Carin Jämtin anförande 29 oktober

Ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete

Jag ska börja med att tacka alla som var med i temagruppen om ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete. Vi hade mycket bra diskussioner, tycker jag. Vi hade diskussioner om det som stod i riktlinjerna och i motionerna, men också om det som saknades. Vi var rätt överens om att det var flera områden som saknades, framför allt i riktlinjetexterna. Därför har vi delat ut det nya förslaget, som jag hoppas att alla ombud har fått. Det är delvis en förstärkning och en bättre text, men det finns också en del nya stycken i partistyrelsens nya förslag.

Kongressdeltagare! I Sverige i dag, för de flesta stockholmare och andra svenskar en vanlig torsdag, utsätts en människa för den kanske mest förnedrande upplevelsen av alla. Det borde vara, och är ju, att begränsas av andras förutfattade meningar, av andras fördomar och av inskränkthet. Och i morgon kommer en person med utländskt efternamn att få höra att han eller hon ännu en gång inte får komma till en anställningsintervju, och ännu ett tappat hopp är släckt. I morgon i något fikarum, för det är flera som jobbar fast det är helgdag på många ställen, kommer någon att få höra ytterligare ett nedvärderande bögskämt. Det är så det är i Sverige varje dag, hela tiden. Det är den verkligheten som vi med de här riktlinjerna försöker förändra. Det är den verkligheten som vi måste ändra på när vi får regeringsmakten, när Mona Sahlin blir statsminister och när vi får makten i kommuner och landsting runtomkring i Sverige.

Varje människa är unik. Vi är lika, men vi är ändå olika. Vi har lika och olika egenskaper. Vi är pappor eller mammor, men alla är vi föräldrar, och på något sätt är vi vårdnadshavare. Vi är kvinnor eller män, men vi är alltid människor. Vi fungerar olika psykiskt eller fysiskt, ibland psykiskt och fysiskt, men vi har alla något att bidra med, och vi är alltid människor. Vi är lika och olika, men för oss socialdemokrater är det självklart att alla ska behandlas lika och att alla ska ha lika möjligheter. Det är det som diskrimineringsstycket och antidiskrimineringsarbetet handlar om. Vi accepterar inte att kvinnor behandlas sämre än män, vi accepterar inte att kärlek begränsas av fördomar och vi accepterar inte att det är svårare att få jobb om man har ett annorlunda efternamn. På alla de här områdena och på många fler står fördomar i vägen.

Vi har en lagstiftning som har kommit ganska långt på många håll. Det är olagligt att diskriminera människor i Sverige, men ändå sker det varje dag. Delvis måste lagstiftningen förändras, men vi måste så klart också själva jobba med våra fördomar.

Kongressdeltagare! Det som vi diskuterade mest i temagruppen och det som vi kanske kommer att diskutera mest här i dag – vi får väl se – är jämställdhetsfrågorna.

Föräldraförsäkringen fyller 35 år i år. Och vi socialdemokrater har anledning att känna stolthet över den här reformen som vi drev igenom redan 1974. Men det finns många brister i föräldraförsäkringen, och framför allt finns det många fördomar som lever kvar. Det går långsamt att uppfylla målet ett jämställt uttag. 1980 togs enbart 5 procent av dagarna ut av män. Drygt 30 år senare är det knappt 20 procent av dagarna som tas ut av män. Och det märks på arbetsmarknaden, men det märks också i barnens relation till sina föräldrar, för föräldrar, vårdnadshavare, som i barnens unga år knyter an till barnen har bättre kontakt med barnen när barnen blir äldre.

Det finns ett brett stöd i hela det svenska samhället för att det egentligen är fel att kvinnor lönediskrimineras. Men det är när vi ska göra någonting åt det som det är många som drar öronen åt sig. En viktig anledning till just lönediskrimineringen är ett skevt uttag av föräldraförsäkringen, för det är kvinnor och inte män som får frågan vid anställningsintervjun om de tänker skaffa barn. Det må vara hur olagligt som helst, men jag har många vänner som har fått just den frågan. Några har vågat bråka, andra inte. Det är just därför som det är en förkrossande majoritet av alla deltidsanställda som är kvinnor, och just därför tjänar kvinnor mindre än män.

Nu är det dags att ta nästa steg – bättre sent än aldrig, kan man säga. Vårt mål är klart: På sikt bör föräldraförsäkringen delas lika mellan föräldrarna. Men på den här partikongressen föreslår partistyrelsen att vi ska fatta beslut om att dela föräldraförsäkringen i tre delar och påbörja den reformen genom att införa ytterligare en pappamånad. Det är en början till en delad föräldraförsäkring som jag tycker skulle vara ett progressivt framåt.

Kongressdeltagare! Jag vill beröra åtminstone ett annat område. Det är de fördomar som drabbar personer med funktionsnedsättning. Som Mona Sahlin sade i sitt inledningsanförande till kongressen: Alla behövs och alla kan bidra. Det är sanningen, och det måste vara utgångspunkten i vårt arbete. Vi måste ha ett arbetsliv där alla får plats och där alla faktiskt kan bidra. Det kräver att arbetslivet är organiserat så att det finns plats för dem som inte alltid kan bidra till hundra procent, ett arbetsliv där flexibilitet handlar om att se till människors olika förmågor och att ge stöd så att fler kan bidra ännu mer.

Frågor om jämställdhet, om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, om rättigheter för hbt-personer, om personer som av etniska skäl blir diskriminerade och om andra diskrimineringsgrunder handlar de här sidorna i riktlinjerna, men det handlar också motionerna om. Det finns många kloka yrkanden, och många av dem har vi försökt väva ihop i det nya förslaget till riktlinjer.

Kamrater! En partikongress är ett äventyr, och vi härinne vet vad målet för resan är. Färdriktningen är klar. Och efter att riktlinjerna beslutats blir den ännu tydligare. Vi vill att Sverige får en annan riktning, en tolerant riktning i stället för en intolerant, ett öppet samhälle i stället för slutet.

Nu är det dags att diskutera det som handlar om hur diskriminering sätter gränser för att fler ska kunna få jobb i Sverige. Låt oss diskutera de nya idéer som har kommit fram. Jag gläds fortfarande åt de bra diskussionerna som vi hade i vår temagrupp. Jag hoppas att alla ni som deltagit från Stockholms län, Skåne, Värmland, Dalarna, Örebro, Gävleborg, Västernorrland och flera andra partidistrikt ser att era yrkanden återfinns. Gör de inte det, gå upp och yrka vidare!

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut