Tal på Socialdemokraternas 125-årsjubileum

Tre principer för byggandet av en hållbar frihet

(Observera att det talade ordet gäller) 

Här kan du även se talet på Youtube. 

Det var trångt och lite mörkt där på Tunnelgatan 12. Snickeriarbetarfacket hade inte fått fram något större. Men många var nog vana.

Både Palm och Branting hade suttit på Långholmen, och Axel Danielsson satt just då i cell nummer 73 på Malmö cellfängelse, vilket väl får ses som giltigt förfall!

Åtalsraseriet mot socialdemokrater hade börjat åren innan, och regeringen leddes av generallöjtnant Gillis Bildt, en man som bekant också skulle sätta andra spår i historien.

Ombuden kom från fackförbund, socialdemokratiska föreningar, en liten nykterhetsförening från Helsingborg, och sjuk- och begravningskassan Röda Bandet – som vi nu nog kan erkänna var en fackförening under täckmantel.

Jag hinner inte tala om alla som var där, men en dag som denna kan vi sända en tanke till
trettioåriga Alina Jägerstedt. Det var hennes motion som gjorde att vårt parti organiserade både män och kvinnor, redan från våra första stapplande steg i vårljuset.

Det var ett ganska lugnt möte, men plötsligt stormade polisen in.

Fredrik Sterky fick böta 50 kronor för att det saknades rätt tillstånd. Och sedan övervakades resten av mötet. Men såhär i efterhand var det ändå väldigt lyckligt lottade poliser. De fick vara med om ett historiskt ögonblick.

Vårt parti grundades, med ett program om allmän och lika rösträtt, förbud mot barnarbete, rätten att organisera sig, och 8 timmars arbetsdag. Och August Palm kallade tiden där i den lilla, trånga lokalen ”den skönaste i hans liv”.

Vänner, så föddes Sveriges främsta frihetsrörelse!

* * *

Och den rörelsen har sedan dess drivit Sverige framåt.

Det slutade inte vid rösträtten och 8-timmarsdagen. Det slutade inte vid pensionerna och sjukförsäkringen. Det slutade inte vid välfärden, utbildningen, omställningen – och alla andra reformer som transformerat Sverige: Från att vara en fattig diktatur i Europas utkant,
till en världsledande demokrati i den globala utvecklingens framkant.

Rörelsen har inte slutat, och den kommer aldrig att sluta.

I varje tid ser vi nya utmaningar, och vi skapar en ny provisorisk utopi, och nya reformer för att nå dit.

Sveriges frihet, jämlikhet och solidaritet som förfasat och fascinerat världen är ett tecken på att vi börjat – klart godkänt.

Men vänner, vi ska framåt, framåt – alltid framåt!

* * *

Och det bästa betyget på vår rastlöshet just nu hörs nog i våra motståndares attacker.

Jag hör det i varje debatt: ”Ni är för kritiska!” ”Ni klagar för mycket på samhällsproblemen!” ”Ni svartmålar Sverige!” Så talar en regering vars enda vision är att behålla makten!

* * *

Att vara ett stolt över ett land innebär inte att man ska blunda för de problem som finns. Tvärtom. Det enda sättet att utveckla Sverige framåt är att först belysa, sen bemöta, sen bekämpa varje samhällsproblem.

Och detta vet vi: En regering som inte ens vill kännas vid problemen kommer aldrig att kunna lösa dem!

* * *

Vänner,

dagens socialdemokrati har stora samhällsproblem att lösa.

Sverige har 400 000 arbetslösa, och högst ungdomsarbetslöshet i hela Norden.
Skolresultaten sjunker snabbast hela OECD. Och samtidigt ser vi stora brister i
äldreomsorgen, sjukvården och stora delar av vår generella välfärd.

Men vi har också lösningarna.

Vår väg är att avsluta långtidsarbetslösheten bland unga och ge varje ung människa i Sverige en väg in i arbete, genom utbildning, praktik eller jobb i välfärden.

Vår väg är att vända skolresultaten, genom att minska klasserna, stärka lärarna, öka de tidiga insatserna – och skapa en jämlik skola utan vinstjakt.

Vår väg är att göra upp med skattesänkningar och privatiseringar, och bygga en världsledande välfärd, som alltid sätter människans bästa först.

Det kommer bli en hård, svår och fantastisk uppgift.

Och jag vet att vi är redo att ta oss an den!

* * *

Men det jag vill tala om idag är vår tids stora ödesfråga.

Låt mig börja med en betraktelse. Det bästa med mitt nuvarande jobb är nog mängden människor man får möta. För några veckor sedan var jag ute på ett skolbesök.

Då kom det fram en liten tjej som hette Mimmi.
Hon plirade på mig: ”Hur var det nu? Vad var det du är känd för?”
Då viskade en av hennes kamrater: ”Han vill ju bli statsminister!”
Då ropade en annan: ”Men statsminister – är inte det kungen?”

Och jag vet inte om de ännu har rett ut det där!

Men det jag frågar mig ibland när jag möter sådana där små, det är ju: Vad möter de för värld egentligen? Vad lämnar vi över? Vad blir vårt arv?

Larmrapporterna är entydiga. Forskningsläget är solklart. Men vänner, det är i sådana ögonblick som man känner i själen att vi behöver skapa ett hållbart samhälle!

* * *

Och detta är inte ett arbete vi påbörjar idag. Redan 1972 öppnade Olof Palme FN:s första miljökonferens här i Stockholm. Den ses idag som startskottet för det internationella miljöarbetet.

Ett arbete som växte sig starkare under 80-talet, och även i den djupaste krisen under 90-talet så höjde vi investeringarna i klimatomställningen.

Under ledning av Göran Persson och Anna Lindh, med visionen om det gröna folkhemmet,
började vi renovera Sverige.

Vi slängde ut oljepannorna, tog in den förnybara energin, och gjorde miljöteknik till en ny framtidsbransch.

Och allt detta gjordes på ideologisk grund. Vi vet att ett fritt, jämlikt och solidariskt samhälle aldrig kan leva i en död värld.

Därför är viljan till ett hållbart samhälle en grundsten i den socialdemokratiska ideologin.
Solidaritetens röda ros kan aldrig växa utan gröna blad!

* * *

Målet för vårt arbete är i min mening att bygga en hållbar frihet. Begreppet hållbar frihet bygger på tanken om det gröna folkhemmet – men pekar ut vad det betyder för dig som individ:

Friheten att arbeta, bo, resa och leva som du vill, men på ett hållbart sätt.

Friheten att gå till sängs på kvällen, vetandes att den dag du lägger bakom dig inte hotar dagen framför dig.

En frihet som inte är mindre, utan större: eftersom den går att lämna i arv till våra barn.

* * *

Och detta arbete kommer ställa krav på dig och mig. Men ingen ska behöva sitta hemma på kammaren och själva fundera ut hur vi kan bli klimatneutrala.

Det är inte individens ansvar att komma på en plan som fungerar för oss alla. Det är en uppgift vi bär tillsammans.

* * *

Och jag ser att det arbetet kommer att bygga på tre principer.

För det första: Sveriges jobbtillväxt ska vara grön.

Vi har satt upp målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det är vårt absolut största projekt de kommande åren. Och en del av det projektet kommer att vara att stödja nyindustrialiseringen av Sverige.

När vinsterna med att outsourca verksamhet minskar, söker fler företag efter möjligheter att sätta upp tillverkning här hemma.

Atlas Copco och Husqvarna har redan flyttat hem produktion, och fler måste få chansen. Och ofta sker detta just genom samverkan.

När Thermia nu planerar ny tillverkning av solvärmepumpar i Arvika är det just genom samarbete med Karlstad Universitet. Och sådana exempel ser vi över hela landet.

Det är just därför vi vill investera i näringspolitisk samverkan mellan företag, forskare, fackförbund och förtroendevalda politiker. Och just nu finns det en växande efterfrågan i vår omvärld på klimatinnovationer och energismarta lösningar.

De länder som går först vinner stora marknadsandelar. Därför kommer vi använda samverkansprogrammen för att ta fram just klimatinnovationer. Allt annat vore både ekologisk och ekonomisk idioti.

* * *

Men för att jobbtillväxten ska vara grön krävs mer. Därför ska vi använda offentlig upphandling för att öka både privata och offentliga investeringar i klimatinnovationer.

Men det räcker inte. Därför startar vi ett nytt klimatinnovationsprogram för kommuner, regioner och företag i hela landet.

Men det räcker inte. Därför satsar vi på järnvägsutbyggnad, och på att skapa snabbtåg som har möjligheten att konkurrera med flyget.

Men det räcker inte. Därför investerar vi i förnybar energi, i vindkraft, solkraft
– och även vågkraft om det kan utvecklas till en stabil energikälla.

Tar vi det här helhetsgreppet, om investeringar, samverkansformer, transport och energi
kan vi bekämpa arbetslösheten och klimathotet på samma gång.

Som Anna Lindh har sagt: ”Av två problem ska vi göra en möjlighet”

* * *

Vänner, jag är nog inte den enda här inne som söker sig till naturen för att vandra runt lite,
för att bli av med tankar – eller hitta dem.

Det finns en dikt av Tomas Tranströmer som heter Storm, som fångar just detta.

”Plötsligt möter vandraren här den gamla jätteeken, 
lik en förstenad älg med milsvid krona 
framför septemberhavets svartgröna fästning.” 

Så skriver Tranströmer. Och ett utav Sveriges viktigaste tillgångar är just ”septemberhavets svartgröna fästning”, eller som vi andra skulle sagt: skogen.

Den är förnybar, och kan vara både en ekonomisk tillgång och del av ett ekologiskt kretslopp.

Men den måste vårdas – och detta för oss in på min andra princip: Vår resursanvändning ska vara inom planetens gränser.

Jag har blivit mycket inspirerad av den svenska miljöprofessoren Johan Rockström. Han och hans kollegor har definierat en tydlig ram för planetens gränser, som människan inte kan kliva över.

De berör nio områden.

Luftpartiklar, kemiska gifter, växthuseffekter, havsförsurning, ozon, kväve och fosfor, sötvattenanvändning, förändrad markanvändning och biologisk mångfald.

Om vi respekterar dessa gränser kan vi säkra mänsklighetens fortlevnad. Och inom dessa gränser kan vi skapa ett ökat välstånd och jämlikhet - men på ett sätt som inte hotar vår planet.

Kort sagt: En hållbar frihet.

* * *

Men. Idag har vi sprungit över flera av dessa gränser. Och det kommer att kräva ett taktfast arbete för att komma tillbaka på rätt sida igen.

Det är därför vi socialdemokrater har satt upp målen att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige
med 90 procent av 1990 års värden innan 2050.

Och 2050 kan kännas som ett fjärran mål. Men redan 2030 behöver vi ha klarat det mesta. Och det kräver att vi kommit en väldigt lång bit på väg 2020. Och då ser vi plötsligt att avgörande steg som behöver tas redan idag.

Det är denna kombination som behövs. Både agerande idag, och långsiktig planering.

Därför att om vi erkänner att ekonomin kräver långsiktighet, att skolan kräver långsiktighet, vad kräver då inte klimatet?

Det är därför vi socialdemokrater vill skapa ett klimatpolitiskt ramverk, som slår fast en plan som alla svenska regeringar behöver följa – oavsett partifärg.

Samtidigt vill vi instifta ett klimatpolitiskt råd som granskar regeringsarbetet och ser till att ramverket respekteras.

Vänner, vi ska gå mot en resursanvändning inom planetens gränser, och det är en väg vi aldrig får vika från.

* * *

Men som det slogs fast redan 1972 måste miljöarbetet bedrivas internationellt. Det räcker inte med att vi respekterar planetens gränser, om ingen annan gör det.

Därför är den tredje principen att Sverige ska vara en global ledare inom miljöarbetet. Och detta ledarskap behöver bestå av två delar.

Dels behöver vi vara en förebild. Idag missar Sverige 14 av 16 miljömål. Det kan bero på att regeringens intresse för miljön inte har sträckt sig mycket längre än att byta till gröna slipsar ibland.

Varje år gör den europeiska miljörelsen ett Climate Change Performance Index. Under socialdemokratisk regering har Sverige legat i topp – men nu ligger vi på sjunde plats och rasar för varje år som går.

Det är pinsamt, men inte självklart. Påbörjar vi ett offensivt klimatarbete igen så finns det inget som håller oss ifrån att nå toppen – och bli en förebild i världen.

* * *

Och Sverige ska inte bara vara en förebild, utan också en stark röst i den internationella debatten.

Vi ska vara en ettrig pådrivare, och samtidigt en samlande ledare, i det globala klimatarbetet.

Här sker just nu ett haveri. Idag samlas EU:s statsministrar för att avgöra EU:s förhandlingsbud i de internationella klimatförhandlingarna.

Det finns en stor risk för att vår position blir defensiv och svag. Bland annat för att Sveriges insats i EU:s klimatarbete under de senaste åren har kännetecknas av tystnad, tvekan och tafflighet.

Detta har dock inte skett av okunskap, utan ren och skär ovilja. Moderat ovilja.

Sverige – som tidigare har varit en ledande kraft för en offensiv klimatpolitik, står nu tyst och tittar på när EU sänker sin ambitionsnivå, och går från tre bindande klimatmål till ett.

Vänner – detta kan inte fortgå. Sverige ska ta på sig ledartröjan igen.

Och en utav våra första insatser kommer att vara att driva på för inrättandet av en global kemikaliepanel i FN, som skapar en grund för en hållbar kemikaliepolitik världen över.

Med en socialdemokratisk regering ska Sverige bli en global ledare inom miljöarbetet,
både som en förebild och en pådrivare för en hållbar värld.

* * *

Vänner, formar vi ett samhälle där vår jobbtillväxt är grön, där vår resursanvändning är inom planetens gränser, och där vi är en global ledare inom miljöarbetet, har vi kommit långt på vägen för att skapa en hållbar frihet.

Det är ett stort uppdrag. Och det finns bara ett parti som kan samla Sverige inför den uppgiften.Och det är socialdemokratin. 125 år unga har vi råd med lite större lokaler, där inga poliser stormar in.

Men vi drivs av samma kraft och vilja – att se orättvisan, att peka ut riktningen mot en annan framtid, och sen samla alla goda krafter för att nå dit.

Och för att låna från Palm: Varje dag jag ger i arbetet för Sveriges främsta frihetsrörelse,
är de skönaste i mitt liv.

Vänner, vi har stora uppgifter framför oss. Låt arbetet börja!

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut