Mona Sahlin inledde sitt tal i Almedalen med situationen i Iran:
Något annat förenar mig och Marit (Bergman) ikväll – det gröna bandet som visar vårt stöd för kampen för demokrati i Iran.
Att gå till val borde vara en högtidsstund för demokratin, också i Iran
Men i Iran trappas våldet och oroligheterna upp efter presidentvalet.
Utvecklingen i Iran är avgörande för hela Mellanöstern.
EU måste föra en tuff direkt dialog med Iran.
Förutom Irans egen situation handlar det om tillgången på kärnvapen, relationen till Israel och freden i Mellanöstern.
Jag hoppas själv kunna resa till Mellanöstern i höst, både för att se situationen i norra Irak och för att följa president Abbas Fatah-kongress i Palestina.
Vi i Sverige har ett moraliskt och politiskt ansvar att tala klarspråk för att skydda mänskliga rättigheter, varhelst de kränks.
Vi står på de modigas sida, dem som söker frihet och demokrati.
En av dem är Parvin Ardalan. I fjol fick hon Olof Palmepriset.
Men på planet som skulle ta henne från Teheran till prisutdelningen i Stockholm blev hon fråntagen sitt pass och förbjöds att lämna landet.
Gång på gång har hon trakasserats och kastats i fängelse.
Parvin säger såhär: - Jag vill ge hopp till andra. Jag måste vara modig. Vi som lever här måste orka kämpa för förändring. Jag arbetar för att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, och jag kan inte förstå hur det kan vara brottsligt.
Vi alla, i hela världen och i hela Europa måste gemensamt svara: nej – det är inte brottsligt!
Mänskliga rättigheter handlar inte om mäns rättigheter, utan om allas rättigheter.
Mänskliga rättigheter är också kvinnors rättigheter!
I alla länder, också i Iran!
Läs hela talet