Vi vill se en översyn av hela den svenska insatsen i Afghanistan, både biståndsinsatsen och den militära insatsen. En sådan ska slutföras hösten 2011. Den kan då visa huruvida de nya strategierna genomförts och vilka konkreta förändringar som skett.
Afghanistan är ett av världens fattigaste länder, hårt drabbat av krig och nöd. Människorna där har tvingats uthärda sovjetisk ockupation, inbördeskrig och talibanernas förtryck. På få andra platser i världen har kvinnors rättigheter varit så förtryckta som i Afghanistan, framför allt under talibanregimens tid.
I höstas förnyade FN:s säkerhetsråd mandatet för den internationella styrka, ISAF, där Sverige och samtliga Nordiska länder deltar.
En långvarig militär närvaro är inte önskvärd, men beslut om tillbakadragande måste baseras på situationen i Afghanistan. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan svara för säkerheten utan internationell närvaro. En viktig uppgift för ISAF och EU:s polisinsats är att utbilda afghansk polis och militär för att afghanska myndigheter själva ska kunna ansvara för säkerheten. Då kan de utländska trupperna dras tillbaka. Det civila stödet måste vara långsiktigt.