Pär Nuder: Borg på väg att rasera den goda svenska ekonomin


Artikel publicerad i Göteborgsposten 20070831
 

Finansminister Anders Borg håller på att bli en belastning för regeringen och därmed för hela Sverige. Reformer som inte är fullt finansierade ökar risken för inflation och flera utspel som inte är förankrade spär på misstroendet, skriver Pär Nuder.

Under mina år som finansminister sade jag ofta att det går bra för Sverige. Det stämmer fortfarande. Sysselsättningen ökar, de offentliga finanserna är starka och tillväxten är hög.
Orsakerna till den positiva utvecklingen står att finna i att Sveriges ekonomiska fundament har varit goda under senare år. Men det som har byggts upp under lång tid kan snabbt raseras - inte minst om finansministerns auktoritet i regeringen och allmänhetens ögon är undergrävd.
I ett starkt konjunkturläge ställs en finansminister inför sitt kanske svåraste prov. Det gäller att hålla hårt i plånboken, trots att alla ser hur välfylld den är.

Äventyrar statsfinanserna
Om finansministern inte lyckas bemästra situationen uppstår två problem: 

I Ofinansierade reformer spär på inflationstakten som leder till högre räntor. Vi såg exempel på det när Riksbanken i juni justerade upp sin räntebana, bland annat med hänvisning till de ofinansierade förslagen på 13 miljarder kronor som regeringen presenterade i vårpropositionen.

II Ofinansierade reformer riskerar att äventyra den grundläggande, långsiktiga finansieringen av välfärden - särskilt som de svenska offentliga finanserna är mycket konjunkturkänsliga.

Fått stryka på foten
Anders Borg mäktar uppenbarligen inte med en finansministers viktigaste uppgift: att hålla emot kraven på ofinansierade reformer. Gång på gång har han fått stryka på foten till förmån för de fyra partiledarna i den borgerliga regeringen.

I våras förlorade Borg en principiell fråga när de fyra partiledarna föreslog att intäkterna av trängselskatten skall fonderas till infrastrukturinvesteringar. Detta går stick i stäv med allt vad finansdepartementet står för i form av ordning och reda i budgethanteringen. Förslaget drogs tillbaka först sedan riksdagens finansutskott ingripit och konstaterat att detta förfarande står i direkt strid med budgetlagen. Än värre är att Anders Borg inte har lyckas hålla partiledarna stången i den grundläggande finanspolitiken.

Två uppmärksammade frågor
Först sade Borg att alla skattesänkningar som den borgerliga regeringen drev igenom skulle finansieras. Kort därefter, den 28 mars tidigare i år, gick de fyra partiledarna ut i en debattartikel i Dagens Nyheter med beskedet att avskaffandet av förmögenhetsskatten endast skulle finansieras till en tredjedel.

Sedan sade Anders Borg att sänkt inkomstskatt gick före avskaffad fastighetsskatt. Några månader senare gick partiledarkvartetten ut och meddelade att fastighetsskatten skulle avskaffas, medan inkomstskatten fick vänta. Sedan dess har turerna avlöst varandra kring fastighetsskatten.

Regeringens förslag har fått skarp kritik av flera viktiga remissinstanser. Samtidigt har borgerliga ledamöter i riksdagens skatteutskott ifrågasatt bärande inslag i regeringens politik. Man har till och med presenterat egna förslag, vilket föranledde statsminister Reinfeldt att be skatteutskottets moderata ordförande Lennart Hedquist att "besinna sig".

Tvingades backa
Det senaste exemplet på finansministerns bristande auktoritet har dominerat den politiska debatten under sommaren: turerna kring besparingarna i försvaret. Under Almedalsveckan sade Anders Borg: Försvarsminister Mikael Odenberg har ju sagt att vi kan reducera materialbeställningarna med nånstans mellan 3 och 4 miljarder bort mot 2010 och det är även min ambition att vi i budgetförhandlingarna här ska kunna komma fram med konkreta nedskärningar av materialanslagen.

Det är inget konstigt att Borg sade som han gjorde i Almedalen. Finansdepartementet har länge tyckt att det går att dra ned på materielanslagen när kostnaderna för Jas-projektet faller.
Men uppenbarligen var talet i Almedalen inte förankrat i hela regeringen. Finansministern drabbades av utspelssjukan vilket har åstadkommit stor oro och osäkerhet. Om regeringen inte i budgetpropositionen förmår att leva upp till vad finansministern sade i somras har hans auktoritet fått ytterligare en knäck.

Vem kan man lita på?
Mot den här bakgrunden är det inte konstigt att det allt mer talas om finansministerns svaga ställning i regeringen. Kan man lita på honom när han fortfarande säger att alla reformer ska finansieras, eller ska man lita på Fredrik Reinfeldt, som säger att det räcker med en finansiering till 75 procent? Kan man lita på honom när han säger att den avskaffade fastighetsskatten kommer att finansieras med höjd reavinstskatt, eller ska man lyssna på socialministern som varit tveksam till en sådan lösning?

Kräver ansvar
Anders Borgs sviktande ställning i regeringen kan inte reduceras till en intern fråga för borgerligheten. Den har bäring på hur Sverige styrs. Det behövs en ansvarsfull finanspolitik för att Sverige ska undvika att drabbas av ökad inflation på kort sikt och svaga statsfinanser på lång sikt. Nu är det tvärtom. Finansministern och hans departement är försvagat och de avgörande besluten fattas av fyra partiledare i slutna rum enligt principen "alla partier måste få sitt utan hänsyn till den ekonomiska omvärlden runt omkring." Det är illavarslande.
Sverige förtjänar bättre.

Pär Nuder
ekonomisk-politisk talesman (s)

 

 
 
 
 

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut