Jag heter Hillevi Larsson och kommer från Malmö. Är för närvarande riksdagsledamot. Klicka på "I riksdagen" ovan för mer information.
När jag var 17 år och gick på gymnasiet kom några ungdomar från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund till min skola och delade ut flygblad på temat "Vill du påverka din skolmiljö?". Just då fanns det problem med ventilationen på min skola vilket gjorde att salarna var kokheta vilket jag gärna ville göra något åt.
Det verkade som om SSU:arna brydde sig och var intresserade av samma sak som jag. Så småningom gick jag med i SSU eftersom de delade mina värderingar. Jag fick dessutom många nya vänner där.
Det var viljan att påverka som fick mig att bli politiskt aktiv. Detta kunde jag göra redan som privatperson. Som riksdagsledamot har jag ännu fler vägar till påverkan. Jag kan prata direkt med statsministern och övriga regeringen och de är mottagliga för synpunkter. Jag kan också väcka nya frågor och därmed dra uppmärksamhet till saker jag tycker är viktiga som tidigare inte diskuterats i riksdagen. Det viktiga är att man håller sig framme innan alla de andra tagit ställning i en fråga. Då är de ju mottagliga för argument! Genom att påverka riksdagen och regeringen påverkar man också samhället. Man ska dock inte tro att det alltid går snabbt. Ofta dröjer det innan man får med sig andra. Lika viktigt som att verka i riksdagen är att delta i samhällsdebatten och träffa människor utanför riksdagen. Man får aldrig glömma att man företräder andra.
Eftersom jag kommer från Malmö och därmed företräder malmöborna tar jag ofta upp frågor som är viktiga för Malmö t. ex. arbetslösheten, segregationen, integrationen över sundet och den svarta sektorns hot mot välfärden och de fackliga rättigheterna.
Jag tar också ofta upp barn- och ungdomsfrågor. En sådan fråga är de ungas psykiska hälsa. Blir vi inte bättre på att ta hand om alla de unga som mår dåligt kommer vi att få se väldigt negativa konsekvenser framöver. Kriminalitet, missbruk och utslagning har ofta sin grund i att barn och unga inte blivit sedda och fått hjälp med sina problem. Om man inte erbjuder stöd i tid är risken att problemen förvärras, med tragiska konsekvenser för de drabbade och för hela samhället.
Jämställdhet är en annan hjärtefråga. Kvinnor kämpar dagligen mot det förtryck och den diskriminering som omger oss överallt i samhället. Kvinnor sköter idag huvuddelen av tryggheten i samhället - skolan, vården och omsorgen. Lönerna står inte alls i samklang med detta! Till och med i kvinnodominerade verksamheter glider ofta de enstaka männen upp till chefspositionerna och de högre lönerna. Även när arbetsuppgifterna är exakt desamma får kvinnorna lägre lön än männen! I hemmen sköter kvinnorna huvuddelen av markservicen och omvårdnaden om barnen. Och detta även om de jobbar heltid. Trots att Sverige räknas som världens mest jämställda land kämpar alltför många kvinnor till och med för sina liv. Våldet mot kvinnor är den yttersta kränkningen och det förekommer i alla samhällsklasser med samma brutalitet. Våldet är så utbrett att det "normaliserats" i media och därför ofta bara leder till små notiser. Just pga att det är så utbrett borde frågan prioriteras och få mer uppmärksamhet!
Jämlikhet och alla människors lika värde är grunden för den socialdemokratiska ideologin, och en stark drivkraft i mitt politiska engagemang. Ingen ska diskrimineras på grund av kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning, funktionshinder eller något annat ovidkommande. Det låter självklart, men ändå är diskrimineringen utbredd! Det handlar om att ändra fördomsfulla attityder och att genom lagstiftning (och uppföljning av tillämpningen!) bekämpa den negativa särbehandlingen.
I övrigt är jag intresserad av frågor som har med välfärd att göra. Välfärden ska omfatta alla, oavsett deras ekonomi. Därför är det viktigt att tandvården blir mer integrerad i den övriga vården och bekostas på samma sätt. Överlag måste vi satsa på att kvaliteten i välfärden blir mer likvärdig i landet, oavsett var man råkar bo. De anställdas arbetssituation och löner är också avgörande. Hög kvalitet nås inte genom att spara på värlfärdsarbetarna! Tvärtom måste vi satsa på de anställda så att de orkar jobba kvar och så att fler uppmuntras att söka sig till dessa jobb i framtiden!
En ödesfråga är att bekämpa sjukskrivningarna och förtidspensionerna. Där är arbetsmiljön A och O. Huvuddelen av de som slagits ut pga sjukdom är kvinnor som arbetat hela sitt liv i vård och omsorg. Deras kroppar är så utslitna att de inte kan arbeta längre. Livskvaliteten är ofta försämrad pga sänkt inkomst, ofrivillig sysslolöshet och ständig, kronisk värk. Att anklaga alla dessa kvinnor för "fusk" är en ren oförskämdhet!
När det gäller frågan hur vi förbättrar arbetsmiljön, och därmed förebygger skador och utslagning, är ett första steg att satsa mer på skyddsombuden och höja deras status. De är ovärderliga för att förebygga dålig arbetsmiljö och slå larm till Arbetsmiljöverket i de fall arbetsgivaren struntar i de anställdas hälsa. Vi måste också ge de regionala skyddsombuden tillträde till de arbetsplatser som saknar fackliga medlemmar. Ingen ska behöva riskera sin hälsa på jobbet pga dålig arbetsmiljö!
En nyckelfråga för ökad sysselsättning är att se till att alla uppfinningar som lämnar landet istället skapar jobb här. Vi har mycket forskning och många uppfinnare, men riskviljan när det gäller att satsa på uppfinningar i Sverige är för låg. Hade vi kunnat behålla mer i landet hade det kunnat generera massor med arbetstillfällen i framtiden. Idag skapar alltför många svenska uppfinningar tillväxt och jobb i andra länder istället!