Göran Perssons första maj-tal 2005

Göran Perssons förstamajtal i Malmö 2005.

Tack för välkomsthälsningen!

Det är lika underbart varje gång att komma till Malmö Folkets Park och tala. Det är en av Sveriges finaste mötesplatser. Det är en av de historiskt mest betydelsefulla för svensk arbetarrörelse. Och det är en mötesplats som också utstrålar sammanhållning och gemenskap och värme. Jag är glad och jag är stolt över att få tala här idag. Tack ska ni ha!

Malmö är en fin stad. Det har inte varit lätta år för Malmö sedan den stora industrikrisen kom på 70-talet. Men nu vänder det, det har vänt för Malmö. Jag vet därför att jag har fått vara med själv om några av de stora saker som har skett de senaste tio-femton åren i er vackra stad.

Bron. Nu Citytunneln. Jag har fått inviga ett bibliotek här som är ett av de finaste i världen, vill jag säga. Och jag har varit med om att inviga Malmö högskola. Det är bara några satsningar. Men det visar att det är ett nytt Malmö som växer fram, som baserar sig på att det ska vara lätt att komma hit. Det ska vara lätt att skaffa sig en bra utbildning här. Och det ska vara lätt att leva ett gott liv i Malmö, präglat inte bara av arbete utan också kultur.

Det är Malmö. Ett Malmö som jag älskar, ett Malmö som är Sveriges ansikte mot världen. Var stolta över vår stad. Och kanske är det så att till och med det här skruvade huset som växer upp nere vid vattnet, så småningom kommer att bli omtyckt, vad vet jag. Men det händer väldigt mycket ändå, det är alldeles uppenbart.

Denna första maj ska jag tala om den svenska modellen. Om varför det går inte så lite, utan väsentligt mycket bättre för Sverige än vad det gör för andra länder i Europa. Med det är vi inte nöjda på något sätt. Men ska vi förstå vår tid och förstå den politik vi ska driva, måste vi jämföra oss med andra. Och se om de välfärdslösningar vi väljer är sådana som bromsar vår utveckling, eller om det är sådana som driver på vår utveckling. Så därför ska jag göra en jämförelse med länder runt omkring oss och ställa frågan om vår modell håller eller inte. Det är huvuddelen av mitt tal.

Men jag skulle begå ett misstag, ja näst intill en synd, om jag inte börjar mitt första majtal med en internationell reflektion. Därför att första maj är arbetarrörelsens internationella samlingsdag.

Idag är det trettio år sedan Vietnamkriget slutade. För min generation kom Vietnamkriget att bli den händelse som mer än något annat formade vår världsbild. Vi levde med insamlingsbössorna. Vi levde i FNL-grupper och med bullentiner och med demonstrationer och med namninsamlingar.

Så småningom blev också socialdemokratin efter en trevande start, inte minst med Olof Palme i spetsen, den kraft som politiskt kom att driva opinionsbildningsarbetet i vårt land. Det här har präglat oss, och dessa minnen bär vi med oss och de erfarenheterna likaså.

Man talar ofta om 68:orna, de som var radikala i slutet på 60-talet. Ja, det fanns en sådan våg, men den sammanföll med Vietnamkriget och kanske var det mer Vietnamkriget än något annat, som påverkade oss som tillhörde 68-års generation.

Vi är idag medelålders, men vi har burit med oss det internationella engagemanget från Vietnamtiden. Vi har gjort det med stolthet, och vi har gjort det med kraft. Område efter område har vi sett i världen som har drabbats av krig och konflikter, förnedring. Och vid varje sådant tillfälle har Sverige varit med som opinionsbildare, som aktör, ibland som medlare.

Och alltid har vi haft en inhemsk opinion att luta oss emot, som har utgått ifrån det självklara: alla folks frihet - hela världens fred. Vietnamkrigets erfarenhet och den läxan tog vi med oss. Så är det.

Idag är det Mellanöstern, inte minst Irak, men också konflikten Israel-Palestina. Det är andra områden som också präglas av konflikter och fattigdom. Det finns skäl att vara fortsatt starkt engagerad, och det finns skäl att hävda värderingarna från Vietnamkrigets dagar.

En sak har vi gjort i min generation, vi som växte upp med Vietnamkriget. En sak har vi gjort som jag är väldigt stolt över att kunna redovisa denna första maj. Och det är att vårt internationella engagemang också har tagit sig uttryck i ett omfattande bistånd. Successivt har biståndet byggts ut. Nästa år blir Sverige det första land, som kommer att ha en procent av bruttonationalprodukten i bistånd. Det är ett resultat som vi har anledning att vara stolta över.

En procent av BNP. Den siffran går igen i ett annat sammanhang också. Och då kommer jag in på en diskussion om vår modell. Vi lägger ungefär en procent av våra samlade resurser på forskning. Sedan lägger näringslivet till två-tre procent. Så tillsammans näringsliv och stat, så är vi det land i världen som toppar, vad gäller forskningsinsatser som andel av vår ekonomi.

Det där är viktigt, därför att det visar att vi är ett modernt och framtidsinriktat samhälle. Ett samhälle som bygger på en av arbetarrörelsens grundläggande principer, nämligen tilltron till människans förmåga. Det finns inget problem, det finns ingen svårighet, det finns inget elände som inte människan kan lösa om människans krafter släpps fritt.

Och därför är tilltron till forskning, till utbildning, till återkommande kompetensutveckling för vuxna en bärande del i socialdemokratisk politik. Därför att den bygger på tilltron till förnuftet och människans förmåga att skapa nytt och att lösa problem. Över detta är jag också stolt och vi ska fortsätta att hävda den politiken, men inte glömma bort att det handlar om mer än forskning.

Vi talar om ett Sverige som ska hävda sig i tävlan med omvärlden, så ska alla som bor i vårt land ha en bra utbildning. Så ska de som förlorar jobbet också ha en chans att komma tillbaka i utbildning. Och det är viktigt att vi ägnar oss åt högskolor, och universitet, och forskning och vuxenutbildning. Det är viktigt.

Men vi får inte glömma grundskolan. Den skola som är till för alla barn. Den skola som i sig är en vision av det samhälle vi vill skapa. Nämligen en skola där alla barn får plats. Och där vi har klasser där man möter barn från andra typer av sociala grupperingar, andra typer av familjer än den jag själv har växt upp i. Därför att som vuxna ska vi leva tillsammans. Och då blir grundskolan som vision, grundskolan som idé, en bild av det samhälle vi vill skapa.

Så därför ska vi se upp med den uppluckring som sker av grundskolan. Friskolor som inte sällan bidrar till att vi får ökade klyftor. Det är väldigt viktigt att de också är öppna för alla barn, och att de följer den läroplan som finns för grundskolan. Och det är viktigt också att barn får en chans att möta andra barn som växte upp i andra familjer, som har andra livsåskådningar än de egna föräldrarna.

Att hålla ihop barnen på så sätt, låta barn med olika bakgrund möta varandra. Det är en idé som grundskolan bygger på och den vision av ett samhälle som vi socialdemokrater tror på. Därför är grundskolan det viktigaste inslaget i den satsning vi gör på utbildning, på kompetensutveckling. För utan en grundskola som fungerar, så är allt det andra så småningom meningslöst och tillintetgjort.

Jag skulle kunnat ha sagt förskolan också. Jag vill nog göra det, därför att ofta glömmer vi bort att förskolan är en pedagogisk verksamhet. Många äldre tror ofta att förskolan bara handlar om att passa barn. Så är det inte. Det är en medveten pedagogisk verksamhet i den delen av livet, då det kanske viktigaste formas - språket. Vår förmåga att uttrycka oss. Vår förmåga att ge andra tillkänna hur vi tänker och hur vi resonerar, och hur vi känner. Om den förmågan inte finns där, att uttrycka sig, så vet vi att då löser man konflikter på annat sätt än genom diskussion. Då blir det inte så sällan våldet som tillgrips.

Vi vet också att de killar - för det är ofta killar - som vi tappar i grundskolans senare årskurser, de mötte vi ofta i fyraårskontrollerna i barnhälsovården. Och vad var det man såg? Jo, man såg att de hade svårt att uttrycka sig, svårt att formulera sig. Det var inget fel på begåvningen, men man ägde inte språket.

Kanske därför att man talade ett annat språk hemma. Eller kanske därför att man inte talade alls med varandra hemma. Det handikappet som ett dåligt utvecklat språk betyder för barns fortsatta skolgång, kan inte överskattas. Och därför är förskolan så viktig. Därför att där möts varje barn av en utbildad pedagog, som har till uppgift just att hjälpa till med språkutvecklingen.

Och kan vi där tidigt lägga till rätta det som annars blir ett livslångt handikapp. Ja, då har vi gjort någonting för individen som betyder frihet, som betyder trygghet. Men vi har också gjort någonting för samhället, vi har undanröjt framtida konflikter.

Så här hänger det ihop: förskolan, grundskolan, gymnasieskolan. En skola för alla. Inte bara för några. Och det är viktigt, därför att vi möts nu av högern igen som säger att: varför ska man kosta på alla en skola som är treårig, exempelvis gymnasieutbildning? Låt de som ska ha lättare jobb slippa undan med en kortare utbildning - underförstått.

Det där vet vi som själva kommer ifrån miljöer där det inte fanns en studietradition. Vi vet att vi hade aldrig något tryck på oss att gå en lång utbildning. Jag var den första i min familj som fick gå gymnasieutbildning. Jag var den första i min familj som fick börja på högskolan. Men inte bara därför att mina föräldrar drev på mig, utan det var därför att det fanns människor runt omkring, inte minst i skolan, som sade att: du borde nog plugga vidare.

Och skickar vi signalen att det är inte så viktigt att alla barn får en bra utbildning, eller att alla som går i en gymnasieutbildning får sådan kunskap att man kan gå vidare till högskolan, då vet vi vilka barn det kommer att bli som inte får utbildningen, och som kommer att bli över. Det här är viktigt.

Sedan är det så här också, det vet ni ju, ni har gått i skolan själva, att vem visste vem av klasskamraterna som skulle bli den som kom att utveckla de mest kvalificerade talangerna? Det hade vi ingen aning om. Utan i skolan var det ju så, att man såg killar och tjejer som man tyckte var hopplösa. Och sedan mötte man dem några år senare, och så hade de plötsligt blivit någonting väldigt, väldigt fint. Hur gick det där till egentligen?

Ja, det är inte så konstigt. Du vet det själv, dina egna barn, dina egna kamrater, det är språng i utvecklingen. Och de kommer när man minst anar det och sedan plötsligt så är man en annan person. Och sedan går livet vidare. Och att ta vara på det där, att ta vara på varje kille och tjej, det är vår uppgift.

Det kostar pengar, mina vänner. Det här jag står och talar om, det är ett dyrt skolsystem, som kräver mer resurser. Och de saker vi satsar in i skolan är av sådan omfattning, att jag tror inget annat land i världen satsar mer på skola och utbildning än vad Sverige gör. Över detta är jag stolt och för det är jag glad att betala skatt.

Så jag talar om en svensk modell. Troligen är det så att vi lyckas bättre i Sverige, därför att vi är ett kunnigt land. Att vara kunniga.

Vi lyckas troligen bättre i Sverige också därför att vi är ett öppet land. Vi har aldrig någonsin slutit oss. Vi vill vara öppna mot världen. "Öppen mot världen ligger det ljusa land", som Pethain skaldade. Eller "Öppen för världens vindar", så var det, "ligger det ljusa land". Sverige är ett sådant land. Vi har öppet för världens vindar.

Vi har alltid förstått att om vi ska utveckla vårt land, så kan vi inte isolera oss. Och det är en lång framgångssaga. En fantastisk triumf, inte minst för frihandel. Vi skulle aldrig ha nått vårt välstånd om bara svenskarna skulle ha köpt vår järnmalm. Om bara svenskarna skulle ha köpt vårt papper och vår massa. Om bara svenskar skulle ha åkt runt i Volvo. Det hade inte gått. Utan tack vare att andra har köpt det här, så har vi kunnat fortsätta att utveckla och producera.

Det har varit en styrka för oss. Nu ser vi att den här öppenheten också rymmer risker. Kalla det gärna för globalisering, eller internationalisering, vad ni vill. Men lösningen på konkurrensen utifrån kommer inte att vara att vi stänger om oss. Stänger vi om oss, så vet vi att, ja det kan vara värt en applåd.

Stänger vi om oss, så vet vi bara att de som kommer efter oss, kommer att få börja en utveckling som successivt går bakåt. Samtidigt är det ju dumt att stå här och säga att inte globaliseringen drabbar människor, och drabbar människor hårt. Man förlorar jobbet. Och vi ser att när hundratjugo arbetstillfällen försvinner på en industri här i Malmö, så är de människor som förlorar jobbet ju inte de som kommer att få de nya jobben.

Däri ligger det svåra, och däri ligger ofta också det mänskligt tragiska. När en arbetsplats försvinner, så är det inte givet att just den som förlorat jobbet på den gamla arbetsplatsen får det nya jobb som skapas någon annanstans i Malmö. Då måste det finnas en trygghet för den människa som har förlorat jobbet.

Ska vi vara öppna mot världen, så måste vi också vara trygga. Är vi inte trygga, så blir öppenheten ett hot. Och är öppenheten ett hot, så kommer vi inte att vilja förändras. Då stänger vi, och då sluter vi oss inom oss själva. Så tryggheten, tryggheten att ha ett välfärdssystem, sociala försäkringar, som ser till så att om du hamnar i arbetslöshet eller sjukdom - den tryggheten - den är förutsättningen för att vi ska fungera i en modern tid.

Just därför går det bättre för Sverige än för andra länder i Europa. Och då blir det så ologiskt när den svenska högern säger: försämra dessa sociala försäkringar, därför att då skapar vi en bättre situation. Nej, de har redan gjort det ute i Europa, och inte har de fått en bättre situation. Det går sämre för dem än för Sverige, och det misstaget tänker vi inte upprepa här. Vi slår vakt om våra sociala försäkringar.

Och här finns ytterligare en sak som är viktig att säga, och det är följande. A-kassan, det är en försäkringsersättning. Moderaterna och Fredrik Reinfeldt säger att det är bidrag man betalar ut till människor. Det är lögn. Det är en försäkringsersättning. Varenda krona som går ut ifrån a-kassan har betalats i premier. Premier som har lagts på de löner som löntagarna har fått eller förhandlat sig till.

Och i inget annat sammanhang i samhället skulle de komma på tanken att säga att den som får en försäkringsersättning får ett bidrag. Du krockar med din bil, du går till Folksam, du hämtar ut en ersättning för skadan. Ja, det har du rätt till, därför att du har betalat en premie. Ingen kommer på tanken att säga att det är ett bidrag, det är en försäkringsersättning.

Och det där är viktigt att komma ihåg. För börjar man på att slarva med orden här, ja då kommer man snart till det som högern säger. Nämligen att: de som är arbetslösa är lata, och de lever på bidrag. Underförstått: om man bara sänker de här bidragen lite, så skulle man få fart på dem, och de skulle börja på att söka jobb.

Det kan vara en och annan som inte sköter de här sakerna riktigt. Det ska vi inte neka till. Men för de allra, allra flesta är den stora förlusten av frihet när man förlorar den trygghet som består i att man har en inkomst. Och om den inkomstförlusten också ska bli sådan, att du inte klarar din försörjning - ja, då är varje förändring ett hot. Och då blir de nya tiderna otäcka tider, hårda tider för vanligt folk. Därför slår vi vakt om a-kassan.

Bara för att visa vad det här moderata förslaget betyder. Genomsnittslönen för en svensk industriarbetare är 18 000 kr i månaden. Högerns förslag om a-kassa är 60 procent på detta. Drygt 10 000 kronor skulle man få om man blir arbetslös.

Sedan är det så att om du har a-kassa är du skyldig att ta ett jobb som erbjuds dig, som ger 90 procent av a-kassan. Alltså drygt 9 000 kronor. Du är skyldig alltså att ta ett jobb, som ger dig en lön på 9 000 kr, om a-kassan sänks som moderaterna föreslår.

Du har en lön när du blir arbetslös på 18 000 kr. Du får hälften kvar, det som skattebetalarnas föreningar har tjoat om i så många år. Det blir hälften kvar av din lön. Ja, då finns det bara en lösning för vanligt folk, och det är att skaffa sig två jobb. Att jobba dubbelt. Det system som vi ser, exempelvis i USA.

Det vill vi inte ha i Sverige och därför tänker vi ta strid för de sociala försäkringarna. Och det är sjukförsäkringen, det är föräldraförsäkringen, och det är också a-kassan. Därför att får man den här förändringen, ja då får man ett systemskifte som resulterar i ett hårdare och kallare klimat. Ett Sverige, där de sätts i kläm som har förlorat jobbet. Det är vi inte med på.

Öppenheten får heller inte innebära att vi börjar på att tubba på våra kollektivavtal. Jag är en mycket hård och principiell anhängare av kollektivavtal. Fackföreningsrörelsen ska ha rätt att teckna avtal, och ha rätt att använda sig av stridsåtgärder om man inte får avtal. Det är självklart. Det är ett naturligt inslag i den svenska modellen.

Det har gjort att fackföreningar har varit med och tagit ansvar för svåra förändringar i det svenska samhället. Det ska vi inte fördärva. Och när nu kollektivavtalen utmanas av företag från andra länder, så blir det plötsligt så att vi läser på borgerliga ledarsidor och hör när vi lyssnar på borgerliga politiker att man tycker att kollektivavtalen är ett hinder. Nej, det är de inte.

Jag har aldrig någonsin förstått att det skulle vara på något sätt osolidariskt att se till så att en lettisk arbetare har bra betalt. Jobbar man i Sverige ska man ha bra betalt. Jobbar man i Sverige så ska man ha lönen i ett kollektivavtal.

För en vecka sedan såg ni att Volvo hade slovaker som arbetade med en timpenning på 10 kronor. Det är orimligt. Det här tänker vi aldrig acceptera. De som kommer till Sverige ska ha svenska löner. Och en sak vill jag säga er alla: jag drev hårdare än någon annan utvidgningen av EU. Men min vision var ju inte att vi i Sverige skulle få lettiska löner. Min vision var ju att Lettland skulle få svenska löner, och det tänker vi kämpa för.

Öppna, kunniga, trygga - eller som Tage Erlander sade: det finns inget enskilt större frihetsvärde för vanligt folk, än att känna trygghet. Så är det ju. Vi som kommer från sociala bakgrunder där arbetslöshet har varit ett naturligt inslag, vi vet att det är ofrihet. Vi vet att det är ofrihet att bekymra sig om sin egen hälsa. Vi vet att det är ofrihet att bekymra sig om sina föräldrars vård och omsorg. Vi vet att det är ofrihet att vara orolig för ungarna.

Den där tryggheten som gemensam sektor ger, som kommunalarbetarna ger oftast, den tryggheten är frihet. Det finns inget större enskilt frihetsvärde än detta - vår gemensamma sektor.

Jag brukar säga om våra kommunalarbetare att: du kan försöka hur mycket du vill att skaffa dig något slags skydd inför ålderdomen. Du kan spara pengar. Du kan sätta dem på fonder. Du kan lägga dem i madrassen. Du kan ha dem på sparbanken. Men dina pengar är inte tryggheten. De hjälper dig inte när du ska vända dig på natten.

Utan tryggheten består i att det kommer en person, oftast en kvinna, oftast en kommunalarbetare hem till dig på natten. Hjälper dig att vända dig, hjälper dig att kanske dricka lite. Du får en klapp på kinden, ni växlar några ord och sedan åker de till nästa som behöver denna vardagssolidaritet. Det är tryggheten. Tryggheten är en kommunalarbetare.

Och därför ska de ha bra betalt. Därför ska de ha bra betalt. Och därför ska vi ha vettiga villkor för våra kommunalarbetare. Heltidsjobb, om det är så att man vill ha ett heltidsjobb. Därför att vi står inför någonting som är oerhört viktigt, och det är att vi ska rekrytera en ny generation välfärdsarbetare.

Vi ska övertyga dagens 17-, 18- och 19-åringar om att du ska bli kommunalarbetare. Du ska arbeta i vården av sjuka och äldre. Du ska arbeta med barn. Ja, det gör jag gärna, säger de. Men jag vill ha en lön som jag kan leva på. Och jag vill ha en tjänst som ger mig möjlighet att utveckla mitt yrkeskunnande - ett heltidsjobb.

Klarar vi inte det, ja då får vi problem. Vi har lovat i 121 punktsprogrammet, att vi ska ta initiativ under denna mandatperiod för att komma närmare heltidstjänster. Och de initiativen kommer att tas. Och sedan vet vi att alla inte vill ha en heltidstjänst, men de som vill ha det ska få det. Annars klarar vi inte framtida rekrytering av den personalgrupp, som mer än någonting annat är trygghet för vanligt folk - kommunalarbetarna.

Ni hör vad jag talar om, jag talar om att vi är kunniga, att vi är trygga, att vi är öppna mot världen. Jag skulle kunna säga också att vi är gröna. Jag vet att inte alla gillar miljöpartiet, de gröna, men vi är gröna i en annan mening.

Jag är övertygad om att den verkligt svåra framtidsfråga som våra barn kommer att få ägna sig åt är klimatförändringen. Och egentligen kamrater: vad har vi för glädje av bra pensioner och jättebra skola om inte luften är frisk och vattnet är rent? Det är ändock det det handlar om.

Och då ser vi ju, när vi tittar oss runt omkring, att vi har en smygande förändring av klimatet. Det märks inte från år till år. Men i hundraårsstudier och tioårsstudier, så ser man detta. Vi vet också att klimatförändring betyder att hårdast drabbas de som är fattigast. Och då ser vi det i globalt perspektiv.

Vi kanske rentav i vår del av världen kommer att klara oss något sånär. Det blir troligen torrare och varmare i Skåne. Det blir översvämningar och sådant i Mellansverige, men vi kan säkert hantera detta. Men hur går det när öknarna breder ut sig? Och hur går det när miljontals fattiga förlorar sin försörjning därför att jordbruket slås ut?

Sådant har vi också ansvar för. Och vårt sätt att leva påverkar andra människors villkor. Det är svårt att ta till sig ibland, att mitt sätt att åka bil, det är en del av en livsstil som inte är hållbar. Samtidigt vet ni, och det vet jag också, att bilen kommer vi inte att göra oss av med.

Vi som har växt upp, återigen på 50-60-talet, vi var med om när vi skaffade bil. För mig var det så att då kom vi längre än till Vingåkers kyrka. Dit kom vi på cykel. Men när vi fick bil i Vingåker, då kom vi ända till Katrineholm och ibland till Norrköping och ibland till Örebro. Det var en enorm vidgning av min familjs frihet.

Någonting som tidigare bara var förbehållet dem som var riktigt rika - att kunna resa fritt. Det var bilen. Och bilen har betytt mycket för vanligt folk, som frihetssymbol och som frihetsskapare. Den kommer vi inte att ta bort. Men ibland passar bilen illa. Den passar illa i storstäder. Och den passar illa om vi fortsätter att köra den med samma typ av bensinmotor som vi har nu. Men vi har teknik för att ersätta bensinmotorn med någonting annat. Det finns tekniska lösningar.

Och min tro på människan, på forskare och tekniker är ju grundmurad. Det här kommer vi att lösa. Om vissa länder går före, om vissa länder vågar ta modiga beslut, om vissa stater skapar en marknad för nya produkter - då har vi möjligheten att både skapa jobb och att ställa om, och det är inte bara någonting som då handlar om att vi vill ha mer sysselsättning. Det handlar ju också om att vi har ett ansvar mot kommande släkten.

Mina barn - deras barn - ska ju ärva en jord av mig som är bättre än den jag ärvde av mina föräldrar. Det är en moralisk fråga, av yttersta vikt och stor tyngd, och därför de gröna frågorna är samhällsbyggnadsfrågor.

Det handlar om ny teknik för energiförsörjning, ny teknik för transportrustningar. Ny teknik för råvaruhantering, det är nytt, det är forskning, det är investeringar, det är framtid.

Och det är ingen dröm om det som har varit, det är ingen längtan tillbaka.

Jag står inte och talar om ett samhälle som baserar sin försörjning långsiktigt på björkved och kompost, även om det kan vara bra det också. Nej, det är ett högteknologiskt samhälle, byggt på forskning, smarta lösningar som gör att vi får ut mer av allt mindre exempelvis när vi producerar energi. Det är framtid och där ska vi driva på. Vi är grönare än andra, därför går det lite bättre för oss i Sverige.

Här ser ni hur modellen växer fram, vad jag talar om. Jag talar alltså om ett samhälle som är öppet, som är tryggt, som är kunnigt, som är grönt, som är jämställt. Sverige är det land i världen som har lyckats bäst med att skapa förutsättningar för män och kvinnor, att dela ansvar för familj.

Vi har skapat förutsättningar för män och kvinnor, att dela engagemanget för familj och yrkeskarriär. Det är en fördel för oss, det är en styrka i vår ekonomi. Det är en frihet för den enskilde. Jämställdheten är ett inslag som är modernt i vår politik. Den ska ytterligare utvecklas.

Diskriminering, förtryck på grund av kön, sexuell exploatering, allt förnedrande i den pornografiska exponering vi kan se runt omkring oss - allt sådant ska bekämpas, naturligtvis. Det skapar snedvridna bilder av män och kvinnor och av relationer, som ungdomar tar med sig och sedan beter sig på ett sätt som är grovt och ibland fullständigt vidrigt. Men de har fått det någonstans ifrån. De har fått det från ett samhälle, en miljö, från media som vi vuxna bär ansvar för.

Och då måste vi också fundera på en politik, utveckla en politik som är radikalare i detta avseende än dagens. Jämställdhet blir en drivkraft också den, för både ekonomisk utveckling och sysselsättning och ett modernt Sverige.

Jämställda, gröna, kunniga, trygga och öppna, och dessutom skulle jag kunna lägga till väldigt höga skatter. Så är det. Det är svenska modellen. Och alla ekonomer har sagt till mig genom åren att det här funkar inte, det här går inte. Ni har för höga skatter. Ni tar på er för mycket i form av gemensam sektor. Och jag har sagt till dem att: "ja, ni tror att ni har rätt, men vi tror på vår modell".

Och nu har vi facit. Hur har det gått för Sverige när vi har behållit vår samhällsmodell? Den socialdemokratiska modellen? Är det vi som har halkat efter? Är det vi som presterar sämst i den europeiska gemenskapen? Nej, så är det inte. Det är tvärtom. Vi har haft en bättre ekonomisk utveckling de senaste tio åren, jämfört med andra.

Vi slår de andra i Europa, vi slår de andra euroländerna och i OECD-gruppen. Vi har haft en bättre utveckling vad gäller sysselsättningen än andra. Även om arbetslösheten är för hög i Sverige, så är det så.

Så den ekonomiska modell, den välfärdsmodell som vi har, som bygger på en stor gemensam sektor har visat sig inte bara fungera bra. Den fungerar bättre än de länder som har valt en annan modell. Då ska vi inte byta. Då ska vi hålla fast.

Därför att jag vet en sak för framtiden, och det är att påfrestningarna i jobbet på vanliga löntagare kommer inte att minska. De kommer att öka. Ytterst få kommer att kunna känna sig säkra på sina jobb. Ytterst få kan gå in i en yrkeskarriär idag och säga att: nu har jag skaffat mig en utbildning. Och den utbildningen garanterar mig en anställningstrygghet de kommande 20-, 25- 30 åren. Det kunde man kanske säga för trettio, fyrtio år sedan. Idag går det inte.

Utan till och med en civilingenjör som sitter med ett kvalificerat utvecklingsarbete på en bilindustri, vet att jobbet kan vara borta i morgon. Och då gäller det att vi har ett samhälle, som har sådana resurser, som gör att människor kan känna sig trygga om olyckan är framme. Både i form av arbetslöshet och sjukdom.

Och det fungerar väl. Det fungerar på ett sådant sätt att det är i ett sådant samhälle som man är öppen för förändring. I ett sådant samhälle är man med på det nya. I samhällen där människor blir rädda, så sluter man sig och säger nej till det nya. Därför fungerar den svenska modellen med en stor gemensam sektor, bättre än vad de andra gör i Europa idag. Och över det kan vi vara stolta.

Någon har liknat den svenska ekonomiska modellen med en humla. Jag tror att jag har gjort det själv till och med. Och ni vet humlan är ju ett sådant där konstigt djur. Den ska ju inte kunna flyga egentligen. Det är en för stor tung kropp och för små vingar, lik förbaskat flyger humlan. Och det är på samma sätt med den svenska ekonomin och den svenska gemensamma sektorn. Den flyger trots alla förståsigpåares motsatta beskrivning och förväntan.

Och en stor tung humla som brummar runt omkring upplevs i regel som, ja ganska mysig. Det är betydligt läskigare med en bitsk och elak geting som surrar. De tycker jag vi ska hålla borta och så håller vi fast vid humlorna istället.

Ni hör vad jag pläderar för vår samhällsmodell. Det förstår ni ju själva, att jag är en varm anhängare av den. Men ibland så beskrivs vi ju som att vi skulle ha misslyckats. Och i en viss mening har vi ju misslyckats. Men vad jag har visat för er är att vi inte har, så att säga, lyckats sämre än andra. Tvärtom - vi lyckas bättre än andra.

Men det är klart att vi inte kan vara nöjda, när vi har en öppen arbetslöshet som ligger på fem procent. Det är för högt, den måste ned. Det är klart att vi inte är nöjda, när vi ser unga människor gå under i narkotikamissbruk. Och det är klart vi inte är nöjda, när vi ser hur exempelvis pensionärerna har det.

De äldre som har byggt vårt samhälle, lojalt gått till jobbet. Betalat sina skatter, ställt upp för sina kompisar. Män och kvinnor, fostrat barn, tagit ansvar. Det är klart att de ska ha en bra ålderdom, en trygg ålderdom. Och det är klart att vi får se till så att vi förnyar äldreboenden och den typen av serviceinrättningar. Att det görs på ett sådant sätt, så att äldre människor känner sig trygga. Allt annat tycker jag är bedrövligt.

Och här måste vi ha en diskussion i hela landet om hur situationen ser ut. Därför att jag möter för ofta oro bland äldre människor. Man säger att det finns kanske inte någon service eller trygghet för mig, när jag behöver den. Jag behöver den inte just nu, men jag kan komma att behöva den. Och den oron måste vi ta på allvar.

Det är ett rikt samhälle i Sverige. Vi har råd med detta. Vi ska se till så att vi sköter det här, det är viktigt. Och det gäller inte bara i Malmö och i Skåne, det gäller i hela Sverige.

Jag har just nu enormt mycket brev som kommer ifrån pensionärer. Därför att partiet har ju gått ut i en seniorkampanj och frågat våra äldre, hur de ser på situationen. Och det här är en fråga som kommer igen. Man känner otrygghet. Det måste vi ta på djupaste allvar.

En annan sådan fråga, där jag också tycker att vi nu har möjlighet att ta ett kliv framåt till. Det är ju de bekymmer som många människor upplever med sina tänder - tandhälsan. Vi har en bra tandhälsa för unga människor upp till tjugo år. Barn och ungdomstandvården fungerar och unga människor i Sverige har riktigt bra tänder, väldigt bra tänder.

Sedan kommer en period i livet då du får ta ansvar för detta själv. Och är du 20-22 år, pluggar eller kanske går arbetslös, så är det inte det här som du prioriterar. Och särskilt inte om det är så att du kommer från en familj som har dålig ekonomi, som har svårt att få det gå ihop. Då puffar man inte på sina ungdomar att nu ska vi gå till tandläkaren.

Utan ska vi klara en bra tandhälsa, så måste vi successivt bygga ut en allmän tandvård för alla i vårt land, och då börja med de unga. Nu har vi klarat pensionärerna på ett ganska bra sätt. Inte helt perfekt det heller, men högkostnadsskyddet har gjort att väldigt många äldre har bytt ut sina gamla proteser. Renoverat ordentligt i sin munhåla och fått ett mycket, mycket bättre liv.

Vi måste använda den kommande perioden och de resurser som nu växer till, för att lösa ett av de återstående stora sociala problem vi har - nämligen att skapa en tandvårdsförsäkring som är till för alla. Det blir nästa stora reformområde och det är dags att kliva in i det.

Och därför tillsätter Ylva Johansson, i nära framtid, en beredning som ska få i uppgift att föreslå de första stegen i utveckling mot en allmän tandvårdsförsäkring. Klassisk socialdemokratisk reformpolitik!

Och det har vi råd med, därför att det är en social försäkring som vi tar tillsammans och vi stöttar varandra. Det är rätt fantastiskt egentligen, att den här enkla tanken om solidaritet också visar sig vara den som fungerar bäst i en tid då vi tycker att så mycket ställs på huvudet och kastas över ända.

Håller vi ihop och hjälper varandra, ja då klarar vi också svårigheterna. Och ett land som har en befolkning som är frisk, ett sådant land klarar sig bättre. Ett land som har äldre som är harmoniska, ett sådant land känns tryggt.

Ett land som har en befolkning, och framför allt ungdomar som är kunniga, klarar sig bättre än andra länder. Den offentliga sektorn - våra gemensamma angelägenheter - det talar jag om.

Visst är det fantastiskt att kunna samlas på första maj på det här sättet. Och stå som jag nu har gjort, resonera om politiken, mer än att tala om den. Och jag resonerar om den på samma sätt som egentligen Gustav Möller skulle ha kunnat gjort.

Mina företrädare: Tage Erlander, Ingvar Carlsson, Olof Palme skulle ha kunnat gjort det också. Och det här beror på att vi arbetar i en idétradition. Socialdemokratin är en idéburen rörelse. Det är inte ett intresseparti för en liten grupp i samhället, där vi ska hävda vissa människors intressen. Nej, det är ett idéparti som är öppet för alla människor.

Ett idéparti som bygger på uppfattningen att om vi utgår från allas lika rätt och lika värde, så blir vi starkare. Så är det. Så har det varit. Och därför tillhör du troligen ett parti som - jag vet inte om alla är medlemmar i partiet som står här - men ni som är det och ni som sympatiserar med oss.

Vi socialdemokrater, kan jag säga, vi tillhör en rörelse, ett parti som aldrig någonsin har behövt byta namn, förstår ni. Jämför med andra partier, hur de har fått hoppa från namn till namn, vartefter tiderna har förändrats. Vi är och förblir sociala demokrater. Därför att i partinamnet ligger en beskrivning av hela vår idé och ideologi. Nämligen ett samhälle där vi håller ihop, delar ansvar och ett samhälle där alla har rätt att vara med och ta ansvar. Lägga sin röst, höja sin röst och säga vad man vill.

Sociala demokrater, idétraditionen, det tidlösa politiska budskapet, den tidlösa politiska arbetsuppgiften. Det är den jag har talat om denna vackra första maj i Malmö Folkets Park.

Och under tiden jag har talat, kamrater, så har detta fantastiska hänt, att solen har brutit fram. Och därmed så tycker jag att jag ska sluta. Tack ska ni ha!

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut