Mona Sahlin: Det behövs investeringar i jämställdhet

Det behövs en ny politisk färdriktning. Sverige behöver en medveten och kontinuerlig politik för ökad jämställdhet. Det är inte fel tid bara för att det är kristider, skriver Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand på newsmill.se.

Jobbkrisen drabbar inte rättvist eller jämställt. Just nu är industrin hårt drabbad av varsel och många män förlorar sina jobb. Bara IF Metall har idag 34 000 arbetslösa medlemmar. De riskerar att bli 70 000.

Samtidigt försvinner tusentals jobb inom vård, omsorg och handel - än så länge under större tystnad. Här finns en tickande bomb. Nästan hälften av kvinnorna under 25 år har ett tillfälligt jobb. Bland LO-förbundens kvinnor har var tredje anställd en tidsbegränsad anställning. 70 procent av alla vikarier är kvinnor. Regeringens ovilja att ge kommuner och landsting besked om resurser innebär enligt Sveriges kommuner och landstings (SKL) senaste bedömning att det försvinner 15 000 välfärdsjobb i år och ytterligare 33 000 nästa år - den stora majoriteten som drabbas är kvinnor. För varje ny prognos ökar kommunernas och landstingens underskott och därmed också de förväntade nedskärningarna.

Vi tänker inte, som regeringen, vara passiva i arbetet för jämställdhet och låta jobbkrisen bli en undanflykt.

Den senaste tiden har det talats om att jämställdhetsdebatten skulle vara död, att det blivit "ute" att vara feminist. Fokus har också flyttats från samhället till hemmet, från offentligt till privat. Idag talas det mer om vad individen ska göra för att lösa vardagens "livspussel" än om vad vi tillsammans kan göra för att öka jämställdheten, med politiska medel och medvetna beslut.

Det behövs en ny politisk färdriktning. Sverige behöver en medveten och kontinuerlig politik för ökad jämställdhet. Det är inte fel tid bara för att det är kristider.

Efter att regeringen Reinfeldt presenterat vårdnadsbidraget, subventionerade hushållsnära tjänster och en liten bonus tycks regeringen lämna jämställdheten till människor att lösa på egen hand. Strukturella problem ignoreras. En granskning av vad den borgerliga regeringen gjort de senaste två och ett halvt åren visar tvärtom att de genomfört förslag på förslag som försämrar möjligheterna till jämställdhet mellan könen.

De stora jobbskattesänkningar som regeringen nu lånar till går till största delen till män.

Det vårdnadsbidrag som regeringen infört - som de flesta också varit kloka nog att tacka nej till - missgynnar kvinnors egen möjlighet till försörjning. I synnerhet invandrade kvinnor eftersom de i högre utsträckning tar ut bidraget och därigenom riskerar att helt hamna utanför arbetsmarknaden.

Regeringens nedmontering av sjukförsäkringen innebär att drygt 30 000 sjukskrivna utförsäkras nästa år och blir hänvisade till socialbidrag. Två tredjedelar av dessa är kvinnor. Också attacken på arbetslöshetsförsäkringen drabbar många kvinnor. Många ensamstående kvinnor med barn har lämnat a-kassan på grund av regeringens höjda avgifter. De står nu utan skydd i jobbkrisen.

Kraven på arbetsgivarna har sänkts - på att göra jämställdhetsplaner, lönekartläggning och handlingsplaner för jämställda löner. Inte ens jämställdhetsministern vill kalla sig feminist.

Regeringen sviker de ensamma föräldrarna. Eftersatt underhållstöd, svårare att få bostadsbidrag och halverat barntillägg vid studier slår mot ensamma mammor. Enligt Försäkringskassan lever idag var tredje ensamstående mamma i fattigdom.

Våra partier har tillsatt fem arbetsgrupper för att förbereda en valplattform för ett regeringssamarbete mellan socialdemokraterna, miljöpartiet de gröna och vänsterpartiet. I samtliga arbetsgruppers uppdrag ingår att analysera och lägga fram förslag som syftar till ökad jämställdhet i samhället, som bryter könsmaktsordningen och lyfter fram kvinnors möjligheter.

Vi delar den bestämda uppfattningen att det behövs investeringar i jämställdhet.

Nittiotalskrisen drabbade framförallt kvinnor i offentlig sektor som slet ut sina kroppar i nedbantade organisationer. De fick betala priset för att ta Sverige ur krisen. Vi varnar för att det misstaget nu kan vara på väg att upprepas. Kvinnorna ska inte behöva betala priset för den borgerliga regeringens passivitet i jobbkrisen.

Hade våra tre partier regerat idag så hade kommuner och landsting fått högre statsbidrag för att förhindra att tusentals kvinnliga välfärdsarbetare sägs upp. Därtill hade vi investerat brett i utbildning - från kompletterande utbildning till spetskompetenssatsningar för nya jobb. Investeringarna i grön teknik och energi hade hållits uppe, liksom investeringarna i kollektivtrafik, infrastruktur och renovering av miljonprogrammets bostäder. Vi skulle ha samlat alla parter - de fackliga organisationerna, arbetsgivarna och staten - i bred samverkan för att motverka jobbkrisen. Den svenska modellen har aldrig inneburit att regeringen ställer sig vid sidan av och smiter från ansvaret - det är den moderata modellen.

Många kvinnor är beroende av hur arbetena i offentlig sektor är utformade. Enligt en undersökning bland Kommunals medlemmar uppger 63 procent av deltagarna att arbetsmiljön påverkar hälsan negativt. Långtidssjukfrånvaron är också tre gånger större för Kommunals kvinnliga medlemmar än för samtliga anställda på arbetsmarknaden.

Välfärdens verksamheter står inom kort inför en generationsväxling med stora rekryteringsbehov. Om vi ska lyckas anställa så många unga människor som krävs måste välfärdsjobben erbjuda goda arbetsvillkor. Äldre arbetstagares kompetens måste tas till vara och föras vidare till de unga som nyanställs.

Det förslag till lagstiftning om rätt till heltid som fanns färdigt när regeringen Reinfeldt tillträdde lades direkt i dokumentförstöraren. Istället skärptes kraven på deltidsarbetslösa under förevändningen att det skulle få arbetsgivarna att erbjuda heltidsjobb. Med vilket resultat? Jo, att fler deltidsanställda har lämnat sina jobb och gått ut i full arbetslöshet för att kunna försörja sig.

Tyvärr finns inga tecken på att deltiderna inom kvinnodominerande yrken är på väg att minska. Problemet förvärras dessutom genom att fler och fler jobb blir korta och tillfälliga. Politiken kan inte bara se på när otryggheten växer. Vi ser helst att parterna på arbetsmarknaden genom avtal inför möjligheten att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet. Men om detta inte är möjligt måste lagstiftning övervägas.

Feminismen må betraktas som en död fråga bland de borgerliga, men bland socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister lever den i allra högsta grad. En avgörande skillnad är insikten om att även det privata är politiskt.

Om vi vinner väljarnas förtroende i valet 2010 så kommer vi att bilda en regering som är jämställd och feministisk - och som förstår att politiken måste hantera både kriser och möjligheter utifrån det perspektivet.

Kvinnor och män ska ha samma makt och möjligheter att forma samhället och sina egna liv. Så lyder målet. Det tillåter inte att jämställdhet reduceras till något som gäller kvinnor, som är upp till den enskilda familjens plånbok eller något som man kan fundera på i nästa högkonjunktur.

Vi vill verka för ett jämställt Sverige och en jämställd värld - varje dag. Också idag på den internationella kvinnodagen den 8 mars.