Hur ska alliansen försvara Sverige?

De fyra partierna i högeralliansen har nu presenterat en rapport om sin utrikespolitik. Det är en tunn rapport som innehåller många självklarheter men få konkreta förslag.

Alliansen vill att Sverige ska bedriva en mer aktiv utrikespolitik. Det är bra. Det finns ett stort folkligt stöd för att Sverige ska ha en stark röst i världen. Men det är oroväckande att de borgerliga partierna fortfarande är djupt splittrade i sin syn på två av de viktigaste verktygen för en aktiv utrikespolitik: biståndet och alliansfriheten. Ett högt svenskt utvecklingsbistånd bidrar till att uppfylla målen för utrikespolitiken: en trygg och rättvis värld. Alliansfriheten ger Sverige en handlingsfrihet som många andra länder saknar.

Moderaterna vill sänka biståndet med åtta miljarder. De andra partierna i alliansen lämnar inget klart besked. Med hur många miljarder ska biståndet sänkas? Tyvärr är det ingen teoretisk fråga. Internationell solidaritet handlar om människors vardag, om liv och död.

Om alliansen vill sänka biståndet kommer de att tvingas till mycket svåra prioriteringar. Ska nedskärningarna drabba satsningarna mot aids i Afrika, stödet till mänskliga rättigheter i Mellanöstern eller hjälpen till barnsoldater i Västafrika?

Sverige är ett av de mycket få länder i världen som har uppnått målet om att ge en procent av våra inkomster i bistånd. Det har gett Sverige stor uppskattning utomlands. Vårt höga bistånd ger oss unika möjligheter att påverka kampen mot fattigdomen, inte minst när vi samarbetar med andra givare som i Världsbanken och i FN. Det gör också att vi kan sätta press på andra länder att höja sitt bistånd. Moderaterna hävdar att det finns en motsättning mellan ett högt bistånd och en hög kvalitet på biståndet. I takt med att biståndet ökar, höjer vi kvalitetskraven. Från och med årsskiftet kontrollerar en helt ny myndighet att Sveriges utvecklingssamarbete håller den höga standard som skattebetalarna har rätt att kräva.

Alliansens rapport innehåller inte heller något svar på om folkpartiet, kristdemokraterna och centern har gått med på moderaternas förslag om att använda biståndsmedel för militära insatser. 

I dag spenderar världen 7700 miljarder kronor på militär upprustning. Bara 460 miljarder ges i utvecklingsbistånd. Det är knappast fattigdomsbekämpningen som behöver mindre resurser.

Mest allvarligt är kanske att alliansens rapport inte ger något klart besked om hur de borgerliga vill skydda Sveriges säkerhet. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt tycker att det är ologiskt och märkligt att Sverige inte är med i Nato. Folkpartiet vill också överge alliansfriheten för en ny, oprövad säkerhetspolitik. Vill alliansen driva Sverige in i Nato eller inte?

De fyra borgerliga partierna delar vår uppfattning om att Sverige ska bidra med svenska soldater till fredsfrämjande insatser. Sverige deltar just nu i 10 av de 16 pågående FN-operationerna. Svenska soldater och förband gör nytta och är mycket uppskattade, bland annat eftersom de är välutbildade, och har tillgång till bra utrustning. Därför ökar regeringen i år resurserna till försvarets internationella insatser.

Vi förlänger vår insats i Liberia, och fördubblar den svenska styrkan i Afghanistan. Partierna i högeralliansen säger att de vill satsa ännu mer, men de talar inte om hur det ska betalas.
  Häromdagen tvingades alliansen erkänna att de kommer att behöva låna pengar för att finansiera sina vallöften. Vi är rädda för att alliansens utrikespolitik inte är mycket mer än en ofinansierad önskelista.

Laila Freivalds
utrikesminister
Urban Ahlin
ordförande i riksdagens utrikesutskott