Brev till Gunnar Hökmark

Idag är det en vecka kvar till EU-valet. Du och jag, Gunnar Hökmark, träffas ofta för att ta debatten om vad som är viktigt för svenska folket. Ikväll ses vi igen på SVT Agenda. Men det finns en fråga som du hittills vägrat ge mig och svenska folket ett ärligt svar på – varför kan du inte ställa upp på att alla ska behandlas lika på den svenska arbetsmarknaden?

I Trelleborg får jag höra om utländska lastbilschaufförer som pressas till långa arbetspass, som kämpar mot sömnen. Jag blir kontaktad av präster: de oroar sig för den sociala misären och utsattheten på rastplatserna.

Åkerier som vill följa reglerna får lägga ner. Det är vilda västern längs vägarna.

Men du, Gunnar, är tyst i ett läge när alla vill ha ditt svar.

Jag ser på nyheterna som berättar om byggnadsarbetaren Sergei från Polen som jobbar i centrala Stockholm. Han bygger samma lägenheter som svenskarna på bygget: men får mindre i lön därför att han är polack.

När jag tar upp fall som Sergeis hänvisar du till en rapport – den där som du skrivit själv! - och där har du kommit fram till att det inte finns någon lönedumpning. Sergei finns inte.  

Så här ser verkligheten ut Gunnar: många människor i vårt land ser att deras rättigheter på jobbet smulas sönder. Unga ligger i sängen på morgnarna och hoppas att telefonen ska pipa till. SMS-vikarier kan inte planera för familj, semester eller framtid.

De visstidsanställda är över 600 000 i Sverige och osäkerheten drabbar oftast kvinnor i vården och omsorgen. Det här skulle kunna rättas till om ditt parti valde att följa EU-reglerna. Men ni vägrar. Du vägrar.  

De här berättelserna är inte påhittade, men de är exempel tagna från en verklighet du helst inte vill prata om. Och när jag tar upp de här frågorna försöker du kleta ihop mig med främlingsfientliga krafter. Jag nöjer mig med att konstatera att jag alltid stått upp för solidaritet, internationalism och fri rörlighet.

Men det som skiljer dig från mig är att jag ser problemen, och presenterar förslag till lösning.

Därför går jag och mitt parti till val på ett enkelt löfte. Alla ska behandlas lika, i Sverige ska svenska löner och villkor gälla oavsett var man kommer ifrån.

Därför behöver vi skriva in de anställdas rättigheter i EU:s fördrag. Och därför behöver vi nya regelverk för ordning och redan på arbetsmarknaden.

Här ligger skillnaden i EU-valet. Jag och Socialdemokraterna tror att vi bygger sammanhållning, rättvisa och tillit i vårt samhälle genom att behandla varandra lika. Då undviker vi konkurrens som slår mot våra löner och villkor, och vi kan hålla ihop vårt samhälle. 

Du och moderaterna verkar mest vilja låta marknadens hjul rulla fritt: även om det leder till splittring och otrygghet.

Jag och svenska folket väntar på ett svar. Därför kommer jag fråga dig i kvällens debatt i Agenda, och om och om igen tills jag får ett svar – varför kan du inte ställa upp på att alla ska behandlas lika på den svenska arbetsmarknaden?

Marita Ulvskog, kandidat till Europaparlamentet

  • dela på facebook
  • dela på twitter
  • Skriv ut