"Om Jan Björklund varit statsminister hade Sverige varit i krig med Irak"

Artikeln publicerades i SvD 20070907

Idag är det Jan Björklunds dag. Glad och stolt får han ta emot landsmötets hyllningar, applåder och kanske jubel. Ett mångårigt parti­slit får sin kröning.

Men bland ombuden finns säkert också de som tänker på att om Jan Björklund varit statsminister hade Sverige varit i krig i Irak och dessutom en lydig medlem av försvarsalliansen Nato.

Det var lördagen den 23 november 2002 som Jan Björklund gjorde sig själv omöjlig som utrikespolitiker. En blåsig dag med minusgrader i hela landet.

Kent låg etta på Trackslistan med ”FF” och Madonna kunde fira fjärde veckan på samma lista med ”Die Another Day”.

Men till skillnad från Madonna ville Björklund inte vänta. Han krävde att utrikesnämnden omgående skulle sammankallas för att diskutera USA:s begäran om hjälp i det stundande kriget mot Irak.

Till tidningar och radio gav Björklund beskedet att Sverige bör sända stridande trupp. ”Vi kan inte sitta på läktaren”, sade Björklund i ett minnesvärt uttalande.

USA deklarerade för världens stater att ”antingen är ni med oss, eller så är ni mot oss”. De flesta av oss kände stark solidaritet med USA efter terrordåden 11 september 2001. Vi var beredda att ge stöd, men på våra egna villkor och i överensstämmelse med folkrätten.

Björklund valde underkastelse.

Jag var själv ordförande för försvarsberedningen vid denna tid. I mars 2003 samlades riksdagens partier till en omfattande säkerhetspolitisk analys.

Vi uttalade oss försiktigt, men i stor enighet, om riskerna med ett Irakkrig.

”… det finns en risk att ett militärt ingripande kan medföra ökade motsättningar i regionen, liksom i andra delar av världen. De långsiktiga konsekvenserna av en sådan utveckling är i dagsläget svåra att överblicka.”

Alla vet hur det har gått.

Inte ens detta självklara kunde Björklund och hans partiledare ­Leijonborg acceptera. I stället begärde de en okritisk text överfylld av förståelse för USA:s agerande.

Med sitt agerande kunde folkpartiet inte ens ge ett stöd till den brittiske premiärministern Blair, som inledningsvis försökte förmå USA att gå FN-vägen genom en andra resolution i säkerhetsrådet. De fick inte ens med sig sina borgerliga syskonpartier.

Folkpartiet blev den svenska ”bombhögern”.

Just den militära alliansfriheten gav oss handlingsfrihet. USA riktade ett enormt politiskt tryck mot Natoländerna att ställa upp, inte minst mot de nya och små.

De som valde en annan väg, som Tyskland och Frankrike, drabbades av orimlig amerikansk vrede och djupfrysta relationer. Nato var i detta läge ett oerhört viktigt redskap för amerikansk utrikespolitik.

Den socialdemokratiska regeringen var beredd att ta vårt ansvar för fred och frihet, men vi ville att det internationella samfundet skulle stå bakom ett agerande genom att FN agerade.

Precis samtidigt skrev folkpartiet i försvarsberedningens rapport: ”Den svenska alliansfriheten har för länge sedan spelat ut sin roll.”

USA pressade fram sin ”de villigas koalition” till stöd för kriget, totalt 49 länder, varav 16 nu dragit sig ur. USA stod för 92 procent av soldaterna.

Med Jan Björklund som statsminister hade Sverige ingått ”i de villigas koalition” och svenska soldater hade dödats och dödat i Irak.

På SvD Brännpunkt 1/9 beskrev en grupp amerikanska soldater från 82 Airborne Division i Irak vad som sker:

”USA har förlorat kontrollen och berövat irakierna deras värdighet. Vi har misslyckats att skapa säkerhet och trygghet. Fyra miljoner är på flykt inom och utom landet.”

Till dags dato har USA förlorat mer än 3700 soldater i kriget. Över 25000 har sårats. Iraq Body Count räknar fler än 70 000 civila döds­offer.

Den politiska länken mellan USA och Europa är oerhört viktig. Vi har mycket att lära av varandra, men förtroende och vänskap kan aldrig bygga på okritisk underkastelse.

Vi vill vara en partner till USA, men inte dess redskap.

En dag som denna önskar jag Jan Björklund ett kollegialt ”lycka till” i uppdraget att vinna de egna medlemmarnas kärlek och förtroende. Men jag ber till högre makter att han aldrig ges inflytande över svensk utrikespolitik.

Håkan Juholt. Foto:Linda Håkansson
HÅKAN JUHOLT
ordförande (s) i försvarsberedningen

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut