Göran Perssons avslutningsanförande den 18 april

(Det talade ordet gäller.)
 
Partivänner,

Att vara ombud, som ni är, är att företräda andra.

Förtroende ska man bära med stolthet.

Det förtroendet har ni ombud förvaltat på ett utmärkt sätt.

Ni har fattat kloka beslut om välfärd genom tillväxt, och tillväxt genom välfärd.

Tillväxt är människor som växer.

Tillväxt är ett samhälle som utvecklas och ständigt blir bättre.

Tillväxt är ökade resurser att använda för att förbättra välfärden.

Ni har förstått att detta med tillväxt är så mycket mer än en skattesänkning här och en ny utgift där.

Ni vet att politiken måste hålla ihop, bilda en helhet, vara på riktigt.

Det är vindkraft och mänskliga rättigheter. Integration och högskoleplatser. Lägre marginaleffekter och bredband. Jämställdhet och riskvilligt kapital. Forskning och tjälsäkrade vägar.

Ställ detta mot nyliberalernas naiva tro på att det endast är lägre skatter och mindre pengar till välfärden som får fart på tillväxten.

Ni har vi ett program som tar ett helhetsgrepp, som spänner över de områden som är viktiga för tillväxten.

Får jag kort sammanfatta vår politik efter denna kongress så blir det så här:

Människan är målet för den socialdemokratiska politiken. Så länge minsta orättvisa råder har vår rörelse en uppgift - en uppgift att utjämna klyftor och skapa trygghet i förändringen. Den uppgiften kräver ett modernt välfärdssamhälle och en långsiktigt hög tillväxt.


Sverige står sig väl i den internationella konkurrensen. Svensk ekonomi står stark. På stabil grund kan politiken inriktas på att möta globala utmaningar och ta tillvara en ny tids möjligheter.

Att bekämpa arbetslösheten är arbetarrörelsen allt annat överskuggande uppgift. Arbete är grunden för tillväxt och välfärd. Vårt mål är full sysselsättning. I ett första steg ska arbetslösheten pressas tillbaka under 4 procent. Sunda offentliga finanser är den viktigaste förutsättningen för att vi ska lyckas.

Offensiva satsningar på utbildning och forskning gör det möjligt för människor att stilla sin kunskapstörst, utvecklas och bidra med sin skaparkraft - och för Sverige konkurrera framgångsrikt på en global marknad.

En väl utbyggd och effektiv infrastruktur över hela landet ökar näringslivets konkurrenskraft och gör det möjligt för fler att nå både jobb och service.

Sverige ska hållas samman. Alla regioner - från landsbygd till storstad - måste ges möjligheter att dra nytta av just sina tillgångar. Ett samlat grepp behövs för att storstäder ska kunna möta sina särskilda utmaningar, och för att lands- och glesbygd ska kunna utveckla sin potential. Det vinner hela Sverige på.

I mötet mellan en basindustri i täten, och nya framväxande branscher ryms vår kanske största tillväxtpotential. Företagsamma och handlingskraftiga människor som startar och driver företag är viktiga för Sveriges utveckling. Små och stora företag i vårt land måste kunna satsa på det nya, växa och anställa fler.

Sverige ska ha rättvisa och rationella offentliga system både för skatter och fördelning. Höga skatter har inget egenvärde. Skatterna ska utformas så att de stimulerar arbete och bidrar till rättvisa. Som välfärdens främsta försvarare kan vi aldrig acceptera fusk eller skevheter inom vårt välfärdssystem. Varje skattekrona ska användas effektivt, och prövas utifrån hur mycket den bidrar till trygghet, rättvisa och tillväxt.

Växande resurser ska användas för att förbättra välfärden för alla.

Partivänner!

Denna politik ska vi genomföra.

I regering och riksdag. I kommuner och landsting.

Du och jag. Alla vi, tillsammans.

För dessa beslut, för dessa riktlinjer, ska ni ombud ha ett stort tack!

Partivänner,

Endast en fast politisk vilja kan fördela det växande välståndet rättvist.

Just nu säger jag också, att endast en fast organisatorisk vilja kan fördela den begränsade talartiden rättvist.

Våra kongressordföranden - Jörgen Linder, Ulla Lindqvist, Tomas Eneroth, Lena Hallengren, Karl-Petter Thorwaldsson och Annika Nilsson - har på ett skickligt sätt lotsat kongressen i hamn.

Ibland har krävts ett särskilt fast handlag från ordförandens sida.

Som när Ulla Lindqvist i fredags kväll drämde ordförandeklubban i bordet så hårt att den gick i två delar.

Tala om beslutskraft!

Stort tack kamrater!

Tack säger vi också till alla andra som har gjort den här kongressen möjlig.

Till partivänner från hela landet som har sett till att allt ifrån delegationsträffar, till tidtagning och säkerhet har fungerat.

Till Stockholms arbetarekommun.

Till Stockholms kommun och Folkets Hus.

Jag vill också säga några ord till alla medarbetare på Sveavägen 68, med Lars Stjernkvist i spetsen.

Ni har utfört ett fantastiskt arbete.

Före kongressen. Under kongressen. Och efter kongressen.

Att följa kongressen utanför kongresshallen, i arbetsrum, i korridorer, bakom scenen, i pressrummet och på andra håll - det är som att sticka in huvudet i en myrstack.

Vilken rörelse! Vilken aktivitet! Vilken energi!

Här sorteras, formuleras, registreras, korrigeras, serveras, kopieras, delegeras, gestikuleras, installeras - och kanske även en och annan gång taktiseras.

Jag vill tacka er alla.

Jag gör det genom att be kongressgeneralen Caroline Waldheim komma fram och motta kongressens varma tack!

Partivänner,

Björn Rosengren har lämnat partistyrelsen.

Det blev en kort men intensiv karriär i partistyrelsen för Björn.

Alltid engagerad. Hårt arbetande. Alltid full av infall. Och alltid en fin kompis med glimten i ögat och nära till skrattet, och med ett mycket varmt hjärta.

Även om han inte är här idag så säger vi tack.

Och vi kan kanske skicka honom den hälsningen att vi hoppas att han får med sig sina nya arbetskamrater i demonstrationståget den 1 maj!

Partivänner!

Vi har nu under tre dagar diskuterat tillväxt.

Många har redovisat sin oro över kapitalets globalisering, jag tror att det var Hans-Erik Svensson från Gotland som först gjorde det härifrån talarstolen.

Vi ser kapitalets globalisering när lönsamma fabriker läggs ner.

När andra länders dåliga löner plötsligt blir ett argument för att flytta produktionen dit.

När beslut över framtiden fattas någon annanstans, inte sällan väldigt långt borta.

Strukturomvandling är en sak. Att beslutsfattare inte går att ställa till svars är en annan.

Vi har anledning att oroas över det globala kapitalets kortsiktighet och ansiktslöshet - men inte att frukta globaliseringen i sig.

Globaliseringen gör att människor kan kommunicera med varandra över gränserna.

Den gör att människor, företag och länder snabbt kan lära av varandra.

Den gör att människor i New York, New Dehli och Nyköping får tillgång till samma information snabbt, samtidigt och inte sällan billigt.

Visst gör globaliseringen det möjligt för kapitalet att röra sig över gränserna. Men den ger samma möjlighet för politiken och demokratin att röra sig över gränserna!

Den ger möjlighet att bilda demokratiska motkrafter - till gagn för medborgarna deras välfärd, deras trygghet och deras jobb.

Det finns ett enda unikt projekt där politiker försöker att skapa just en sådan motmakt.

Detta projekt är vi alla en del av.

Det heter EU.

Få saker gör mig så bedrövad som att lyssna till de som vill driva en hård kamp mot det globala kapitalet för att i nästa hand kritisera själva existensen av den Europeiska Unionen.

Nu är det dags att sluta diskutera om EU ska finnas.

Nu är det dags att inse att EU är en av de få möjligheter som vi har.

Nu är det dags att börja diskutera hur EU kan bli mer kraftfullt.

Partivänner!

Visst är det fantastiskt!

På vår kontinent har miljoner människor fallit offer för krigets och konflikternas tyranni. Efter bildandet av Europeiska Unionen har dess medlemmar aldrig gått i krig med varandra.

På vår kontinent har miljoner människor förtryckts och fördrivits under de mest vedervärdiga ideologier - nazism, fascism, kommunism. Nu övervinner tio länder sitt historiska öde och tar steget in i det europeiska samarbetet.

På vår kontinent har utvecklats de mest grymma metoder att utnyttja och förslava människor i andra delar av världen, på andra kontinenter. I dag försöker vi använda bistånd för att underlätta demokrati och utveckling.

Ur denna, på en gång både hemska och fantastiska historia, har vuxit ett demokratiskt samarbete. Inte bara ett samarbete mellan olika länder, utan också mellan olika kulturer, historiska erfarenheter, religioner och traditioner.

Detta är unikt.

Det finns inget annat exempel i världen.

Kanske är det också dessa olika erfarenheter som gör att Europa har en sådan potential att bli en viktig röst i världen.

Den rösten är i dag alldeles för tyst.

Vi måste ha tyngd bakom orden för göra skillnad för människor i Mellanöstern, i Liberia, i Irak, på det korenska halvön.

Tyngden skaffar vi oss tillsammans med andra.

Europas röst behövs för att balansera världens i dag enda supermakt.

För det första behöver vi bli bättre på att samordna vår utrikespolitik.

Det handlar om vilja och mod, och om förmågan att bli överens.

Det andra kräver ett lite längre resonemang.

Jag möter ibland människor som hånar EU för att vi överhuvudtaget försöker utveckla en strategi för att mäta oss med USA ekonomiskt. Man ifrågasätter inte bara om det är möjligt - utan också om det är nödvändigt. Vi behöver inte tävla, säger man.

Jag är ängslig för en sådan inställning.

Inte sällan yttras den av samma människor som annars kritiserar USA:s dominans i världspolitiken.

Jag menar att ett Europa som växer i ekonomisk styrka får större möjligheter att påverka världen.

Ett Europa som framgångsrikt bekämpar fattigdom och utanförskap på hemmaplan bättre hävda humanitet och folkrätt på bortaplan.

Partivänner!

Vi har ägnat tre dagar åt att tala tillväxt i Sverige.

Låt mig ägna tre minuter åt att tala tillväxt i Europa.


För det första: Europa behöver en aktivare konjunkturpolitik.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Europeiska Centralbanken måste bli mer offensiv i sin syn på arbetslöshet och tillväxt.

Är det rimligt att EU, med högre arbetslöshet, lägre inflation och bättre finanser, ska ha en dubbelt så hög styrränta som USA?

Vi behöver också ha en stabilitetspakt som gör att länder skapar överskott i högkonjunktur så att man slipper strama åt i lågkonjunktur. I allt för många länder sitter man i dag fast i en lågkonjunktur som man tvingas möta med nedskärningar.

För det andra: Europas långsiktiga konkurrenskraft måste bli bättre.

Vi måste genomföra de åtgärder som finns i Lissabonprocessen.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att Lissabonprocessen egentligen inte är någonting annat än denna kongress fast på europeisk nivå.

Initierat av ett socialdemokratiskt ordförandeskap i Portugal. Stött av en socialdemokratisk regering i Sverige.

Vi frågar oss hur Europa både ska få världens bästa välfärd och världens mest konkurrenskraftiga ekonomi.

Det handlar om att investera i forskning och utveckling, i utbildning och kompetens, i barnomsorg och miljöomställning, i arbetsmarknadspolitik.

För det tredje: Europa måste ta tillvara kraften i utvidgningen.

Den första maj välkomnar vi 75 miljoner nya invånare till den europeiska unionen.

Låt oss inte låtsas som om integrationen blir enkel. Det blir den säkert inte!

Låt oss säga som det är, att nu ska länder med olika löner, skatter, välfärd och arbetsrätt stegvis smälta samman sina arbetsmarknader.

Det kommer att fresta på - men lyckas vi så för det med sig enorma möjligheter.

Möjligheter till bättre ekonomisk utveckling, ökad handel, förbättrad sysselsättning och tryggare välfärd.

Partivänner!

Vi ser möjligheterna.

Vi har verktygen.

Men vem ska använda dessa verktyg?

Till nytta för vem och på vilket sätt?

Det är detta valet den 13 juni ytterst handlar om.

Valet avgör sammansättningen i detta parlament de kommande fem åren.

Det är fem år då vi ska öka sysselsättningen och trygga välfärden.

Det är fem år som vi inte har råd att tappa i kampen mot miljöförstörningen.

Det är fem år då vi kan skaffa oss, eller förspilla, möjligheterna att balansera ett globalt kapital.

Besluten i parlamentet kommer att fattas av valda kvinnor och män, unga och gamla.

Men vad ska de åstadkomma? Vilka värderingar ska de drivas av? Vilka ska väljas dit?

De kan vara vänsterpartister och miljöpartister - och ägna tid och kraft åt att säga nej, nej, nej till allting; och därmed slösa bort alla möjligheter att åstadkomma förändringar.

De kan vara borgerliga - och driva en linje som främst handlar om avregleringar och marknadslösningar; och därmed ge kapitalet än större svängrum.

Men de kan också vara socialdemokrater - och fatta beslut om kampen mot arbetslösheten och miljöförstörningen; och därmed skapa ett löntagarnas och medborgarnas Europa.

Ett Europa där kapitalet blir människors tjänare, inte deras herre.

Valet står därför inte mellan ja och nej i den europeiska unionen - utan mellan höger och vänster.

Valet står inte mellan om vi ska gå med eller gå ur EU - utan åt vilket håll unionen ska gå.

Valet står inte mellan socialdemokrater - utan mellan socialdemokrater och moderater.

Låt mig vara väldigt tydlig genom några exempel.

När parlamentet röstade om Europas löntagare ska få ett medbestämmande på arbetsplatserna röstade vi socialdemokrater ja.

Moderaterna röstade nej.

När parlamentet röstade om inhyrd arbetskraft ska få samma löner och anställningsvillkor som de redan anställda i företagen har så röstade vi socialdemokrater ja.

Moderaterna röstade nej.

När parlamentet röstade om att tvättmedel ska vara biologiskt nedbrytbara och cancerframkallande ämnen i dem ska förbjudas, så röstade vi socialdemokrater ja.

Moderaterna röstade nej.

När parlamentet röstade för förbud mot diskriminering av kvinnor i arbetslivet och mot sexuella trakasserier så röstade vi socialdemokrater ja.

Gissa hur moderaterna röstade?

Så här tydliga ska vi vara när vi berättar om skillnaderna mellan socialdemokraterna och moderaterna.

Vi ser olika, höger och vänster, på hur samhället ska utvecklas - är det människorna eller marknadens intressen som ska sättas i främsta rummet?


För oss är det självklart.

Ska vi lyckas få fler och bättre arbetsplatser, där löntagare kan utvecklas i samarbete och trygghet - då behövs socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, i Sverige och i Europa!

Men, kamrater, det är väldigt viktigt att vi får många som går och röstar.

Ett högt valdeltagande stärker demokratin, politiken och det europeiska samarbetet.

När företrädare för högern säger att detta med att gå och rösta inte är så viktigt, så säger de egentligen att en elit borde styra.

Vanligt folk begriper inte själva, förstår inte sitt eget bästa.

Men det är lika fel i dag, som det var i början av förra seklet.

Alla har någonting att bidra med.

Du är lika mycket värd som jag.

Din röst har samma tyngd som min.

Ditt ansvar är lika stort som mitt.

Detta är demokratins enkla med storslagna idé om alla människors lika värde och lika rätt.

Därför ska vi också uppmana människor att rösta - och rösta rött i valet den 13 juni.

Partivänner!

Låt mig försöka avrunda.

I mitt inledningsanförande citerade jag Polly Toynbee's hyllningsartikel till den svenska välfärdsmodellen i The Guardian för en tid sedan. Som reaktion på artikeln fick hon sura mejl - från svenskar som är missnöjda med välfärden.

Under rubriken Sluta gnälla svenskar! skrev Toynbee igår på DN kultur.

Hon skriver:

"Det är de nordiska länderna som måste fortsätta att påminna européer om deras socialdemokratiska traditioner. Som motvikt till globaliseringens krafter är det viktigt att de fortsätter att vårda detta ideal."

Hon frågar retoriskt: "vad är det bästa försvaret mot det som hotar socialdemokratin?"

Och hon svarar: "Stolthet över vad ni har och ständiga påminnelser om att Sverige är ett av de mest civiliserade ställena på jorden. Ett progressivt sinne kräver optimism, så låt inte svartmålarna och pessimisterna vinna."

Det är vad vi försökt säga här under denna kongress.

Vi behöver inte göra det alldeles ensamma.

Snart utses den ansedde industrimannen Salvatore Grimaldi till ordförande i Företagarna. Han har sagt såhär:

"Det är väldigt mycket gnäll om hur svårt det är att driva företag här. Jag säger tvärtom. Sverige är enormt bra för företagare."

Med detta i bagaget lämnar vi nu kongressen och åker hem.

Vi tar med oss vad vi åstadkommit. Vi berättar om besluten för alla som vi känner. Vi omsätter besluten i konkret handling.

Nu åker vi hem till våren och vardagen.

Dagarna blir längre, ljuset klarare, luften varmare.

Fåglarna återvänder, knoppar på buskar och träd brister, småkrypen börjar röra sig i skog och mark. Vårbruket väntar.

På arbetarekommunens expedition pågår förberedelserna inför första maj.

Vi är stolta över våra idéer.

Med detta vill jag förklara 2004 års extra partikongress för avslutad!

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut