Ledare Ny Tid måndag 1 mars 2010
Det finns över 400 000 arbetslösa i Sverige, ändå klarar vi inte att få snön skottad. Någon stans kan man ana att det finns ett systemfel.
Den senaste dryga veckan har snökaoset varit en följetong i media och verklighet för troligtvis en majoritet av befolkningen. I Norrland konstateras det dock lugnt att det alltid snöar på vintern och då skottar man bort det. Det förefaller alltså som att snöfall är något som inte borde ställa till kaos.
Efter den här vintern kommer det att finnas många skäl till att se över både avregleringar och konkurrensutsättningar; Tåg, el, bussar, snöröjning och annat som inte fungerar, den nya avreglerade apoteksmarknaden ställer också till problem. I det fallet handlar det väl mest om att det är en insnöad idé att bryta upp en billig och välfungerande verksamhet.
När de som kommer fram flera timmar för sent med tåget väl kommer fram så har de; Åkt med SJ eller något annat tågföretag, på en räls som ägs och administreras av Banverket, tåget borde ha avisats i ett tågstall som Jernhusen äger men det är för dyrt så därför undviks det och antagligen köptes biljetten hos ett ATG-ombud. Vem är ansvarig för att resenärerna inte kommer fram?
Den här fragmentiseringen som finns av många olika verksamheter är resultatet av de senaste två årtiondenas ekonomism. Det är hela tiden pengar som räknas. Var finns det långsiktiga strategiska ansvaret?
För några år sedan besökte jag en av Vägverkets vägstationer. Där stod en ny stor väghyvel och dammade. Den såg alldeles nyinköpt ut. Jag frågade om den just hade köpts in. Nej den hade stått där ett tag, ganska länge, men användes inte. Förklaringen var att var och en hade ansvar för sitt konto.
Väghyveln hade köpts in på ett konto och hyrdes ut mot interndebitering. Debiteringen var dock så hög att det var billigare att hyra in den tjänsten av en entreprenadfirma. Det blev billigast på verksamhetskontot. Vägverket betalade alltså för två väghyvlar men använde bara en. Det här ett exempel på när ekonomism och fragmentisering leder till bristande helhetssyn och långsiktighet.
Det mesta av järnvägsnätet byggdes under 1900-talets första hälft. Mycket av vagnmaterialet är 20-30 år gammalt. Skicket på till exempel X2000-tågen är så dåligt att under förra hösten var SJ tvungna att ha tekniker med på tåget som kunde reparera löpande utefter körsträckan.
När snön skottas upp och töat bort är det hög tid att diskutera en långsiktig strategi med ett helhetstänkande för det svenska väg- och järnvägsnätet. Kvalitet kostar men lönar sig i längden. Det ger dessutom jobb till många av dem som idag finns på arbetslöshetskontot.
Kenneth G Forslund