Turerna kring Vostok Nafta och Carl Bildt fortsätter

Såpan om Vostok Nafta och Carl Bildt blir konstigare och konstigare hela tiden. Allteftersom tiden går brukar ju dimmorna lätta och bilden klarna. Men inte här. Efter flera månaders följetong är åtminstone jag ännu mer förbryllad än tidigare.

Expressens senaste avslöjande är nog det konstigaste hittills. Beslutet att ge utrikesministern 4,8 miljoner kronor i december fattades i januari. Och beslutet fattades av styrelsen. Efter Enronskandalen i USA för ett par år sedan levde jag i föreställningen att bara ägarna, på en riktig bolagsstämma, kunde fatta sådana beslut. Och jag trodde sådant var förbjudet för företag som är noterade på Stockholmsbörsen. Styrelser som får besluta om ersättning till sig själv med andras pengar trodde jag bara förekom på bio. Och en månad efter utbetalningen inte ens i sagornas värld.

Men det konstiga stannar inte hos bolaget. Också hos staten händer saker som får min världsbild att börja snurra runt. Jag minns hur jag som minister fick en flaska champagne i julklapp av en företagare som inte på något sätt var påverkad av mitt departements beslut. Rättschefen skickade omedelbart tillbaka gåvan med ett strängt följebrev om att det minsann var ett övertramp. Och jag minns när jag var minister på UD att de utländska ambassaderna fick veta att en flaska vodka till jul var över gränsen för muta och att den polska ambassadören därför skickade en halvflaska i present.

Men nu får jag läsa i tidningen att det är helt i sin ordning att ett företag som påverkas av utrikespolitiken får fatta ett helt frivilligt beslut att skänka 4,8 miljoner till utrikesministern. Att det är så det går till i Sverige vågar jag nog inte berätta för mina gamla kolleger från Italien. Det är mycket som är oklart. Men eftersom informationen hittills varit så falsk, så vilseledande och undanglidande så vänds varje oklarhet nu till en anklagelse. Det är omöjligt att undvika slutsatsen att det finns tunga skäl att dölja verkligheten.

Jag trodde jag begrep en del av sådana frågor. Jag har suttit i styrelsen för Stockholms fondbörs. Jag har varit med och skrivit regler för aktiemarknaden både i EU och i Sverige. Jag har beslutat om ersättningsfrågor för styrelser i internationella jätteföretag och för små spetsföretag. Men jag hade fel.

Det sätt styrelsen i Vostok Nafta har hanterat sina förmåner är något som överträffar det mesta. Det är ett handlande som affärsjurister kallar "ogiltigt", men som inga tillsynsorgan och ingen finansmarknadsminister finner något konstigt med. Jag begriper faktiskt ingenting.

LEIF PAGROTSKY
Socialdemokratisk riksdagsledamot och före detta närings- och handelsminister.

(Artikeln publicerad i Expressen den 27 januari)

 

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut