En hård svekdebatt väntar Reinfeldt

Artikel publicerad på DN Debatt den 25 november 2007

De senaste veckorna har nästan all politisk debatt i Sverige kretsat kring statsministerns förmåga att leda landet, sin regering och sitt eget parti. Domen, också från borgerligt håll, har varit hård. Den diskussionen är viktig, men den får inte helt överskugga debatten om den förda politiken.

Jag har mött många upprörda väljare på resor och möten på senare tid. Men deras reaktioner gör det mycket tydligt: Fredrik Reinfeldts och regeringens förtroendekris är i sin kärna sakpolitisk. Besvikelsen handlar främst om svikna löften, om en politik som ökar klyftorna trots utfästelser om motsatsen, och om framväxten av ett kallare Sverige.

Svenska regeringar har gjort stora förändringar förr - sänkt och höjt skatter, genomfört stora reformer, skapat nya system och gjort nedskärningar. De har mer eller mindre framgångsrikt argumenterat hem stöd för sin politik.

Men aldrig tidigare har vi haft en regering som konsekvent och medvetet försökt vilseleda sina väljare och dölja sin egen politiska agenda för att vinna stöd. Det går inte i längden att säga en sak och sedan göra något annat. Förr eller senare genomskådas det. Väljarstödet sjunker och förtroendet för ledarskapet viker.

Bensinskatten skulle sänkas, sedan höjdes den. Regelkrånglet för företagen skulle minska, sedan vittnade småföretagen om ökade regelbördor. Det skulle aldrig bli vård efter plånbok. Sedan ändrades lagen så att akutsjukhusen nu kan säljas och patienter med privata försäkringar kan gå före i vårdkön. Sent omsider lyftes vikten av klimatåtgärder i valrörelsen. Sedan drogs stöden till energieffektivisering och energirådgivning ner och hushållens konverteringsstöd till miljövänlig uppvärmning slopades.

Listan kan göras lång. Det handlar om ett tydligt mönster. En strategi signerad moderaterna och som lydigt följs av de övriga regeringspartierna. En större klyfta mellan vad en regering säger och vad den faktiskt genomför har vi aldrig sett i Sverige - om detta är jag övertygad.

Reinfeldts regering påstår att fastighetsskatten har avskaffats. Men i stället har skatten döpts om och förändrats så att över 220000 småhusägare får höjd skatt! Många vanliga hushåll i större städer får hela sin ekonomiska planering omkullkastad av den nya retroaktiva ränteskatten. Och allt detta för att de som äger de riktigt stora villorna i attraktiva områden ska tjäna tiotusentals kronor om året. En ekonomisk politik som dessutom leder till höjda räntor på bostadslånen, drabbar först och främst unga barnfamiljer med små ekonomiska marginaler.

I valrörelsen såg de borgerliga partiledarna "slopad fastighetsskatt" som trumfkortet. Nu talas det tyst om den, medan vreden växer hos de många boende som känner sig lurade.

Reinfeldts regering påstår att "det är låginkomsttagarnas tur". Men i stället har 70 procent av budgeten riktats till de 30 procent som har högst inkomster.

Hur många låginkomsttagare tror regeringen känner sig som vinnare? Är det landets alla pensionärer med låga inkomster? Är det alla dem vars skattesänkningar genast åts upp av höjda avgifter för a-kassa och chockhöjda trafikförsäkringspremier? Ja, inte är det de arbetslösa och sjuka - deras sänkta ersättningar betalar i stället gåvorna till de riktigt välbeställda. Riksdagens utredningstjänst (Rut) visar med helt nya beräkningar att den skatt invånarna i de rikaste kommunerna Vellinge, Danderyd, Lidingö och Kungsbacka betalar sjunker med över 800 miljoner kronor under nästa år. Det är effekten av slopad förmögenhets-skatt och den nya orättvisa fastighetsskatten.

I valrörelsen påstod Fredrik Reinfeldt att det var lögn att hans parti ville sänka skattekvoten ner mot genomsnittlig europeisk nivå. Nyss stod han på moderatstämman och applåderade sin regering för att vara på god väg att göra just det.

Reinfeldts regering påstår att dess politik är till för att "bryta utanförskapet". Det är bra att konjunkturen är stark så att jobben blir fler. Men fler riskerar även de bli som helt står utan försörjning. På ett år har redan 350 000 människor tvingats lämna a-kassan. De står helt utan försäkringsskydd den dag konjunkturen vänder och arbetslösheten stiger. Regeringen lyfter fram 12 000 så kallade Nystartsjobb, ett bra men för Sverige ganska normalt utformat anställningsstöd inom arbetsmarknads-politiken. Instegsjobben talar inte ens regeringen om längre - de har hittills inte blivit fler än något tusental. Med den takten kommer det att ta årtionden att sysselsätta dem som i dag står längst från arbetsmarknaden.

Av regeringens finansplan kan man utläsa att 1 085 000 personer kommer att stå utan reguljär sysselsättning vid mandatperiodens slut. Var tog talet om att ge jobb till den miljon som stod utanför vägen?

Regeringen Reinfeldts allra största svek handlar om detta - om jobben, nu och i framtiden.

Svensk konkurrenskraft bygger på flera saker: högt kunnande bland de anställda, tillgång till forskning och kapital för investeringar, öppenhet och tillgång till många marknader, utbredd användning av ny teknik, energieffektivitet och god infrastruktur, innovationskraft och förmåga till snabb omställning av produktionen med mera. Det kräver aktiva satsningar.

Men nu försitter den borgerliga regeringen chans efter chans att bygga framtida rättvisa, tillväxt och välfärd på just arbete. Styrkan i svensk ekonomi tas inte till vara, och nu ser konjunkturen redan ut att ha nått sin topp. Trots att regeringen själv ser att det hämmar produktiviteten så sparar man på utbildning. Trots att regeringen ser flaskhalsar i produktionen och accelererande arbetskraftsbrist så uteblir även denna form av krishantering. I stället för bristyrkesutbildning satsar regeringen på att få ut fler på en låglönemarknad med okvalificerade jobb konstruerade med hjälp av stora skatterabatter för de redan rika, i vad som elakt men träffande har kallats "överklassnära" tjänster. Regeringens bidrag till dessa kostar lika mycket som 26000 nya högskoleplatser.

Regeringens politik leder bort från målet att Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens - inte med låga löner. Hade inte en så viktig förändring behövt underställas väljarna?

Ett nytt Sverige tar nu form - ett kallare, mer orättvist Sverige. Det är ett systemskifte.

Inget parti har gått till val på eller vunnit val på den dagordningen - inte heller moderaterna.

Det är i demokratisk mening ett svek som måste betraktas som historiskt. Sverige har en regering som inte bara vilselett väljarna för att komma till makten, utan som konsekvent mörkar en politik som de saknar stöd för. Detta är pr-konsten upphöjd till statsskick och något helt unikt i Sverige. För detta bär moderaterna ett tungt ansvar. När statsministern får ordning på sitt regeringskansli och det blir lite lugnare igen behöver han därför ta sig tid för den verkliga svekdebatt som väntar honom och moderaterna. Där kommer vi att finnas!

Mona Sahlin

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut