Klimatpolitik i praktiken – hur gör man

Panel: Ylva Thörn, förbundsordförande Kommunal, Anneli Hulthén, Socialdemokraternas klimatrådslag, Edward Jobson, miljöchef på Volvo bussar, Svante Axelsson, ordförande Naturskyddsföreningen.

Stefan Edman ledde den här paneldebatten som hade fokus på Sveriges roll i klimatdebatten och vad vi som land kan göra.

Han inledde med att fråga paneldeltagarna om hur de ser på målet att minska koldioxidutsläppen med 40 procent och om det går att genomföra en sådan minskning.

Svante Axelsson: Bordet är extremt bra dukat så 40 procent verkar rimligt. För det är dyrt att göra mycket på kort tid och dessutom dyrt att skjuta saker på framtiden. Därför är 40 procent alldeles lagom.

Anneli Hultén: Jag skulle vilja säga att det här kan inte gå, det här måste gå. Det här är inget påstående vi ska sätta något frågetecken efter utan vi måste gå dit. År 2050 ska alla ha lika stor rätt att släppa ut lika mycket och då handlar det inte bara om miljö längre, utan också om solidaritet.

Ylva Thörn: Målet är moget, det är möjligt och det finns ett engagemang.

Edward Jobson: Jag tror att det går. Jag tror transportsektorn blir nästa stora sektor man kommer att jobba med.

Sedan kom debatten in på spårbunden trafik och transportsektorn i stort. En sektor som Svante Axelsson utnämnde till ett misslyckande och menade att knäckfrågan är att alla vet vad de ska göra, men att det ännu inte finns någon genomförandestrategi.

– Vi kommer att få en stor kostnadspuckel. Och då uppstår problemet: hur ska vi få folk att jubla över höjda skatter? Här tror jag att teknikupphandlingar och storskaliga lösningar kommer att bli viktiga. Staten måste spela en aktiv roll.

Men trafiksektorn är tätt sammanlänkad med andra sektorer: till exempel arbetsmarknaden. För om allt fler måste resa allt längre till sin arbetsplats kan det i sig äta upp de förbättringar som görs av en effektivare teknik.

– Det kanske krävs att man hittar andra typer av jobb och att man kan utveckla jobb i hemkommunen på ett annat sätt. Med bra kollektivtrafik och jobb på hemorten har vi vunnit mycket, sa Ylva Thörn.

Men Anneli Hultén menade att det var viktigt att man inte ser kollektivtrafiken som det rätta svaret för alla. Hon hävdade att den främst måste byggas ut i storstäderna medan andra lösningar krävs på landsbygden.

– I glesbygd kanske man ska ha ett system där bussen kommer när du ringer eller bilpooler. Kanske ska vissa sträckor köras med mindre bussar. Vi fokuserar på att det levnadssätt och de transportmönster vi har nu är normen, men så är det inte. Det måste förändras.

Panelen fortsatta att prata transporter och fordon men gled allt mer in på vilka bränslen som ska driva dem i framtiden.

Edward Jobson trodde mycket på hybridbussar och på att lokala bränslen kommer att bli allt vanligare.

– Det är bränslen som är restbaserade, till exempel avloppsslam. Helt enkelt bränslen som inte är i konflikt med matproduktionen.

Fast då vakande Svante Axelsson till och menade att kritiken mot etanolen många gånger både var kortsiktig och märklig. Han undrade varför just mat och etanolodling ställdes mot varandra.

– Om man tar åkermarksfrågan på allvar då borde man arbeta för att ta bort tobaksodlingen eller köttfoderodling, De ”tar” mycket mer åkermark än vad etanolodlingen gör.

Han i sin tur fick då mothugg från Anneli Hultén.

– Jag var i Moçambique nyss. Oerhört många barn där är undernärda och man måste åka till Sydafrika för att köpa lök till exempel. De känns makabert att de ska odla etanol när barnen svälter.

Den avslutande debatten handlade om mat och vägen från den storskaliga matproduktionen som nu råder. Ylva Thörn trodde att både kvaliteten och miljövänligheten ökar om den lokala maten och det småskaliga uppgraderas.

– Diskussionen inom äldrevården om maten och hur långt den färdas visar att det här storskaliga har gått för långt. Nu fokuserar man bara på priset på maten, inte var och hur den är lagad. Det är en ny fråga för oss fackliga organisationer: att samordna oss med andra organisationer och aktörer som också brinner för denna fråga.

Den sista frågan panelen fick handlade om vad de såg framför sig och hoppas hade hänt år 2050.

Ylva Thörn: Då har vi en utmärkt god vattenförsörjning som ägs av det offentliga.

Anneli Hultén: År 2050 är status inte samma som i dag. Nu härmar vi alla en 50-årig man, då kanske det är att leva som en kollektivåkande kommunalare som är status.

Edward Jobson: Jag tror att alla citybussar är hybridbussar.

Svante Axelsson: Då tror jag att solceller har konkurrerat ut kolkraften.

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut