Baliavtalet borde givit mer konkreta resultat men ett steg i rätt riktning trots allt

Det blev tillslut ett avtal från FN:s klimatmöte på Bali. Beslutet omfattar en färdplan fram till 2009 då ett nytt större möte kommer att hållas i Köpenhamn. I överenskommelsens framtidsvison nämns inte i siffror hur stora minskningarna av växthusgasutsläppen bör vara. Men i texten hänvisas till att de vetenskapliga rapporterna från FN:s klimatpanel (IPCC) ska gälla.

Slutrapport

In i det sista var det stor dramatik och det blev ett antiklimax när Yvo de Boer började gråta i sin förtvivlan att inte Kina, USA och EU kunde komma överens på övertid. FN.s generalsekreterare återvände till Bali och vädjade till världens länder att ta sitt ansvar. Huvudproblemet var vilka krav som skulle ställas på I-länder respektive utvecklings länder. EU drev å sin sida att man ville ha med minskningar av koldioxid med 25 och 40 procent räknat från 1990 års nivå fram till 2020. Kravet fanns också på att utsläppen skulle minska med 50% fram till 2050. I den slutliga kompromissen fanns de nämda kraven inte med. Det måste se som ett misslyckande. Därför tycker jag det är märkligt att Sveriges miljöminister ser mötets resultat som " en mycket mycket stor framgång ". Det är ett steg framåt att alla är med. Men kompromisserna är inte tillräckliga. Det bör Andreas Carlgren säga.

Därför bör nu diskussionen om vad som ska göras föras inte bara mellan tjänstemän och diplomater fram till 2009 utan av politiker. Jag förstår inte varför klimatfrågorna inte lyfts till regerings -och statschefsnivå. Vi behöver också politiskt diskutera vad Sverige kan bidra med särskilt på området tekniköverföring till U-ländder. Idag så har vi inte en sammanhängande politik. Balimötet var ett steg i rätt riktning. Men det krävs mycket mer om vi ska kunna rädda världen från en klimatkatastrof.

Torsdagen den 13 december

Idag talade miljöminister Andreas Carlgren. Sveriges miljöminister talad om det goda exemplet Sverige. Inget nämndes om att den förra regeringens politik lagt grunden för de siffror som presenterades. Det betonades i talet att ekonomisk tillväxt är möjlig och att det går att förena med utsläppsminskningar av koldioxid. Sverige hade inget konkret att erbjuda som till exempel Tysklands och Norges representanter. Norges statsminister lovade över 9 miljarder kronor på tre år i bistånd till länder som arbetar för att minska avskogningen. Tyskland samordnar nu sitt befintliga bistånd till att omfatta 9 miljarder årligen till klimat- och miljöbistånd. Utöver det så kommer de årligen att 1 miljard på miljötekniskt bistånd. Sverige hade inget att komma med och det känns märkligt.  Vi vet inte heller hur mycket av vårt eget bistånd som går till klimatinsatser och miljöprojekt.

I kväll kommer Al Gore hit och talar till alla delegater och frivilligorganisationer. Det lär höja stämningen ordentligt. Kanske kan det också sätta tryck på förhandlingarna, så att vi på lördag får en överenskommelse som kan föra miljöarbetet i världen framåt.

Vi är många som vill se konkreta resultat av FN-mötet på Bali. Det återstår att se om världen lyckas. Tveklöst måste resultat uppnås! För många är det svårt att förstå själva processen. Jag själv kämpar med att förstå alla förkortningar och begrepp. Förenklat kan man lyfta fram några konkreta punkter som mötet diskuterar, mekanismer för att minska koldioxidutsläppen, stöd för överföring av teknik till utvecklingsländer, finansiellt stöd som investeringar och ekonomiskt bistånd, anpassning till de redan existerande klimatförändringarna och de som kommer framöver.

 

Onsdagen den 12 december

Det svåraste att förklara är att mötet på Bali främst ska ge en vägkarta till FN-mötet i Köpenhamn 2009 och som i sin tur ska besluta om en övenskommelse som ska ersätta det s.k Kyotoprotokollet. Nu pågår ett förhandlingsspel mellan u-länder kallade G77, EU och USA. Tyvärr handlar det om tjuv- och rackarspel. Nu står förhandlingarna och väger.

Jag har varit på flera seminarier som berör frågan hur modern miljöteknik ska överföras till u-länder. Det måste finnas former för det och det krävs samordning. Det är slående hur passiv Sverige är i denna fråga. Den borgerliga regeringen har ingen klar politisk linje. Utgångspunkten är att vi är allmänt tveksamma till nya fonder för miljöteknik, men inte heller emot. Jag måste säga att jag blir förvirrrad och bekymrad över regeringens handfallenhet. Noteras kan att Anders Wijkman idag också var mycket kritiskt till Sveriges vilsenhet. Man kan undra vad Sverige vill när vi samtidigt har ett eget kunnande på miljöteknikområdet som vi inte använder och stödjer i den omfattning vi borde. Samtidigt  presenterade den tyske miljöministern i sitt tal att Tyskland årligen ka ge ytterliggare en miljard kroner till miljöteknikexport och att nio miljarder inom det tyska biståndetska fokusera på miljö och klimat bistånd. Redan idag så har över 200 000 tyska arbete inom miljöteknik sektorn och miljöministern trodde att de skulle bli änne fler de närmaste åren. Mycket offensivt och framåtsyftande, något  Sverige borde ta intryck av. Men den borgerliga regeringen verka handlingsförlamad.

Imorgon ska miljöminister Andreas Carlgren tala. Ryktet säger att han ska tala om för världen att de borde göra som Sverige och kombinera ekonomisk tillväxt och minskning av växthusgaser. Jag tror inte att han kommer nämna att vi socialdemokrater har gjort grundarbetet för att han imorgon kan stå i talarstolen och skryta.

Dagens höjdpunkter var FN:s generalsekreterare Ban Ki Moons tydliga budskap till världen att det krävs handling om vi ska minska jordens uppvärmning. Det roligaste var de högljudda applåderna till Australiens nya s-regering och deras stöd till Kyotoprotokollet. Människor runt om i världen kräver resultat, politiskt ansvar och konkret handling. Marknaden löser inte miljöproblemen. Vi får se vad morgondagen ger.


 

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut