Leif Pagrotskys anförande

Partivänner, kongressombud och andra rödgröna vänner här i salen! Det är ett otroligt privilegium att få inleda ett kulturpolitiskt huvudavsnitt här på vår kongress. Jag har gjort lite efterforskningar, men tror inte att någon tidigare kongress har satt kulturfrågorna i så framskjuten position som vår kongress har gjort.

Kulturpolitiken har blivit ett eget huvudområde i programmet och har en egen huvudföredragande. Kulturinslagen har haft en framträdande roll hela veckan här, inte minst i går när Henrik Schyffert talade och på kulturarbetares liv lyckades ge liv och röst åt det som många av oss känner, till exempel om Thomas Bodström. Monas kraftfulla ord i går om att vi ska gå till val med kulturen som en valfråga har också bidragit till kulturens framskjutna plats här.

Utanför denna sal har vi haft ett kulturtorg med ett kontinuerligt spännande program sedan i onsdags klockan tre. Det håller på ända tills matcherna börjar i dag klockan tre. Det är ju flera matcher.

Kamrater! Mona Sahlin har satt en ny standard för kulturpolitikens roll på alla politiska partiers kongresser.

Vi lever i en brytningstid då kultur blir viktigare än någonsin. Genom böcker, musik, film, konst och teater kan vi tolka och bättre förstå det samhälle som växer fram efter krisen. Kulturen kan ifrågasätta, provocera och kanalisera den oro, frustration och upprördhet som många känner över orättvisor och missförhållanden, över klassklyftor, könsskillnader och geografiska skillnader mellan stat och land.

Kulturen kan också väcka framtidstro och längtan. Mycket talar för att vi nu också lyckas göra kulturen till en viktig valfråga. Vi är många som har reagerat på att den borgerliga regeringen så tydligt har prioriterat ned kulturen både politiskt och ekonomiskt. Svenskt kulturliv verkar i dag inte utifrån sin fulla potential. Ändå ser vi få initiativ. Det finns en passivitet och en brist på intresse och engagemang för kulturen hos de borgerliga i regeringen.

Vi har alltid haft högre ambitioner än våra politiska motståndare, oavsett vilka som varit i regeringsställning och vilka som varit i opposition. Politik handlar om att prioritera. De borgerliga har visat att man alltid prioriterar stora skattesänkningar framför såväl välfärd och jobbskapande som viktiga kultursatsningar oavsett om det är högkonjunktur eller om det är kris. I stället tvingas teatrar och museer skära ned. Också på det lokala planet har borgerliga krafter bedrivit en kampanj mot kommuner som tar ansvar för barns och ungas möjligheter att spela instrument, att stå på scen och lära sig uppträda inför en publik på teatern, att spela Knattefotboll eller att lära sig simma.

Jag hoppas att vi här i dag kan ge ett tydligt besked till väljarna. Det är dags att bryta den borgerliga handlingsförlamningen och ängsligheten. Det är dags att prioritera kulturen såväl politiskt som ekonomiskt och att höja ambitionerna.

I dag formar vi en modern och framtidsinriktad kulturpolitik som sätter både kulturkonsumenter och kulturskapare i centrum. Jag hoppas att våra beslut i dag blir ett första steg mot ett rödgrönt Kulturlyft de närmaste åren.

Nu blir skillnaderna mellan de politiska huvudalternativen allt tydligare. Aldrig förr har kulturen spelat så stor roll i svenskarnas liv som nu. Aldrig förr har så många kunnat njuta av film och musik när som helst och var som helst. Den tekniska utvecklingen innebär fantastiska möjligheter att glädjas åt alla olika kulturformer. Men fortfarande finns det stora brister när det gäller många människors tillgång till kultur.

Jag hoppas att vi här i dag kan ta tydliga steg för att överbrygga de skillnader som klyver detta land i kulturellt hänseende. Jag hoppas att vi här i dag kan peka på en tydlig väg framåt i diskussionen om nya lagliga nättjänster som kan vara gratis och lättillgängliga och som säkerställer att de som skapar kultur får betalt för sitt arbete. Jag hoppas att vi kan stärka såväl ungas som gamlas tillgång till kultur.

Vi ska nu besluta om vad vi socialdemokrater vill med kulturpolitiken under de kommande åren. Jag vill använda det här tillfället till att presentera två förslag till reformer som syftar just till att stärka ungas tillgång till kultur och till att stärka gamlas tillgång till kultur och därmed minskar klyftorna i tillgången till kulturen.

Den första reformen gäller de äldre. Vi vill stimulera till mer kultur på äldreboenden och i servicehus. Jag tror inte att jag är ensam om att ha sett vilken fantastisk glädje som kan åstadkommas för äldre anhöriga med levande professionell musik som bryter tristessen och monotonin i vardagen.

Vi vill satsa 25 miljoner kronor per år på att göra glädjen och stimulansen med kulturen till glädje för fler. Det är en reform med mycket hjärta.

Den andra reformen som jag här vill presentera gäller barnen och ungdomarna. De kommunala musik- och kulturskolorna har haft en enorm betydelse. Men nu försvåras deras uppgift av allt högre avgifter och dessutom av växande klyftor i avgifterna.

Vi vill satsa på att utveckla verksamheten med våra kulturskolor och sätter av 25 miljoner kronor per år – det är alltså ingen engångsutgift; detta kan motsvara 100 miljoner kronor under en mandatperiod – för att stimulera de kommuner som satsar på ett bra sätt. Men – hör upp nu, gott folk – pengarna ska kunna sökas bara av de kommuner som har avgifter som ligger under genomsnittet. De kommuner som har höga avgifter får stå vid sidan av och titta på. Så sprider vi kulturens glädje till fler.

Jag föreslår också ett nytt, förstärkt kulturpolitiskt mål: att vi tydligare anger att kulturpolitiken måste bidra till att överbrygga de stora skillnader som finns mellan stad och land, mellan gamla och unga, mellan män och kvinnor samt mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare i såväl möjligheterna att utöva som tillgången till kultur.

Vi vill stimulera kreativitet, internationalisering och moderna distributionskanaler. Lyckas vi med detta står vi inför en kraftigt ökad spridning av kultur. För konsumenterna finns nu möjligheten att avgiftsfritt men reklamfinansierat via abonnemang eller via direktköp av filer på nätet, eller på andra digitala men lagliga sätt, få tillgång till tusentals låtar och filmer. Nu är det dags att ta steget vidare framåt, förbi Ipreddiskussionen. Men innan vi gör det måste vi vara tydliga med att ha en modern och väl balanserad syn på upphovsrätten, integriteten och de nya möjligheter som den tekniska utvecklingen skapar. Vi ser både artisternas och kulturskaparnas frustration över risken att inte få betalt för sitt arbete och ungas och andras oro för att deras liv på nätet övervakas av andra.

Vi har under de här dagarna haft mycket bra och givande diskussioner som fört oss framåt i dessa frågor. Jag vill tacka dem som så aktivit har deltagit i vårt temagruppsarbete och som har bidragit till att finna en samsyn kring de förslag som kongressen nu ska ta ställning till.

Vi föreslår att kongressen tydligt ställer sig bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima rätt att få ersättning för sina verk. Lika tydliga är vi med att Ipredlagen måste förändras. Rättssäkerheten och integritetsskyddet måste stärkas. Den som använder Internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Framtiden ligger i att kulturskaparna och deras organisationer tillsammans med bredbandsbolag och nya entreprenörer utvecklar nya lagliga nättjänster som samtidigt säkerställer att artister, filmskapare och andra får betalt för sina verk och att de här tjänsterna är så enkla och så lättillgängliga att de slår ut de illegala alternativen helt enkelt därför att de är bättre.

Men att förbättra tillgängligheten till kultur förutsätter också att vi skapar bättre förutsättningar för skådespelare, musiker, dansare och andra. Arbetslösheten inom kultursektorn är skyhög. Samtidigt är anställningsvillkoren otryggare och a-kassan sämre för kulturskaparna än för många andra. Detta är en direkt effekt av den borgerliga regeringens försämringar. Kulturskaparna ska ha lika bra grundvillkor som andra på svensk arbetsmarknad. Den som också i framtiden vill njuta av en god bok, en bra låt, en spännande film eller ett vackert konstverk bör vara mån om att de som skapar dessa verk har acceptabla villkor.

Partivänner! I går när Mona tackade Henrik Schyffert för hans inlägg på partikongressen angav hon färdriktningen för oss. Kulturen är en valfråga för socialdemokratin. Utgångspunkten är alldeles klar: Socialdemokratin är den kraft i samhället som kan skydda människors rätt till kulturupplevelser utan att drabbas av kommersialismens skadeverkningar. Vi är en folkrörelse som bejakar människors längtan efter att uppleva skönhet, klarhet och insikt genom kulturen utan att behöva manipuleras av marknadskrafterna.

De borgerliga vill frånta samhället rollen att skydda kulturen från kommersialismens skadeverkningar. Skillnaden är nästan övertydlig. Vi värnar människornas rätt till kulturupplevelser. Våra motståndare värnar möjligheten att tjäna pengar på denna längtan.

En sak till har vi att tänka på, nämligen de människor som genom sitt arbete gör dessa upplevelser möjliga, de som vi kallar för kulturarbetare. Jag tror att vi alla här i går kväll kände att de söker sig till oss till exempel när vi hörde Miss Li. De ser vilka det är som slår vakt om kulturen i vårt samhälle och om deras möjligheter att verka. Deras insatser är oundgängliga för vår kultur. Dessa ska vi ha med oss när vi vinner valet i september 2010!

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut