnas ut så mycket att inte når upp till målen.

– Nästa gång ni hör en liberal eller konservativ prata om att de är bekymrade över klimatet så tycker jag att ni ska fråga dem varför de är beredda att rösta emot de målsättningar som sades på klimatkonferens på Bali, sa hon.

Så vad bör då EU göra? Inte lyssna allt för mycket på bilindustrin i alla fall, menade Åsa Westlund. Utan nu gäller det att stå upp och visa att man menar allvar med de vackra orden och dessutom våga visa vägen för andra länder och andra organisationer.

– Vi måste fokusera på en hållbar utveckling även för klimatet, annars kan den här situationen leda till konflikter. Dessutom är det märkligt att vi i andra sammanhang planerar för det värsta, men när gäller klimatet finns tvärtom risken att vi gör för lite.

Sergei Mironov pratade precis som de andra talarna om vikten av bindande avtal och nödvändigheten att enas globalt kring klimatfrågan.

– Jag tror att vi på det stora hela måste vi ändra vår attityd mot naturen. Vi trodde att vi var överlägsna, men den tiden är förbi. Vi måste leva i harmoni med naturen.

På det mer konkreta planet föreslog Mironov att man dels skapar någon form av lagar av mat och andra varor som behövs vid katastrofer. Detta för att underlätta arbetet vid orkaner eller jordbävningar – företeelser som han spår kommer att bli allt vanligare i klimatförändringarnas spår.

– Jag tror också att vi måste utveckla en internationell konvention kring dricksvattnet, det finns inte i dag.

Panelens siste talare Guy Ryder vidareutvecklade tidigare tankar på att miljöproblemen inte är en isolerad fråga, han menade att sociala frågor, miljöfrågor och ekonomiska frågor hör ihop och att arbetet med dessa frågor måste länkas samman tydligare än tidigare.

– Den stora svårigheten är att fördela ansvaret. Här måste vi vara ärliga: Vi har inte lyckats särskilt bra hittills.

Ryder vände sig också mot tesen att de fattiga ländernas tekniska utveckling måste stoppas om klimatet ska kunna räddas.

– Att få tillgång till bil kan frigöra tusentals indier, ska vi förneka dem det? Vi i västvärlden har skapat problemet och bär därmed det stora ansvaret.

Sedan frågade samtalsledaren Stefan Edman vad som krävdes för att den nedslående utvecklingen i Europaparlamentet skulle vänas.

– Om alla här inne skickade fem e-mail till ledamöterna så kanske detta skulle hjälpa. Det skulle göra stor skillnad, menade Åsa Westlund.

Panelen avslutades med att Stefan Edman bad de fem ge två korta motiveringar till varför det går att vara optimistisk när det gäller klimatfrågan.

Ricardo Lagos: Hade du frågat mig samma fråga för ett och ett halvt år sedan hade svaret varit annorlunda. Då fanns det ingen enighet i klimatfrågan nu finns det det. Det andra positiva som har hänt är att USA har gått med på att diskutera frågan i FN.

Åsa Westlund: Därför att tekniken finns att vända utvecklingen.

Sergei Mironov: Jag tror att skönheten kommer att rädda världen. Vi vill se hälsosamma människor andas ren luft och äta god mat, svarade Mironov.

D. K. Giri: Jag är en obotlig optimist som tror på människan.

Guy Ryder: Jag kan bara titta på Australien där det kommande valet är det första som handlar om klimatfrågan. Det är en avgörande fråga.

 

Läs Åsa Westlunds tal här>> 

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut