Sverige är och ska vara en fristad för människor som förföljs. För oss är det är en grundläggande mänsklig rättighet som definieras i FN:s flyktingkonvention från 1951.
Vi tycker att vår lagstiftning ska ändras i takt med att världen förändras och våra kunskaper om förföljelse ökar. Därför har vi arbetat för att exempel kvinnors flyktingskäl ska uppmärksammas särskilt. Samma sak gäller förföljelse på grund av sexuell läggning. I dag ser krig och konflikter annorlunda ut. Det är mindre vanligt att länders arméer krigar med varandra. I stället ställs oftare grupper inom länder mot varandra. Vi tycker att det är bra att lagstiftningen har ändrats så att flykt från inre väpnade konflikter omfattas och också från andra typer av svåra motsättningar.
Alla som söker asyl i Sverige ska få sin sak prövad individuellt. Det gäller också barn. Överklaganden ska ske till domstol. Väntetiden ska inte vara för lång. Vi tycker att alla kommuner ska vara med och dela på ansvaret för att ta emot människor som flytt, så att alla erbjuds en bra bostad och barn får möjlighet att gå i en bra skola så snabbt som möjligt. Den situation som vi har i flera kommuner i dag med stor trångboddhet försvårar möjligheten för människor att snabbt komma in i det svenska samhället.
Vi menar att EU måste ta ett större gemensamt ansvar för flyktingar. EU:s 27 medlemsländer har stor kapacitet att ta emot människor som flyr undan väpnade konflikter och förföljelse. Men trots att EU det senaste decenniet har tagit fram gemensamma regler på asylområdet gör länderna väldigt olika bedömningar.
De allra flesta flyktingar kommer aldrig till Sverige eller EU. De kan inte ta sig ut ur sitt hemland, antingen för att det är för dyrt eller för att de inte får visum. De flyr inom sitt land eller till något av grannländerna. Genom stöd till FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, kan vi stödja de miljoner människor som lever som flyktingar i några av världens fattigaste länder.