100 ÅR

100 ÅR MED ÄNGELHOLMS ARBETAREKOMMUN 1901 2001
 

ÄNGELHOLMS ARBETAREKOMMUN 1901   2001 4
FACKLIGA OCH SOCIALISTISKA AKTIVITETER. AUGUST PALM 4
ARBETSMANNAFÖRENINGEN FRAMÅT. FOLKETS HUS 4
FÖRSTA FÖRSTA MAJFIRANDET 1898 4
ARBETAREKOMMUNEN BILDAS 5
FÖRSTA PROTOKOLLET 5
FÖRSTA ÅRSMÖTET 1902 5
STORSTREJK 6
FÖRSLAG OM NYTT VALSYSTEM 6
FÖRSTA SOCIALDEMOKRATEN I STADSFULLMÄKTIGE, LANDSTING OCH RIKSDAG 7
STORSTREJKEN 1909 7
DRÄTSELKAMMAREN TAPPAR HUVUDET MEN INTE LANDSHÖVDINGEN 7
STREJKBRYTERI 7
STORSTREJKENS EFTERDYNINGAR 8
VALRÖRELSEN 1911 9
1914, ETT HÄNDELSERIKT ÅR 9
HJALMAR BRANTING I TULLAKROK 9
DYRTID OCH BRIST PÅ LIVSMEDEL 10
SOCIALDEMOKRATISKA VÄNSTERPARTIET 10
STÖRSTA FÖRSTA MAJTÅGET NÅGONSIN 1917 10
TVÅ RESOLUTIONER   VARAV EN FRÅN KVINNORNA! 11
AMALTHEARESOLUTIONEN 12
VAL AV BRÖDKOMMITTÉ 12
KRAV PÅ 8 TIMMARS ARBETSDAG OCH HÖJDA LÖNER 12
LÅNGA OCH INTENSIVA MÖTEN 13
KVINNOKLUBB I ÄNGELHOLM OCH A KOMMUN I REBBELBERGA 13
KRIGSSLUT MEN KRISTID OCH ARBETSLÖSHET 13
HAVSBADEN   RÅBOCKA OCH SKOLBÖCKER DEBATTÄMNEN 13
ARBETSLÖSHETEN DOMINERANDE FRÅGA 14
SOCIALDEMOKRATERNA I MAJORITET 14
KAN EN SOCIALDEMOKRAT BLI DIPLOMAT? 14
NÖJESSKATT TILL FRIA SKOLMATERIAL? 14
THORSSONS OCH BRANTINGS BORTGÅNG 15
TRAFIKEN PÅ STORGATAN 15
DEBATT OM UTBILDNING SOM FÖRVÅNAR 15
KOLLEKTIVAVTAL, KOLLEKTIVANSLUTNING OCH SOLIDARITET 15
SVAG EKONOMI PROBLEM 16
ARBETARRÖRELSEN OCH NYKTERHETSRÖRELSEN INTIMT NÄRSTÅENDE 16
KYRKOFULLMÄKTIGEVAL OCH KVINNOREPRESENTATION 16
OMFATTANDE INFLYTTNING OROAR 16
SJUKVÅRDSFRÅGOR. FASCISM OCH NAZISM 17
HET FRÅGA: GIFT KVINNAS RÄTT TILL FÖRVÄRVSARBETE 17
NY DEBATT OM GIFT KVINNAS RÄTT TILL FÖRVÄRVSARBETE 17
ANDRA VÄRLDSKRIGET 18
OMSÄTTNINGSSKATT, BOSTADSBYGGANDE OCH BRIST PÅ TOMTMARK 18
EFTERKRIGSPROGRAMMET 18
WIGFORSS: SKATT VID KÄLLAN 19
ÄNGELHOLMSHEM BILDAS 19
HÖGER ELLER VÄNSTER? 19
SKOLPOLITIK OCH BOSTADSPOLITIK 19
SIMSTADIONDEBATT 20
ÅLDERSGRÄNS? FOLKRÖRELSEARKIV. NYTT FOLKETS HUS? 20
BYGGANDE AV ÅLDERDOMSHEM OCH LEKSKOLA 20
CIVILFLYG PÅ BARKÅKRA? KOMMUNSAMMANLÄGGNING 20
MISSNÖJE MED STADSPLANEARBETET 20
KUNGSGÅRDSOMRÅDET 21
ÅLDERSGRÄNS VID NOMINERING TILL RIKSDAGEN? 21
GENERALPLANEFÖRSLAG OCH STADSHUSOMBYGGNAD 21
UNGDOMSFRÅGOR, VALRÖRELSE 22
EEC, MILJÖPOLITIK OCH FÖRSVARSFRÅGOR 22
TOMTRÄTTSINSTITUTET 22
NYA FOLKETS HUS INVIGS 1968 22
ANDRAKAMMARVAL MED S FRAMGÅNGAR 23
STORRÅDSLAG OM STRÄNGS SKATTEPAKET 23
STADSPLAN FÖR KUNGSGÅRDSOMRÅDET 23
KOMMUNSAMMANLÄGGNINGEN   S I MINORITET 23
70 ÅRSJUBILEUM. MILJÖFRÅGOR 24
S FÖRENINGAR BILDAS 24
VALÅR. INVANDRARFRÅGOR 24
BARNOMSORGSFRÅGAN 24
BO SÖDERSTEN FÖR EKONOMISK DEMOKRATI 25
STADSBIBLIOTEKSPLACERING, INDUSTRINEDLÄGGNINGAR 25
KÄRNKRAFTSOMRÖSTNING. SYDAFRIKAFRÅGAN 25
JUBILEUM. SYSSELSÄTTNINGSFRÅGOR 25
KVS, NATURRESERVAT OCH BOSTADSPLAN 26
ÅTER I EGET FOLKETS HUS 26
RADIO A   ÄNGELHOLMS NÄRRADIO 26
OPPOSITIONSRÅD 27
DET KOMMER MERA! 27
 
Ängelholms Arbetarekommun 1901   2001
Ett protokoll av den 9 januari 1901, fört vid ett styrelsemöte med samtliga fackföreningar, upptog frågan om bildandet av en Arbetarekommun i Ängelholm. Mötet tog också upp frågan om det dåvarande fackutskottet borde stå kvar tills frågan om bildandet av en Arbetarekommun avgjorts. Man läste också upp stadgarna för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti och Grundstadgarna för Arbetarekommuner som tillhörde partiet.

Fackliga och socialistiska aktiviteter. August Palm
Naturligtvis hade fackliga och socialistiska aktiviteter förekommit i Ängelholm åtskilliga år tidigare, aktiviteter som utgör förutsättningarna för bildandet av Arbetarekommunen. Redan den 9 juni 1886 höll August Palm det första socialistiska föredraget i Ängelholm på hotell Vega. Enligt vissa uppgifter inför ett femtiotal åhörare, enligt andra 100 talet. Palm har berättat om besöket här i ett resebrev till Socialdemokraten i Stockholm. Han ondgör sig bl.a. över stadsfiskalen Trädgård, som inte ville tillåta mötet. Herrarna har tydligen haft ett något svaveldoftande samtal om lagligheten mm. Men enligt Engelholms Tidning hölls i alla fall föredraget, som varade ca en timme och hade rubriken "Socialismen". Palm blev därefter bjuden på supé av några av stadens borgare och på en roddtur på Rönneå av en tjänsteman i staden, tillika adelsman. Palm fruktade visserligen att det bakom inbjudan till roddturen låg planer på att dränka honom, men det visade sig att det enbart var intresse för de socialistiska idéerna. Någon organisation blev det inte efter Mäster Palms besök. Förmodligen hade hans framträdande i Ängelholm inte lockat så många arbetare. Inträdet var nämligen satt till 25 öre, och när man vet, att de flesta arbetare hade högst 20 öre i timmen, kan man förmoda att de flesta åhörarna var småborgerliga hantverkare. Kanske hade August Palm ändå sått ett frö. Tre år senare var F V Thorsson på besök i Ängelholm och agiterade.
1892, då Sockerbruket byggdes, strejkade murarna. Murarnas Fackförening bildades omkring 1895.

Arbetsmannaföreningen Framåt. Folkets Hus
l juli 1897 bildades "Arbetsmannaföreningen Framåt" i Fribergs Lada, som låg i Skörpinge ungefär där innerleden idag går under järnvägen mot åstorp , en förening som skulle komma att betyda mycket för arbetarrörelsen i Ängelholm. Det var denna förening som på sitt konstituerande sammanträde tog upp frågan om ett Folkets Hus i Ängelholm. Att behovet av en samlingslokal var stort, kan man förstå, när man finner att "Framåt" från juli månad 1897 till årets slut hade inte mindre än 27 sammanträden! Redan den 30 juni 1898 bildades "Byggnadsföreningen Folkets Hus i Engelholm UPA", och den 30 nov. 1899 stod man som ägare till den lokal på Östergatan 57, som fram till 1968 var hemvisten för både den politiska och fackliga rörelsen i Ängelholm.

Första Första majfirandet 1898
Den första Första maj demonstrationen i Ängelholm anordnades 1898 på initiativ av de samverkande fackorganisationerna. Demonstrationen utgick från Fribergs lada och tåget gick till Thorslund, där en helsingborgare vid namn Axel Svensson var huvudtalare. Ett kuriosum värt att notera är, att när demonstrationståget passerade hotell Sonesson på Storgatan, sänktes flaggan där på halv stång. Någon sorgemarsch blev det dock inte  rörelsen växte och tre år senare föddes Arbetarekommunen.

Arbetarekommunen bildas
Därmed är vi framme vid den 9 januari 1901. Mötet beslöt med 21 röster mot 1 att välja en kommitté för att utarbeta förslag till stadgar för en Arbetarekommun i Ängelholm. Ledamöter blev L Karlsson, Kakelugnsmakarna, Sjöholm, Bagarna, J Plato, Grovfabr., J P Kollberg, Murarna, O Åberg, Garvarna, och Ahlberg, Träarbetarna. C W Sköld föreslog att det skulle fastställas en bestämd tidsmarginal för kommittén: han ville inte vara med om någon långbänk. Det beslöts enhälligt, att kommittén skulle ha sitt förslag färdigt till den 22 januari och att det därefter borde utlysas ett möte med de olika avdelningarna. Stora salen i Folkets Hus skulle användas, den lilla ansågs för liten. Mötet skulle om möjligt hållas i januari, klockslaget skulle vara 7.30 e.m., d.v.s. 19.30! Avdelningarnas svar skulle inlämnas till fackutskottet.
Mötet hölls den 22 januari kl. 20.00. Bageriarbetarna, Läderarbetarna och Kakelugnsfackföreningarna hade svarat ja till bildandet, men också Grovarbetarna, Järn- och metallarbetarna liksom Träarbetarefackföreningarna var positivt inställda, även om de hade bordlagt frågan vid sina möten. Efter en lång debatt beslöt mötet att bilda en Arbetarekommun i Ängelholm. Sedan sekreteraren redogjort för de föreslagna stadgarna och man debatterat dessa, beslöts att ett nytt möte skulle hållas den 6 febr. Först klockan tio minuter över tolv var mötet slut, då var av ca 60 deltagare endast 13 kvar! Mötet den 6 febr. samlade för få deltagare, varför man kallade till nytt möte den 14 febr., och med 6 röster mot 5 beslöts att detta skulle annonseras i de båda ortstidningarna samt i Arbetet. I ett protokollsutdrag framgick att också Typografklubben anslöt sig till Arbetarekommunen.
Inte heller mötet den 14 samlade många deltagare, men man företog likväl val av styrelse. 15 kandidater hade nominerats. Man utsåg sju ordinarie styrelseledamöter, nämligen muraren J N Kollberg, ordf., Lorentz Karlsson, v ordf., O W Dahlgren, kassör och sekr., Albert Li!lienström, typograf Nilsson, målare Hellberg och bagare Lars Borggren. Suppleanter blev Edv Nilsson, Åberg, Aug Nilsson och Oscar Nilsson.

Första protokollet
Ett protokoll från den 12 mars 1901 kan utan tvekan anses som Arbetarekommunens första. Ordf. J N Kollberg öppnade mötet, som naturligtvis hölls på Folkets Hus, en halvtimme efter den utsatta tiden. Representanter för Kakelugnsmakarna, Typograferna och Murarna var närvarande liksom två enskilda medlemmar. Målarna hade beslutatom anslutning fr.o.m. årsmötet. En viss Karl Rudolf Jönsson anmälde sitt inträde som enskild medlem.
En fråga som kom att diskuteras en lång stund var Folkets Hus föreningens begäran att få halva nettobehållningen vid förhyrningar. Olika förslag om hur man skulle !ösa problemet med hyran framkom, men något slutgiltigt beslut blev det inte. Man diskuterade också hur man skulle ställa sig vid tillsättningen av en stadsfullmäktigeledamot. En tredje fråga som behandlades var ett förslag om att anordna någon slags tillställning för att samla in pengar till, som det heter, "våra kamraters rättegångsförfarande eller fortsättning av densamma". Beslut togs om att hyra stora salen den 23 mars för bal för att samla in medel till rättegången. Inträde 1:50 per par. Inga uppgifter om rättegången finns.

Första årsmötet 1902
Arbetarekommunens första årsmöte hölls den 11 mars 1902. Verksamhets  och revisionsberättelsen omfattar tiden 1 april   31 dec. 1901. I sitt öppningsanförande beklagade ordf. Kollberg det låga intresset för mötesverksamheten. Full ansvarsfrihet beviljades styrelsen, men revisorerna Gustaf Andersson, Carl J Olofsson och Rudolf Jönsson framförde i en särskild skrivelse fem "förslag och anmärkningar": "Lokalhyran alldeles för hög...
På grund af tryckt ekonomi föreslå vi att Styrelsens lön ej må öfverstiga 75 kr pr år. Skatten till kommunen må utgå med samma belopp som under föregående år nemliqen
med 25 öre i Kvartalet. (Med skatt menas här och i det följande avgift och med kommunen avses A-kommunen).
”Wilja vi påpeka den största liknöjdhet som är rådande inom de olika afdelningarna att ej i rätt tid inbetala sin skatt till kommunen.
Äfven ha vi af Kassaboken funnit att såväl Bagarna såväl som typograferna resterar med sin skatt till kommunen för alla tre kvartalen, samt att Målarna och Läderarbetarna har endast betalt för 2dra kvartalet. ”
Revisorernas förslag angående sänkning av ”Styrelsens lön” antogs med 11 röster mot 6. Årsmötet beslöt också under stadgerubriken Lokala Konflikter, att om det uppstod lokala konflikter skulle styrelsen sammankalla de anslutna föreningarnas styrelser för behandling av konflikten.

Storstrejk
Det var många uppgifter som den nybildade A-kommunen fick ta an. Dit hörde inte bara fackliga konflikter utan också en synnerligen brännande politisk fråga, nämligen rösträtten, som ledde till storstrejken 1902.
Vid ett extra möte den 8 maj 1902 uttalade sig styrelsen för ett anslag om minst 50 öre per medlem och dag om storstrejk skulle utbryta. Vid ett nytt extra möte den 14 maj aktualiserades ett förslag om 25 öre per dag och medlem, men det föll efter en het debatt med röstsiffrorna 87 för 50 öre och 15 för 25 öre. Stridens vågor gick tydligen höga:
Ordföranden begärde att få avgå liksom sex styrelseledamöter. Styrelsen skulle dock stå kvar till ett nytt möte den 15 maj.
Detta möte kritiserade Grovarbetarna, som var den största fackliga avdelningen, för att de inte ville delta i en tänkt storstrejk. Det räckte, menade mötet, inte att anslå futtiga 50 öre, man skulle också deltaga i arbetsnedläggelsen, om så skulle bli fallet. Protokollet från mötet är inte färdigtskrivet. Det slutar med paragrafen 6 som lyder: ”Då diskussion avslutats framställde ordföranden om Arbetarkommunen ansåg sig kunna upphäva förra mötets beslut, vilket besvarades med Ja.” Vad detta innebar och vilken fråga som avsågs, framgår inte.
Arbetarkommunen deltog i Storstrejken 1902 för rösträttens genomförande och anordnade demonstrationer tre söndagar i rad under april och maj månad.

Förslag om nytt valsystem
1904 hölls ett stort möte där man mycket starkt kritiserade det föreslagna proportionella valsystemet. Riksdagsmannen och borgmästaren von Geijer framhöll dock dess förtjänster och anmärkningsvärt nog fick han stöd av Ängelholms A-kommun trots att han var högerman.
Det var majoritetsval och det bedömdes inte möjligt att föra fram någon egen kandidat. Man agiterade istället för att arbetarna skulle rösta på den mest radikale av de borgerliga kandidaterna. 1905 kom dock A-kommunen överens med nykterhetsfolket om att man skulle sluta upp kring folkskolläraren Johan Rosén från Trelleborg, men inte ens denna allians kunde hindra Rosén från att falla igenom i valet.

Första socialdemokraten i stadsfullmäktige, landsting och riksdag
1906 blev ett märkesår för arbetarrörelsen i Ängelholm. Då fick Arbetarekommunen in sin första ledamot i stadsfullmäktige. Genom tillmötesgående fick högern fick Lars Borggren plats i fullmäktigeförsamlingen. Två år senare fick han sällskap av O W Dahgren och P Bring. Lars Borggren hör till A-kommunens främsta förtroendemän genom tiderna. År 1910 valdes han till landstingsman. Arbetarpartiet hade vid valtillfället 252 röstande mot högerns 216, men eftersom den 40 gradiga skalan gällde blev högerns röstetal 4174 mot Arbetarpartiets 2245. 1911 valdes riksdagsmännen efter den tidigare nämnda och misstrodda proportionella valmetoden. Arbetarpartiet, som då kunde inräkna 273 röster, hade glädjen att se Lars Borggren inväljas i riksdagen. Det hade alltså lyckats för den nya Arbetarkommunen att under sitt första decennium få representation i såväl stadsfullmäktige och landsting som riksdag. Lars Borggren hade valts in i alla tre församlingarna på kortare tid än fem år.

Storstrejken 1909
Dessförinnan hade emellertid storstrejken 1909 under en tid satt sin prägel på arbetet inom A kommunen i Ängelholm. Under tiden 2 aug.   16 september höll A komunnen möten alla dagar utom söndagar!
Mötet den 2 aug. diskuterade LO:s proklamation om allmän arbetsnedläggning. Ett strejkutskott, vari O V Dahlgren, Gustaf Bergström, Bernhard Pettersson, O Nilsson, G Nilsson, Lövgren och Alf Norberg ingick, bildades. Dessutom tillsattes 12 ordningsmän. Strejkmöten hölls kl. 10 varje dag, strejkutskottets expedition var öppen kl. 9 10. Strejkutskottets arbete avvek inte från de problemställningar som idag finns för sådant arbete. Bageriföreningen, som hade Lars Borggren som föreståndare 1898   1932, fick tillstånd att fortsätta att baka bröd till egna medlemmar, "enär en stridande arme inte kan klara sig utan bröd", som det så riktigt står antecknat i ett gammalt protokoll. Ordningsmännen tillsattes "oaktat vi icke hava anledning befara att Ängelholms arbetare skola låta förleda sig till några olagliga handlingar".

Drätselkammaren tappar huvudet men inte landshövdingen
Stadens drätselkammare tog det inte lika lugnt. Den tappade huvudet. Ordföranden begärde hos landshövdingen, att militär skulle förläggas till den idylliska småstaden. Arbetarekommunen utsåg tre personer, Dahlgren, Borggren och Scott, som begav sig till Kristianstad och anhöll om att landshövdingen inte skulle villfara drätselkammarens begäran. Landshövdingen lovade att drätselkammaren först skulle få bevisa, att militär behövdes, innan någon sådan skulle sändas till Ängelholm. Några bevis för militant uppsåt i Ängelholm kunde aldrig presenteras, och någon militär kom därför inte att sändas hit. Då Dk ordf. inte fick sin vilja igenom, inköpte han i gengäld en uppsättning revolvrar till stadens polismän.

Strejkbryteri
Strejkbryteri förekom. Den 27 aug. konstaterades att fyra företag hade strejkbrytare. Engelholms Tidning hade 13 sådana. Kommunmötet beslöt, att tidningen skulle bojkottas för all framtid. Några dagar senare beslöt mötet att bojkotta affären Ernst Pålsson, vars innehavare uttalat sig mycket kritiskt mot arbetarna. Bojkotten hade tydligen effekt. Den upphörde efter bara två dagar, sedan Pålsson meddelat, att inga arbetare skulle avskedas och att den flicka som arbetat hos honom, var villig att gå in i fackföreningen. Även bojkotten mot G Olander upphävdes. Arbetarna återanställdes på sina gamla villkor. Arbetarekommunen bjöd in även de oorganiserade arbetarna till ett möte. Disponenten på Sockerfabriken hade varnat vissa arbetare, som fortsatte att arbeta, med att det var farligt att besöka Folkets Hus. Han var emellertid villig att tillåta strejkkommittén att hålla möte i Sockerbrukets matsal. Men A kommunen misstänkte att detta var en fälla för att kunna straffa kommittén enligt Åkarpslagen, som avsåg att straffbelägga försök att tvinga någon till arbetsnedläggelse.
Men inte alla lokala konflikter slutade lyckligt. Disponenten ville, efter det att konflikten upphör, inte återanställa maskinisterna John Nilsson och August Kristiansson. Han ansåg sig inte ha behov av dem. Så var det på flera arbetsplatser.

Storstrejkens efterdyningar
Storstrejken 1909 blev inte någon framgång för de strejkande. Det var företagarna som segrade. Deras förlust beräknades uppgå till 25 milj. kr, arbetarnas löneförluster till 40 milj. kr, stora summor med tanke på den tidens penningvärde och de låga lönerna.
Värre var de förödande verkningar strejken fick för arbetarrörelsen över hela landet, så även i Ängelholm. Många medlemmar var besvikna. De anslutna föreningarnas antal minskade och medlemsantalet sjönk. Antalet arbetare i Ängelholm, som lade ner arbetet vid strejkens utbrott, var 345. Redan under strejkens första skede insåg arbetarna i Ängelholm, att om strejken skulle göras effektiv och leda till seger, fordrades att kamraterna inom post och järnväg skulle ansluta sig till strejken, varför förslag därom sändes till Landsorganisationen den 11 augusti.
Den 6 sept. återupptog, sedan uppgörelse träffats och på order av Landsorganisationen, ca två tredjedelar av de strejkande arbetet, den 12 gick de övriga tillbaka till arbetet. Men så sent som den 13 sept. avslog A kommunen ett förslag om att man helt skulle sluta att strejka. Den 16 sept. hölls det sista storstrejksmötet. Under hela strejken visades prov på en god sammanhållning och solidaritet. Strejkutskottets räkenskaper balanserade på 1.445 kr.
Mycket hade, som ovan sagts, raserats under strejken. Åren därefter måste man ägna mycken kraft åt ett inre återuppbyggnads  och stabiliseringsarbete.

Jubileum, "Röda bilen" och bekymmer för sjukvården
1911 fyllde A kommunen 10 år. Samma år for "den röda bilen" landet runt. Med på bilen som agitatorer var bl.a. Kåta Dahlström, Fredrik Ström, Richard Sandler, Per Albin Hansson och Gustaf Möller.
Den 22 mars 1911 hade Arbetarekommunen årsmöte. Då beslöt man, att de pengar som kommit in i samband med "Den röda bilens" besök och Kåta Dahlströms föredrag, skulle fördelas med 25 kr till bilen och 35.50 till valfonden. Ett annat ärende som togs upp på årsmötet gällde tegelbäraren J Ågren, som efter storstrejken inte återfått sitt arbete. Hans fackförening kunde inte göra något. Sedan mötet diskuterat ärendet beslöts, att man skulle tala med "herrar Tegelbruksstyrelsen" för att försöka få Ågren återanställd.
Årsmötet hade också bekymmer för sjukvården i staden. Ett uttalande gjordes, som löd så här: "Bland de med förhållandena vid härvarande lasarett förtrogna råder den samstämmiga uppfattningen, att anställandet av en underläkare verkligen är av behovet påkallat, för att i någon mån lätta den nuvarande lasarettsläkarens allt för tunga arbetsbörda och för ett bättre tillgodoseende av lasarättsvården, detta oavsett på vad sätt länets lasarettsfråga i sin helhet kommer att lösas." Sjukhusfrågan har tydligen engagerat Arbetarekommunen i Ängelholm i alla tider!
Slutligen kan nämnas att årsmötet höjde avgiften med 50 öre.

Valrörelsen 1911
Tisdagen den 4 april höll man ett extra möte för att organisera och förbereda det kommande valet. Man beslöt att utse sockenombud som skulle agitera ute bland sockenborna. Man beslöt också att deltaga i nationalinsamlingen till förmån för författaren August Strindberg. A Sellmén skulle ansvara för insamlingen.
Första maj skulle enligt beslut firas under två dagar, söndagen den 30 april och måndagen den 1 maj. Ingen gatudemonstration skulle äga rum. Däremot skulle man bjuda på musik på Stortorget under söndagen. Biljettpriset för dansen på söndagen sattes till en krona för herrar och 50 öre för damer, första maj till 75 resp. 50 öre! Firandet gav ett överskott Då 84.08 kr.
Däremot kunde mötet den 4 okt. konstatera, att valrörelsen gett en förlust på 7.92 kr. Dessutom blev det en livlig och av vissa betecknad som pinsam debatt om valrörelsen. Vissa ombud hade inte agiterat för den officiella listan enligt Dalgren, och Scott kritiserade styrelsens agerande. Det salomoniska slutet på debatten blev att man skulle taga lärdom av det inträffade.
Inför året 1912 kan man konstatera, att Arbetarekommunens ekonomi inte var särskilt god. Man diskuterade en höjning av medlemsavgifterna, vilket också beslutades. F båt insamlingen, de hedinska trumpetstötarna   högerns hela militärdrill vid denna tid  finner sin återklang i kommunmötet den 8 december 1913.

1914, ett händelserikt år
1914 års tredubbla val kastar även de sin skugga framför sig. Vid ett välbesökt kommunmöte var militärfrågan föremål för en livlig och ingående debatt, som utmynnade i en resolution, som tillställdes partistyrelsen och riksdagsgruppen och i vilken krävdes "enigt uppträdande av gruppen och att denna följer parollen minsta möjliga till militären". 1914 blev ett händelserikt år. Situationen efter Bondetåget var synnerligen upphetsad. Som en protest mot kungakuppen och som agitation inför de stundande valen anordnade A kommunen tillsammans med ungdomsklubben den 2 april ett möte i Folkets Hus med redaktör C N Carlesson som talare. Detta möte, till vilket särskilt inbjudits prosten Hammar, rektor Asker och ryttmästare Sten Gyllenstierna, blev det mest välbesökta möte som väl någonsin hållits i gamla Folkets Hus. Förutom en fullproppad sal, läktare, scen och förrum togs även trappuppgångar, lilla salen och alla andra tänkbara utrymmen i anspråk. Prosten Hammar kom sent till mötet och då var alla platser sedan länge besatta. Lätt förtörnad utbrast han: "När jag bjuder in gäster, bjuder jag inte fler än jag har stolar till." Folkets Husvaktmästarens replik: "Kom för fan i tid!" är sannerligen värd att bevara för eftervärlden. Inte visar den någon respekt kyrkans överhuvud i Ängelholm!

Hjalmar Branting i Tullakrok
Detta år, 1914, höll även partiordföranden Hjalmar Branting föredrag i Ängelholm. Det var i samband med Arbetarekommunens traditionella pingstfest i Tullakrok. I och med första världskrigets utbrott 1914 började en politiskt synnerligen livaktig period. Det kom svåra år med dyrtid och livsmedelsbrist och, som alltid i nedgångstider, kom en uppryckning i arbetarleden, och de till A kommunen anslutna fackföreningarnas antal ökade betydligt. I november tog A. Scott upp frågan angående det höga mjölkpriset. Enligt uppgift såldes mjölken billigare utmed Klippanbanan, och därför föreslogs att mjölken skulle distribueras från Ängelholms Värns station. En kommitté tillsattes för att utreda frågan, men den befriades från uppdraget den 23 januari 1915 utan att ha lyckats lösa problemet.

Dyrtid och brist på livsmedel
Dyrtiden och bristen på vissa livsmedel är återkommande frågor under krigsåren. Hösten 1915 hölls det första mötet, där livsmedelsfrågan var huvudämnet och Johan Nilsson, Malmö, huvudtalare. Den 22 oktober diskuterades vad som kunde göras för att skapa ett system för stadens Livsmedelskommission, som skulle göra det möjligt för alla att få tag i fläsk. Mötet beslöt att hos kommissionen begära, att de som hade en arbetsinkomst upp till 1.500 kr skulle erhålla kort för inköp av fläsk och att om särskilt ömmande omständigheter förelåg, det kunde t ex gälla familjer med fem barn eller flera, skulle en arbetsinkomst på 1.500 till 1.800 också berättiga till kort.
Det var också vid denna tid som aktivisterna slog som allra hårdast på krigstrumman. Redan i juni 1915 behandlades en inbjudan från Svenska Freds  och Skiljedomsföreningen till en kongress i Varberg. Arbetarekommunens dåliga ekonomi tillät inte att sända någon representant dit, men man beslöt att sända ett telegram till kongressen, i vilket man uttalade sitt stöd för fredssträvandena. A kommunens julimöte anslog 15 kr till nödlidande i Belgien, en frivillig insamling gav ytterligare 26 kr. Nog kände man solidaritet mitt i all nöd härhemma!
Februarimötet 1916 beslöt enhälligt att sända ombud till den av Socialdemokratiska Ungdomsförbundet anordnade fredskongressen. Den 8 mars samma år dyker Folkparkstanken upp och A kommunen tillsätter en kommitté, som får i uppdrag att realisera projektet. Man inledde också ett samarbete med idrottsföreningen med syftet att gemensamt skapa en folk  och idrottspark. Arbetet mynnade ut i fastställande av stadgar för föreningen, men allt stupade slutligen på frågan om ekonomin. Någon Folkpark fick vi aldrig i Ängelholm.
Läget för de breda folklagren blev allt bekymmersammare. Priserna på livsmedel steg, lönerna följde inte med, en hänsynslös spekulation skapade inte bara dyrtid utan också svält. Ledamoten i Kristianstads Livsmedelskommission besökte A kommunen i januari 1916 och presenterade då en lista på de varor som försetts med maximipriser. På förslag av Trobeck beslöts, att listan skulle publiceras i Skånska Socialdemokraten. Senare på året diskuterades återigen frågan om ett slags kortsystem på fläsk, s k kompensationsfläsk för att alla skulle få möjlighet att få tag i fläsk.

Socialdemokratiska Vänsterpartiet
Som redan anförts sände Arbetarekommunen ett ombud till Ungdomsförbundets Fredskongress 1916. Alltsedan denna kongress hade spänningen mellan de olika riktningarna inom partiet blivit allt olidligare. Till slut kom det till en öppen brytning och Socialdemokratiska Vänsterpartiet bildades. Förhållandet inom partiet diskuterades på möten den 18 och 22 juni och resulterade i att en del av styrelsens ledamöter jämte Socialdemokratiska Ungdomsklubben och en del vänsterelement lämnade A kommunen 1917 och bildade en egen vänsterkommun, som hade 3 mandat i stadsfullmäktige 1919¬20.Fastän kommunen vid detta tillfälle genomgick en svår kris, verkar splittringen inte ha varit så djup   i varje fall varade den inte så länge. Långt innan sammanslagningen av de båda partierna genomfördes på riksplanet hade återföreningen i Ängelholm kommit till stånd.

Största Första Majtåget någonsin 1917
1917 kulminerade missnöjet med ransoneringssystemet och livsmedelsbyråkratin. 1 maj¬firandet dominerades av dessa frågor. Ett tidningsreferat berättar, att allt arbete i fabrikerna slutade som vanligt vid middagstid för att arbetarna skulle kunna förbereda sig för demonstrationen. Vid 15 tiden samlades omkring 1500 personer (andra källor uppger 2000) på Nya Torg varifrån tåget, med Engelholms Musikkår i spetsen och med 13 fackföreningsstandar och två nykterhetsstandar, utgick. I tåget fanns också 4 paroller: "Bröd. Fred. Medborgarrätt.", "8 timmars arbetsdag.", "Hammarsköld avgick. Dyrtiden fortfar. Bort med jobbarna!" samt "För freden. Mot krig och dyrtid". Man marscherade enligt tidningsartikeln till Folkets Park, förmodligen avses här grönområdet vid Folkets Hus, där A kommunordf. O.Söderström välkomnade, Internationalen sjöngs och en pastor F.H.Spak höll "demonstrationstalet, som ofta afbröts af applåder och brafvorop".

Två resolutioner   varav en från kvinnorna!
Därefter antogs socialdemokratiska vänsterns resolution, som hade följande lydelse (där stavningen här modifierats):
"Till Magistraten och Livsmedelsnämnden i Engelholm. Medborgare i Engelholm samlade till demonstrationsmöte den 1 maj till ett antal av 2000 uttala sin bestämda fordran att alla åtgärder som kunna mildra det nödläge som den mindre bemedlade klassen befinner sia uti, snarast må vidtagas av stat och kommun och enskilda arbetsgivare.
Vi kräva:
Slut på livsmedelsjobberiet,
uppgörelse med England,
stoppande av all livsmedelsexport,
reglerande av alla livsmedel och lägre maximipriser,
större brödransoner för arbetare   särskilt till dem med hårt arbete   möjliggjord eventuellt genom minskning av de förmögna klassernas ransoner,
skiljande av grynen från brödransoneringen,
billigare mjölk,
lägre bränslepriser,
kraftiga åtgärder mot obefogad hyresstegring och för avhjälpande av bostadsbristen, sänkning av arbetstiden till 8 timmar per dag samt höjning av arbetslönerna, icke minst för den av staden anställda arbetarekåren så att reallönen kommer upp till 1914 års nivå, omedelbart inställande av skatteindrivningarna för inkomsttagare upp till 2500 kronor och avskrivning av de restanser som uppstått för dessa under åren 1915 1916, utan att gäldenären därigenom berövas sina politiska eller kommunala rättigheter,
att taxeringsmyndigheterna göra alla lagenligt tillåtna avdrag för inkomsttagare under 2500 kronor, oavsett om vederbörande härom gjort anhållan eller ej,
full medbestämmanderätt i alla samhällsfrågor för varje myndig välfrejdad man och kvinna, frihet åt alla politiska fångar,
totalt rusdrycksförbud så att intet av de under dessa tider frambringade livsmedlen, potatis och säd, må komma till användning för rusdryckers framställning.
Dessutom hemställa vi att dessa våra krav vad de gälla statliga myndigheter eller andra korporationer av Eder framföras å våra vägnar och svar huruvida Ni härtill äro villiga emotse vi skriftligen efter av Eder gjord noggrann prövning.
å demonstrationsmötets vägnar:
C.O.Söderström  Johan Holmkvist  C.A. Karlsson  N. A. Scott Josefina Olsson  Selma Karlsson  Anna Bergström"

Dessutom överlämnade de tre kvinnliga undertecknarna en särskild resolution med denna lydelse:
"Engelholms husmödrar, till ett antal av 300, representerade av arbetare och mindre löntagare, vilka tungt känna dyrtidens bördor lagda på sina förut svaga axlar, instämma i dagens resolution från Engelholms arbetare, fordrande en effektiv och rättvis fördelning av livsförnödenheter. Särskilt vilja vi göra vår erinran om att påbrödskort i största möjliga utsträckning anskaffas, och vid vilkas fördelning vi fordra få medbestämmanderätt genom av oss utsedda ombud."
Att kvinnorna så aktivt deltar och bereds möjlighet att inkomma med en egen resolution är verkligen värt att notera. Men det är förmodligen resultatet av en situation som är mycket kritisk och som dessutom drabbar kvinnorna, som ansvarade för hushållen, särskilt svårt.

Amalthearesolutionen
Vid demonstrationen antogs också den s k Amalthearesolutionen, som skulle tillställas statsministern. Man beslöt dessutom att sända sympatihälsningar till Anton Nilsson och A Rosberg (Amaltheaattentatsmännen) samt till Z Höglund, Martin Andersson och Hj Viksten.
Tidningsartikeln slutar så här: ”Ordningen i staden var hela dagen den bästa och polisen behöfde icke i något fall ingripa."
Tilläggas kan, att Tage Erlander, som medarbetare i Svensk Uppslagsbok, skrivit artikeln om Amaltheadådet där. Han avslutar den med följande ord: "En intensiv kampanj för Amaltheamännens frigivande ledde 1917 till resultat."

Val av brödkommitté
Den 2 maj höll A kommunen ett extra möte för att välja en brödkommitté. Borgmästaren hade nämligen, vid den av demonstranterna utsedda delegationens besök hos magistra¬ten, uttalat, att särskilt delegerade skulle utses av A kommunen för att närvara vid fördelningen av påbrödskorten. Mötet utsåg 8 personer, av vilka   särskilt värt att notera  två skulle vara kvinnor. Valda blev fruarna Josefina Olsson och Ester Bratt. Men kvinnorna hade ju, som ovan nämnts, tagit mycket aktiv del i resolutionen 1 maj.
I en skrivelse, å Magistratens vägnar undertecknad av G Berg von Linde och å Livsmedelsnämndens vägnar av A Edberg, daterad den 1 maj 1917, lovar man dessutom att vidarebefordra resolutionen till stadsfullmäktige och till regeringen. Skrivelsen är hållen i en mycket hovsam ton, bl.a. skriver man så här: "Vad oss beträffar så hava vi efter bästa förmåga sökt fullgöra det arbete, som blivit oss anvisat i fråga om livsmedelns fördelning och tillhandahållande, därvid vi särskildt haft de minst bemedlades rätt för ögonen. Att vi därvid begått ett och annat misstag vilja vi icke bestrida ...få vi härmed föreslå Eder som kunna antagas äga bättre kännedom om det verkliga behovet än vad vi göra ...utse ledamöter i en kommitté med uppgift att bestämma över påbrödkortens fördelning ...Vi be Eder, som överlämnat resolutionen, framföra vår hälsning till Edra kamrater."

Krav på 8 timmars arbetsdag och höjda löner
På A kommunmötet den 11 maj, där ovannämnda skrivelse behandlades, beslöts att sända en allvarlig uppfordran till Landssekretariatet (LO) och fackförbunden att omedelbart agera för genomförande av 8 timmars arbetsdag utan lönereducering samt höjning av lönerna till minst 1914 års nivå. Man beslöt också, som svar på magistratens svar på 1 majresolutionen, kräva en höjning av de av staden anställda arbetarnas löner med 55 öre/timme samt att stadsfullmäktige skulle påverka arbetsgivarna i staden att höja arbetslönerna. En tredje resolution antogs gällande ett förslag framlagt av regeringen angående civil värnplikt. I resolutionen, som ställdes till de båda socialdemokratiska riksdagsgrupperna (vänster  resp. högergruppen), framhålles att "Förslaget skulle, upphöjt till lag avskaffa den lilla rest av frihet arbetarna ha, i princip helt och hållet ställa dem under militärt kommando". Förslaget borde med all kraft bekämpas.
Vad man särskilt noterar som sentida socialdemokrat är, att Arbetarekommunen vid denna tid inte skilde på fackliga och politiska frågor utan agerade lika kraftigt i båda fallen.

Långa och intensiva möten
Livsmedelsfrågorna fortsatte att dominera mötena. Den 7 februari 1918 anordnade båda arbetarekommunerna tillsammans ett stort opinionsmöte, besökt av ca 400 personer, i Folkets Hus. En häftig debatt utmynnade i att en kommitté tillsattes för att försöka få bättre ordning på den lokala skötseln av ransoneringen.
Vid valet till stadsfullmäktige fick man, trots den begränsade rösträtten, tillsammans med utbrytarpartiet vänstersocialdemokraterna 12 av de 25 mandaten.
 Sammanfattningsvis kan sägas om mötena under de två första årtiondena, att protokollen visar, dels att diskussionerna var livliga och intensiva, dels att det var långa möten   oftast avslutade först vid 23   24 tiden. Då ska man också komma ihåg, att arbetsdagarna var längre än nu med tidig början. Men det var kanske också frågor som engagerade mera än idag: låg levnadsstandard, inga skyddsnät, hårt arbete, stora barnfamiljer och mycket annat negativt i jämförelse med vår tid.

Kvinnoklubb i Ängelholm och A kommun i Rebbelberga
På A kommunstyrelsens initiativ bildades våren 1919 Socialdemokratiska Kvinnoklubben i Ängelholm och Arbetarekommunen i Rebbelberga, som ju då utgjorde en egen borgerlig kommun i vilken också Haradal ingick.

Krigsslut men kristid och arbetslöshet
Första världskriget slutade ju i november 1918. Men det betydde inte att levnadsförhållandena förändrades till det bättre: dyrtid och ofta förekommande ämnen på mötena de närmaste åren.
Stadsfullmäktigevalet 1920 gav eko in på jubileumsåret 1921. På januarimötet debatterade man "den splittringslista och det splittringsarbete" som förekommit i samband med valet. Följande uttalande togs till protokollet: "att kommunen uttalar sitt bestämda ogillande av det handlingssätt, som kom till synes vid senaste valet till stadsfullmäktige med anseende å särlistan och uttalar som sin bestämda mening, att medlemmarna som beslaglägges med sådana handlingar ej hör hemma i A kommunen."
Februarimötet utsåg en agitationskommitté som i samråd med expeditören för tidningen Skånska Socialdemokraten skulle arbeta för spridningen av tidningen. Samma möte behandlade en anhållan från De arbetslösas förening om ett möte med föredrag av någon lämplig person för att belysa den nu uppkomna krisen på arbetsmarknaden. Styrelsen fick i uppdrag att kontakta LO i denna fråga.
På marsmötet bifölls styrelsens förslag om att engagera en talare. Men De arbetslösas förenings anhållan om att få anordna en basar för att få in pengar avslogs, dels för att de svåra tiderna inte bara skapat stor arbetslöshet utan också reducerat lönerna för arbetarna, dels för att stora salen i Folkets Hus inte kunde hyras ut gratis för ändamålet, eftersom man på lördagar och söndagar använde den som biograflokal, vilket var ekonomiskt lönsamt. En debatt om nödhjälpsarbete gav till resultat att en protestskrivelse insändes till den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Havsbaden   Råbocka och skolböcker debattämnen
1 maj firades med Ernst Wigforss som huvudtalare och traditionell marsch från Nya Torg till Folkets Hus.
Julimötet protesterade mot att Ängelholms Havsbad hade för avsikt att flytta de fria baden längre söderut vid Råbockavägen. Man krävde att de skulle vara kvar på samma plats och att det skulle läggas ut nya bräder vid stranden. Tydligen önskade en del sommarhavsbadsbor   liksom de året runt boende där idag   ha "sina egna kvarter". Mötena på hösten 1921 debatterade skolfrågor. Fredrik Olsson påtalade i september missförhållandena vid stadens folkskolor. Olika läroböcker användes i klasserna, vilket gjorde att bokinköpen blev onödigt betungande för föräldrarna. Fria läroböcker var ett okänt begrepp på den här tiden. A kommunens skolstyrelserepresentanter fick i uppdrag att råda bot på missförhållandena. Oktobermötet debatterade frågan på nytt och kom fram till att en utredning om fria läroböcker och fria förbrukningsartiklar borde göras och en inköpsnämnd eventuellt inrättas.
Solidaritet visade man denna höst genom att sända 10 kr ur A kommunkassan till de nödlidande i Ryssland. Man beslöt också att höja anslaget till arbetslöshetskommittén från 5000 till 10000 kronor.

Arbetslösheten dominerande fråga
l Trobäck lade fram ett förslag om en allmän sänkning av timlönerna, främst inom
byggbranschen, vilket positivt skulle påverka möjligheterna för stadens myndigheter att sätta igång med byggandet av ett nytt ålderdomshem. Arbetstillfällen skulle därigenom skapas och arbetslösheten i staden minska. Med 8 röster mot två avslogs förslaget. Man beslöt också att Vinbergs och Trobäcks namn skulle antecknas till protokollet, eftersom de röstat för förslaget, vilket föranledde en reservation mot protokollet från de två vid nästa möte: de hävdade att de hade frihet att framföra sina åsikter även om dessa inte föll majoriteten på läppen. Decembermötet beslöt att ingå till drätselkammaren med anhållan om att arbete skulle beredas alla arbetslösa i staden, och om denna begäran ej skulle villfaras, anslag skulle utdelas kontant till de arbetslösa inför julhelgen.
Arbetslösheten var den dominerande frågan under hela år 1922: förslag om utspisning liksom om kontantbidrag framfördes. Novembermötet konstaterade att ytterligare arbeten för de arbetslösa behövdes. N Edberg och M Olsson ville ta bort rubriken nödhjälpsarbete, eftersom alla stadens arbeten var av det här slaget.

Socialdemokraterna i majoritet
I valet 1922   då hade rösträttsreformen genomförts   erövrade partiet 13 av de 25 mandaten i stadsfullmäktige och därmed för första gången majoriteten . Värt att notera är, att fullmäktige åren 1922 till 1938 bestod av bara två partier, socialdemokraterna och högern.

Kan en socialdemokrat bli diplomat?
 En händelse av mindre betydelse men som ändå bör tas upp är den här. Vid ett möte 1923 ställde Karl E Dalfelt, senare Ängelholms förste och ende kommunalborgmästare, frågan om en socialdemokrat kunde bli diplomat. Anledningen var fallet Palmstierna: Erik Kule Palmstierna hade 1920 utnämnts till envoyé i London. Han hade 1908 blivit invald i riksdagen som liberal men gick 1910 över till det socialdemokratiska partiet och ingick senare i både Edens och Brantings ministärer.

Nöjesskatt till fria skolmaterial?
I februari 1924 debatterar A kommunen den i stadsfullmäktige omdebatterade frågan angående lokaler åt stadens tjänstemän. Två förslag fanns, dels en påbyggnad av Hjortska fastigheten, som låg på Storgatan ungefär där Åhléns ligger idag, dels en ändring av gamla samskolan, d.v.s. östergatan 26, med tillbyggnad åt Skolgatan. Kostnaden i båda fallen 55.000 kr. Novembermötet diskuterade en motion inlämnad av Fredrik Olsson om att nöjesskatten skulle användas till fria skolmaterial. Anledningen till debatten var att flera ansåg, att nöjesskatten borde avskaffas, och om motionen bifölls måste den ju vara kvar!

Thorssons och Brantings bortgång
Den 4 mars 1925 hölls minneshögtid med anledning av F Thorssons bortgång, den 12 maj med anledning av Hjalmar Brantings.

Trafiken på Storgatan
Månaden därefter uppehöll sig mötet vid trafiken på Storgatan: en ny tid hade brutit in: bilarna placerades hur som helst på gatorna, ibland mitt emot varandra, vilket stoppade trafiken. Ganska allvarliga olyckor hade inträffat. Bättre ordning krävdes. Man beslöt också att motarbeta vad som ansågs vara en strejkbrytarorganisation. Senare på året diskuterades behovet av en estetisk nämnd och man beslöt att stödja inrättandet av en sådan. Det här året byggdes också ålderdomshemmet Lindhaga vid Södra vägen, idag kök och matsal för sjukhuset.

Debatt om utbildning som förvånar
Majmötet 1926 bjöd på livliga diskussioner med argument som förvånar en sentida socialdemokrat. Anledningen var att från Malmö hade kommit en skrivelse med en resolution till regeringen om att åtgärder skulle vidtagas för att bereda bättre möjligheter för begåvade men fattiga barn att tillgodogöra sig högre utbildning. Dalfelt menade att det inte alltid var en fördel med längre skolgång, om möjligheter inte gavs för att fullfölja till högre examen! Trobeck ansåg att om möjligheter för mindre bemedlade skapades att komma fram studievägen, skulle behov av flera skolor uppstå, vilket skulle innebära att budgeten blev mer belastad. Lindberg påpekade att det producerades 4000 studenter per år, behovet var 2000. Scott ansåg att de rika men obegåvade själva helt skulle betala de skolor man ville ha. Jansson undrade vad man hade emot språkkunskaper i en tid, som blev alltmera internationell, och Lorentz Karlsson betonade nyttan av språkkunskaper. Trobeck anförde att många ämnen tränade hjärnan men att trädgårdsarbete var nödvändigt liksom religionsundervisning, det sistnämnda nödvändigt som morallära!

Kollektivavtal, kollektivanslutning och solidaritet
Decembermötet diskuterade den s.k. Rössjöholmstrejken, som styrelsen undersökt och lämnat rapport om. Arbetsgivaren hade vägrat att teckna kollektivavtal och att höja timlönen. Efter en lång debatt godkändes rapporten och beslut fattades om att teckna 30 kr till de strejkande på en insamlingslista. Än en gång kan man konstatera, att
A-kommunen engagerade sig lika hårt i politiska som fackliga frågor.
Från året 1927 kan noteras att kommunalarbetarna beslutat att upphöra med kollektivanslutningen. I debatten menade några att kommunalarna nu fått det så bra, att de klarade sig själva. Dalfelt förklarade att han var emot kollektivanslutning. 1929 diskuteras frågan om de arbetare, som ålagts nödhjälpsarbete men på grund av olidliga arbetsförhållanden återvänt till staden, skulle ha rätt att inträda i De arbetslösas förening, vilket de, efter en lång debatt, beviljades.
I stadsfullmäktige hade man åter majoritet 1930, en majoritet som man skulle ha, med avbrott endast 1958 62, ända till 1966.
Solidaritet visar A kommunmedlemmarna gång efter annan. 1930 påtalas att alla goda reformer som genomförts för understödstagarna, de fattiga, på ålderdomshemmet höll på att naggas i kanten: nu var indragning av elvakaffet aktuellt. Mötet beslöt att anslå 15 kr för elvakaffets bevarande. Dessutom gjordes en frivillig insamling för samma ändamål.

Svag ekonomi problem
Till årsmötet 1931 hade Kvinnoförbundet i en skrivelse begärt stöd från A kommunen för att kunna anordna föredrag mm under de s k Kvinnodagarna den 7 till 15 mars. Den dåliga ekonomin tillät inte detta, man uppmanade arrangörerna att istället vända sig till partidistriktet för att få hjälp. Mötet beslöt att skicka ombud till distriktskongressen i Malmö den 5 april: sex kr i dagtraktamente plus resa. Ombudet fick bl.a. i uppdrag att stå fast vid föregående års beslut att inte anställa någon ombudsman i Kristianstad.
Att ekonomin inte var god framgår av två beslut på marsmötet. Man följde styrelsens förslag att förbindelsen att stödja Brantingfonden skulle sägas upp liksom att annonsering av ordinarie möten i dagspressen skulle upphöra.

Arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen intimt närstående
På samma möte debatterades ingående arbetarrörelsens och nykterhetsrörelsens förhållande till varandra. N Edberg höll ett längre anförande, där han särskilt framhöll och påvisade spritens skadliga inverkan även vid måttlighetsbruk. Debatten utmynnade i ett uttalande att nykterhets  och arbetarrörelsen var intimt närstående: "dessa hava en obestridlig samhörighet i sin verksamhet". Det var inte första gången nykterhetsfrågan stod på dagordningen. Arbetarrörelsen såg allvarligt på denna fråga, vilket mötesprotokollen visar alltifrån början.
Arbetarrörelsens uppfattning i försvarsfrågor känner vi alla väl till. På våren 1931 ramkommer på ett möte, att behandlingen av vissa samvetsömma värnpliktiga i Norrland inte var den bästa. Efter en livlig debatt uppdrogs åt ordföranden att avlåta en protestyttring, där det skulle framhållas att man sympatiserade med de samvetsömma och att deras uppfattning skulle respekteras.

Kyrkofullmäktigeval och kvinnorepresentation
I september beslutar man gå ut med en egen lista i kyrkofullmäktigevalet och man uppmanar alla partivänner att gå och rösta. Månaden därpå beslutar man att arrangera en jubileumsfest i Folkets Hus.
På novembermötet lämnades en redogörelse för kyrkofullmäktigevalet. I den efterföljande livliga och långa debatten gick Etty Eriksson, senare riksdagsledamot och från 1932 till 1947 styrelseledamot i A kommunen, till skarpt angrepp mot att A kommunens medlemmar skjutit kvinnorna åt sidan i valet: A kommunen tydligen intresserad bara av kvinnorösterna, inte av kvinnorepresentation. Hon blev givetvis bemött, bl.a. betvivlade
M Olsson, att den kvinnliga sammanhållningen var som den borde vara i sådana här fall. Rapporten godkändes trots allt. Mötet beslöt också att instämma i partistyrelsens petition för avrustning. Årets sista möte tog åter upp Havsbadsbolagets förslag om utläggandet av Råbockavägen. Flera talare ansåg att förslaget skulle inskränka det fria badlivet vid havet. Ett allmänt opinionsmöte vore lämpligt. Man skulle noga följa frågans vidare utveckling.

Omfattande inflyttning oroar
Den omfattande inflyttningen från landsbygden till Ängelholm tas upp av Otto Eriksson på februarimötet 1936. Den medförde att många av stadens egna och yngre arbetare inte kunde få något arbete. Man borde vidtaga lämpliga åtgärder som kunde reglera inflyttningen. Fullt riktigt påpekades att staden inte kunde ändra på bestämmelserna ang. hemortsrätt. Styrelsen fick dock i uppdrag att göra en utredning i ärendet. Gusti Gustavsson, senare riksdagsledamot och fullmäktigeordförande, ansåg på aprilmötet att en folkpark behövdes. Det var snart 1 maj och demonstration. Styrelsen hade föreslagit att man skulle få disponera Tullakrok för den händelse Medborgarparken (Hembygdsparken) inte skulle upplåtas.

Sjukvårdsfrågor. Fascism och nazism
Sjukvårdsfrågor diskuterades på oktobermötet. Man kritiserade den planerade ombygg¬naden av lasarettet, som skulle ge höga kostnader men inte någon nämnvärd ökning av antalet vårdplatser. På ett annat möte denna höst belyste folkskollärare Karl Salomons¬son, socialdemokratisk politiker från Helsingborg, i ett anförande de fascistiska och nazis¬tiska ideologierna. Han talade om diktaturstaternas undertryckande av medborgarnas fri¬het men samtidigt framhöll han den demokratiska styrelseformen, som var ägnad att be¬främja och trygga medborgarnas inflytande. Decembermötet besöktes av en annan hel¬singborgare, redaktör K Bergström, som informerade om den nya folkpensionen, belop¬pen blev lika för män och kvinnor: minimun 320 kr mot förut 225 för män och 210 för kvinnor.

Het fråga: Gift kvinnas rätt till förvärvsarbete
1937 tog Etty Eriksson upp frågan om en hemsysterorganisation i Ängelholm. Frågan bordlades, Etty Eriksson ville återkomma med en fylligare redogörelse. På det sista mötet det här året höll Anna Krook ett föredrag om "Gift kvinnas rätt till förvärvsarbete". Hon an¬såg att det i många fall är den gifta kvinnans rätt och skyldighet att ha ett förvärvs arbete. Hon ville vidare rekommendera en särskild beskattning av makar som båda har anställ¬ning. I den efterföljande debatten, där åsikterna bröt sig mot varandra på flera punkter, framhölls att det huvudsakligen var den gifta kvinnans statsanställning, som kritiserades, medan arbete inom det privata och grovarbete inom hemmen inte diskuterades. Kommunmötet i augusti 1938 diskuterade valrörelsen. Tage Erlander skulle medverka vid två föreställningar med valfilmen den 5 september, Per Edvin Sköld skulle tala den 9 september. Oktobermötet skänkte 25 kr till Spanienbarnen (inbördeskrig där).

Ny debatt om gift kvinnas rätt till förvärvsarbete
På årsmötet i februari 1939 väckte Karl Dalfelt frågan om den gifta kvinnans anställning i arbetslivet. Han klandrade den gifta kvinnans förvärvsarbete. Man måste se till att tillförsäkra största möjliga sysselsättning och därmed gynna familjebildningen, vilket inte skulle bli fallet om kvinnan hade anställning. Det blev en het och lång debatt. Etty Eriksson samt Anna Krook från Ingelsträde och Vivi Bergcrantz från Helsingborg, ansåg det som en orätt mot kvinnan, om hon efter att ha skaffat sig en dyrbar utbildning skulle tvingas att lämna sin anställning när hon gifte sig. Flera talare ansåg det vara fel, att en familj hade dubbla inkomster, medan andra saknade försörjningsmöjligheter. Man tog också upp ett aktuellt beslut i stadsfullmäktige, då man låtit en kvinnlig befattningshavare kvarstå i tjänsten, sedan hon ingått äktenskap. Till slut antogs ett förslag till uttalande, framlagt av Fredrik Olsson, med 26 röster mot 9   ett förslag, som speglar motsättningarna men också är till räckligt diplomatiskt för att antagas: "Att i sådana frågor, där det kan tänkas att för stora meningsskiljaktigheter råder i gruppen, arbetarekommunen får göra sitt uttalande, innan frågan avgöres."

Andra världskriget
Andra världskriget var nu ett faktum, naturligtvis återspeglas detta också i kommunal¬politiken och i A kommunen. På årsmötet 1940 föreslog John Hansson att man i samband med det planerade luftskyddsrummet, som skulle byggas vid Stortorget mellan kyrkan och Gamla rådhuset, borde kunna lösa frågan om en bekvämlighetsinrättning, d.v.s. toaletter. Så blev det också! På marsmötet talade riksdagsman Th Ekdahl och tog då bl.a. upp frågan om försöken från jordbrukarhåll att höja livsmedelspriserna, något som det måste skapas opinion mot. I april utsåg man, efter förhandlingar ang. beredskapsskytte med FCO och SDUK, H Hultberg till representant vid skytteföreningens styrelsemöten   ett nog så tydligt tecken på den allvarliga situationen runt landets gränser.

Omsättningsskatt, bostadsbyggande och brist på tomtmark
1941 togs omsättningsskatten upp till diskussion, en ny skatt avsedd att dra in ytterligare pengar till beredskapskostnaderna. På aprilmötet höll H Hultberg föredrag om "Bostadsbygge och arbetslöshet". Bl.a. kunde byggkostnaderna sänkas via standardiseringar inom byggnadsindustrin. Han hänvisade b! a till planerade åtgärder i Helsingborg. På mötet kritiserades också tomtpolitiken i Ängelholm: tomtmarken höll på att ta slut, endast delar av Strömslund och Nybroområdet återstod, planen för Villanområdet var klar för fastställande, men det var inte tillräckligt. Dalfelt ansåg att en byggnad för barnrikefamiljer borde uppföras! Han tog också upp frågan om att uppföra ett pensionärshem.
Till oktobermötet hade en skrivelse från Malmö Folkpensionärsförening inkommit, där man uppmanade till bildande av en folkpensionärsförening i Ängelholm. Mötet ansåg dock att något behov ej förelåg. Fredrik Olsson visade upp ett av de flygblad, som kastats ut i Ängelholm från de tyska permittenttågen. Det uppmanade till att möta hotet från kommunisterna. C A Carlsson och H Hultberg kritiserade den pronazistiska hållning, som Helsingborgs Dagblad hade. De ansåg att samtliga fackföreningar och A kommuner i partikretsen borde förena sig i ett uttalande mot HD. Ät styrelsen uppdrogs att tillsammans med FCO vidtaga åtgärder.
På årsmötet i februari 1942 rapporterade H Hultberg, att Ängelholms stad hade ett 20 tal gårdslägenheter och ett 30 tal vindsboställen samt att man i allt kunde räkna med 180¬190 lägenheter av dålig beskaffenhet.
Kollektivanslutningen vållade debatt på aprilmötet. Agitation hade bedrivits mot en facklig organisation som nyligen fattat beslut om kollektivanslutning, och då hade särskilt Carl Nilsson utmärkt sig. Därför borde han uteslutas ur partiet. Ärendet bordlades eftersom Carl Nilsson inte var närvarande och därför inte kunde bemöta anklagelserna. Till februarimötet förelåg en skrivelse från Arbetarrörelsens kulturhistoriska förening om bildandet av ett lokalt arbetarearkiv.
Nu väcks frågor inför flyttningen av F 10 från Bulltofta till Barkåkra. I oktober beslutar man att hålla ett kommunmöte med föredrag av K E Dalfelt om problemen med bostäder åt anställda vid F 10.

Efterkrigsprogrammet
I oktober 1944 hölls ett extra möte med föredrag om arbetarrörelsens efterkrigsprogram. 1945 står bl.a. dyrortsgrupperingen i fokus. På septembermötet får trägna kulturarbetaren Gunnar Rönnqvist i uppdrag att besvara Arbetarrörelsens kulturhistoriska förenings förfrågan angående partivänner som deltagit i pionjärarbetet före sekelskiftet.
I februari 1946 hölls i Ängelholm ett gemensamt möte med Rebbelberga och Höja Arbetarekommuner samt styrelsen för Kvinnoklubben och FCO. Man diskuterade ett förslag om ett gemensamt möte med film och föredrag i Folkets hus, avsett som moteld mot den borgerliga propagandan. På våren fick man veta, att Gunnar Sträng skulle tala i Magnarp den 11 augusti, Etty Eriksson får i uppdrag att försöka få Sträng att framträda också i Ängelholm.


Wigforss: Skatt vid källan
I mars 1947 talar finansminister Ernst Wigforss i Helsingborg om det nya skatteförslaget, "skatt vid källan", som vid den här tiden var ett verkligt hett ämne. I Ängelholm önskade man givetvis också att få Wigforss att presentera förslaget.
Nu blev det aktuellt med att skaffa en skrivmaskin, "till skapligt pris", som det heter i protokollet. Men det skulle dröja till i mars 1948, innan man beslöt att inköpa en sådan till ett pris av 200 kr, sedan sekreteraren först haft den på prov. En förhållandevis stor utgift med hänsyn tagen till det dåtida penningvärdet. Tydligen är man stadd vid bättre kassa nu. I oktober 1947 föreslår sekreteraren att boken "Vår politik" ska inköpas till utsedda arbetsplats  och kvartersombud. Man diskuterar ännu en gång Folkparksfrågan, interimsstyrelsen föreslår bildande av en förening för ändamålet: styrelsen beslutar att utse ombud och att teckna sig för 50 kronor i andelar.

Ängelholmshem bildas
Bostadsbristen var stor i Ängelholm som i övriga delar av landet. Det var därför naturligt. att frågan om bildandet av ett kommunalt bostadsbolag väcktes. En socialdemokratisk gruppmotion om bildande av ett kommunalt bostadsbolag fick till resultat att AB Ängelholmshem bildades 1950. De första flerfamiljshusen i bolagets regi byggdes på Villanområdet, där bolaget nu har en dominerande ställning. Men också i andra delar av kommunen har man byggt. Bostadsbeståndet omfattar idag ca 2500 lägenheter.

Höger eller vänster?
1951 beslutar man hålla ett möte tillsammans med FCO angående ekonomiska och utrikespolitiska frågor. Kan det gälla neutraliteten   icke anslutning till Atlantpakten? Året därpå tillsätter man en kommitté med uppgift att på nytt starta en ungdomsklubb.
1953 ger man ordf. i uppdrag att till kommunmötet i oktober försöka få redaktör Frans Nilsson, Skånska Socialdemokraten   Arbetet att medverka i samband med visningen av filmen om A pressen.
1955 är frågan om höger  eller vänstertrafik aktuell och sekreteraren får i uppdrag att vidtala kapten Börje Hofvendal och riksdagsmannen Erik Adamsson, Malmö, att ställa sig till förfogande vid en debatt i ämnet.

Skolpolitik och bostadspolitik
1957 dyker frågan om bebyggande av den s.k. Kohagen, belägen vid Åsbogatan på Villanområdet upp i debatten. A Andersson påpekade att de många barn som bodde på Villanområdet skulle bli utan lekplats, om Kohagen bebyggdes, och undrade var de i så fall skulle ta vägen. K G Ullvin, inflyttad med F 10 och socialdemokratisk Dk ledamot, framhöll att ett nytt fritidsområde i det s.k. Skörpingeområdet planerades. Samtidigt påpekade han hur viktigt det var att det byggdes skollokaler, och efterlyste mer intensitet i den s.k. skolkommitténs arbete, där det borgerliga motståndet mot införande av enhetsskolan i Ängelholm var stort. Bostadsbyggandet var ofta på tapeten. Aprilmötet diskuterade hur den framtida bostadspolitiken skulle utformas i Ängelholm. Svårigheterna för HSB och Riksbyggen togs upp: de hade dittills inte fått någon möjlighet att köpa s.k. saneringstomter, dessa lade privata byggmästare beslag på.

Simstadiondebatt
Majmötet uppehöll sig vid ett ev. övertagande av Simstadion ute vid Klitterhus. K G Ullvin inledde debatten. Han ansåg att det var samhällets skyldighet att göra en insats. En kommitté som arbetat med frågan, hade kommit fram till att en ombyggnad i betong skulle gå lös på 375.000 kr, en dito utan botten kosta 250.000, en avsevärd summa med det dåtida penningvärdet. Då skulle Simsällskapets skuld på 15.000 ingå. Staden hade sedan Simstadions tillkomst satsat 131.000 kr. Förslaget från kommittén var, att staden skulle överta anläggningen och att när den planerade simhallen stod klar, skulle man besluta om dess fortsatta öde. Många talare var kritiska: varför skulle staden ta på sig skulder som Simsällskapet ådragit sig.

Åldersgräns? Folkrörelsearkiv. Nytt Folkets Hus?
1958 avslog marsmötet med 33 röster mot 10 en föreslagen åldersgräns på 70 år rörande val till förtroendeuppdrag. Novembermötet gav Bertil Trobäck i uppdrag att på nästa möte redogöra för den planerade innerleden. Den nya tiden bröt in: styrelsen beslöt i dec. att acceptera ett erbjudande om TV demonstration från Folkservice.
Men man blickade både framåt och bakåt. Gunnar Rönnkvist och Anders Finne tog 1958 initiativet till bildandet av Folkrörelsearkivet, vars uppgift skulle vara att bevara arbetarrörelsens arkivhandlingar men givetvis också stå öppet för andra folkrörelser. Det är idag beläget på Åsbog 48.
På våren 1959 diskuterades byggnadsplanerna för ett nytt Folkets Hus. Svårt att skaffa fram tillräckligt stort kapital. Bankerna hade mycket liten kvot för sådana byggnadsändamål, statsmakternas bidrag minskade för varje år. En väl genomtänkt plan krävdes för att få största möjliga statligt bidrag.

Byggande av ålderdomshem och lekskola
På oktobermötet var man bekymrad över att ålderdomshemmet ännu inte var färdigt, i synnerhet som Rebbelberga ålderdomshem drevs på dispens: sju personer vårdades av två personer! En ny lekskola stod däremot färdig på Villanområdet, men man noterade samtidigt att det var billigare med familjedaghem än med barndaghem!!!

Civilflyg på Barkåkra? Kommunsammanläggning
Marsmötet 1960 diskuterade frågan om anslag till civil flygverksamhet på Barkåkrafältet, d.v.s. F10. Fredrik Olsson ansåg att staden inte borde engagera sig: det var ett litet fåtal som skulle komma att utnyttja en flygförbindelse till Stockholm. Evert Ljungdahl däremot framhöll att flyget som transportmedel hörde framtiden till och därför borde staden betala sin del av kostnaderna för ett sådant projekt. På hösten diskuterades den kommande kommunsammanslagningen. Mötet underströk betydelsen av att frågan verkligen följdes upp.

Missnöje med stadsplanearbetet
Karl Dahlfelt uttalade på marsmötet 1961 missnöje med stadsarkitektens sätt att sköta stadsplaneringen. Stadsplanerna fick ligga i åratal och nya idéer och tankar om sanerings¬- eller andra stadsplaneringsåtgärder presenterades aldrig. Man ansåg att han hade en massa privata uppdrag, som gjorde att stadens och anslutna kommuners planeringar blev lidande på detta (stadsarkitekten hade egen arkitektfirma, som tog mycket av hans tid i anspråk).
Augustimötet behandlade ånyo Folkets Husbygget. 1 anslutning till detta diskuterades om en aula för skolans ändamål kunde läggas i Folkets Hus: kanske kunde teatersällskap och konsertföreningar också utnyttja en sådan lokal. Inom parentes kan nämnas, att man led stor brist på skollokaler vid den här tiden. Man hankade sig i många fall fram med proviso¬riska lokaler av ofta dålig kvalitet. BI a hyrde man lokaler i Folkets Hus.

Kungsgårdsområdet
1962 debatterade man till vilket ändamål byggnaderna på Kungsgården i Rebbelberga skulle kunna användas. Området väster om Margretetorpsvägen var i sin helhet antingen redan bebyggd eller höll på att bebyggas med villor. (Det var också i anslutning till Kungsgårdens byggnader som Kungsgårdsskolan skulle komma att byggas.)
På decembermötet rapporterade Gusti Gustavsson att badhuset kunde placeras vid Nybron i kvarteret Rönnen till en beräknad kostnad av 1.5   2 milj. kronor och med en personal om 6 à7 personer.
På våren 1963 efterlyste Gösta Paulsson det utlovade grönområdet på Villan. Ett önskemål var också, att när nya stadsplaner uppgjordes, man inte skulle glömma att planera in grönområden. En kommitté hade tillsatts för just detta ändamål, men inget hade gjorts.
På januarimötet 1964 väckte Bertil Trobäck frågan om en idrottsplats skulle vara kommunalägd eller privatägd. Han ansåg att för idrottens skull borde kommunen äga den. Alla höll med honom. (Anledningen till att ärendet togs upp, var antagligen att ÄIF, som ägde Idrottsplatsen, naturligtvis såg till sina egna intressen i första hand, vilket förmodligen missgynnade övriga föreningar).

Åldersgräns vid nominering till riksdagen?
I februari var det dags för extramöte. Anledningen var att vid en konferens i Malmö med valberedningen för Kristianstads län, bestående av partikretsarnas ordförande och partidistriktets styrelse, hade fastställts, att kandidaterna till riksdagsvalet inte skulle få vara över 50 år vid nomineringen, vilket skulle diskvalificera Gusti Gustavsson, som var 52 år. Efter debatt beslöt mötet, att om nomineringskonferensen inte tog hänsyn till 50¬årsgränsen skulle Gusti Gustavssons namn föras fram, att om 50 årsgränsen stod fast, skulle Anders Finnes namn föras fram.
Det blev tydligen ingen åldersgräns, Gusti Gustavsson nominerades och blev också invald i riksdagen, medan Anders Finne fick ta hand om kommunalpolitiken.

Generalplaneförslag och stadshusombyggnad
På marsmötet lämnade Karl Dalfelt en redogörelse för det generalplaneförslag som generalplanekommittén under sina tio år arbetat fram och som behandlade tänkta trafikleder, tänkta bostadsområden, villa  och höghusbebyggelse samt idrottsplatsanläggningar. Planen innehöll också en inventering av de nuvarande och framtida möjligheter som Ängelholm hade.
Januarimötet 1965 debatterade mycket livligt ombyggnaden av Stadshuset. Ett tilläggsanslag på 500.000 kr hade begärts. Dalfelt ansåg 300.000 kr vara vad man högst skulle anslå. Trobäck reserverade sia på det bestämdaste mot att så mycket pengar skulle läggas i en gammal byggnad. Han kritiserade också att man anställde tjänstemän
på löpande band, det borde man vänta med tills man hade lokaler. Finne å sin sida
förklarade att tilläggsanslaget berodde på att panncentralen måste byggas om liksom
sessionssalen, att parkeringsutrymmen behövdes på gården liksom en utbyggnad åt
gårdssidan och betonade också svårigheten att låna pengar.

Ungdomsfrågor, valrörelse
På ett annat kommunmöte debatterade man ungdomsfrågor: förtroendemännen borde
visa större aktivitet när det gällde att skapa ett ungdomsvänligare samhälle.
1966 var valår. Den sänkta rösträttsåldern, från 21 år till 20, gav Ängelholm 1000 nya
väljare. 1 majtalare var riksdagsmannen Stig Alemyr. Talet handlade mycket om
internationella frågor: fred och frihet för alla världens folk. Problemen i Vietnam och i
Afrika berördes också. l augusti var valrörelsen igång: statsråden Rune Johansson och
Erik Holmqvist gästade Ängelholm. Kommunalt ville S ha en välplanerad stad, där de rika
naturliga förutsättningarna skulle tas till vara på ett riktigt sätt för att skapa trivsel och
glädje för alla och där näringslivet skulle ges möjligheter att utvecklas.

EEC, miljöpolitik och försvarsfrågor
Från 1967 kan nämnas att Gunnar Rönnkvist, rörelsens arkivarie, berättade om gamla
protokoll från SAP:s första år i staden, men också nya frågor behandlades:
riksdagsledamoten Einar Henningsson från Helsingborg informerade om Sverige och EEC
och exportens betydelse, men varnade för EEC:s politiska målsättning.
Nästa år aktualiserades frågan om den nya författningen som var på gång: riksdagsman
Erik Adamsson från Malmö tog vid sitt framträdande i  A kommunen särskilt upp
statschefens ställning i författningsförslaget.
Att miljöpolitiken nu intresserar alltmera framgår av att man i slutet av året uppmanar till
deltagande i kursen Front mot miljöförstöringen   man vände sig särskilt till kommunalt
verksamma förtroendemän men även övriga partimedlemmar anmodades att delta. Att
Gusti Gustavsson satt i länets naturvårdsråd borde bidra till att skapa intresse för
miljöfrågor. Gusti representerade också valkretsen i riksdagen och var medlem av
försvarsutskottet. Det var därför naturligt att han vid ett kommunmöte uppehöll sig vid
frågan om hur stor del av statens resurser som borde läggas på försvaret, en i svensk
politik ofta diskuterad fråga. De olika kostnadsramarna redovisades och analyserades
liksom ÖB:s utredning. Gusti menade att det var dåliga proportioner mellan ÖB:s förslag
till nedskärningar och de borgerliga partiernas krav på kostnadsökningar.
Anders Finne, ABF ombudsman, agiterade för studier i traditionella SAP frågor, Arbete 
Trygghet   Utveckling.

Tomträttsinstitutet
Även tomträttsfrågan debatterades det här året. Ängelholm hade sedan länge haft tomträttsinstitut. Debatten ledde till ett enhälligt beslut om att socialdemokraterna även i fortsättningen skulle arbeta för ett bibehållande av tomträttsinstitutet. Arbetarekommunen höll också ett offentligt, mycket välbesökt möte angående låneformer för egna hem. Bankdirektör Inge Troedsson, Förslöv, redogjorde för de nya låneformerna, särskilt intressanta för dem som byggt efter 1958.
I Första maj demonstrationen uppmärksammades naturligtvis att det var 70 år sedan den första första majdemonstrationen hölls i Ängelholm. I tåget fanns bl.a. inslag mot grekjuntan.

Nya Folkets Hus invigs 1968
Gunnar Sträng invigde den 28 november 1968 det hett efterlängtade nya Folkets Hus, byggt på den södra delen av den gamla Folkets Hus tomten Tyvärr tvingades man av
ekonomiska skäl att överlåta det till Ängelholms kommun 1976 för att sedan slutgiltigt tvingas lämna det 1985, då man flyttade till de nuvarande lokalerna på Södra vägen 5 7. Där finner man idag den byst av Gunnar Sträng, som påminner om invigningen. Noteras bör också att 1968 var ett oroligt år i Sverige. Stockholms Kårhus ockuperades. Även NV Skåne berördes naturligtvis, Davis Cup matchen i Båstad mellan Sverige och Rhodesia måste inställas efter omfattande kravaller.

Andrakammarval med S framgångar
På årsmötet i mars 1969 noterade man de fina siffrorna i höstens andrakammarval, Tage Erlanders sista val. Om valet gällt stadsfullmäktige skulle S ha återtagit majoriteten. En nedläggning av Sydläder var aktuell, vilket naturligtvis gav en extra stark relief till parollen "Arbete och trygghet" i samband med 1 maj demonstrationen.

Storrådslag om Strängs skattepaket
Miljöförstöringen uppmärksammades också: på ett möte sjöng en viss Kerstin Pålsson sånger mot miljöförstöringen. Stadshusbygget var också på tapeten. En majoritet i A¬kommunen ville ha det i city, men minoriteten menade att man också borde ta hänsyn till den kommande storkommunens 26 000 invånare. Storrådslag om Strängs skattepaket inleddes av riksdagsledamoten Grethe Lundblad, Helsingborg, som bl.a. attackerade samvetslösa skatteflyktpersoner. Strängs skattereform, som antogs av riksdagen 1970, gav de största skattelättnaderna för de lågavlönade och ensamstående. Samtidigt genomfördes en höjning av mervärdesskatten.
1969 var också året då den svenska riksdagens första kammare avskaffade sig själv, den 17 maj.

Stadsplan för Kungsgårdsområdet
På det kommunala planet diskuterades än en gång en stadsplan. Det gällde en tävling om utformningen av Kungsgårdsområdet. Någon framhöll att man borde förhindra att man fick ett nytt Villanområde. Idag undrar man varför.
1970 utbröt strejk i Malmfälten. Detta gav eko också här i Ängelholm. På marsmötet tecknade riksdagsmannen Erik Häll, f.d. ombudsman i gruvfyran i Malmberget, bakgrunden till strejken.
1 majdemonstrationen såg som huvudtalare docent Hans Palmstierna, som uppehöll sig vid samhällsproblemen och framhöll att det var viktigt med en enad front mot miljö¬förstörarna. Svante Kristiansson var på ett möte inledare rörande ett aktuellt förslag om åldringsvården, som han hyste betänkligheter mot. Inte bara fördelar med åldringsvård i landstingsregi, menade han. Inte enbart ekonomiska aspekter skulle få avgöra utan hänsyn skulle också tagas till åldringarnas synpunkter.

Kommunsammanläggningen   S i minoritet
l den borgerliga kommunen förberedde man sig nu inför den stora kommunsamman¬läggningen 1971, som skulle komma att medföra en ganska kraftig borgerlig dominans i fullmäktige och därmed minskat socialdemokratiskt inflytande.
Under 70 talet stiftades en rad arbetsmarknadspolitiska lagar, som vanligt i samarbete mellan den politiska och fackliga arbetarrörelsen. Även om de inte har avsatt tydliga spår i Arbetarkommunens mötesprotokoll, så har de utgjort inslag i mötesverksamheten.

70 årsjubileum. Miljöfrågor
1971 firades Arbetarekommunens 70 årsjubileum med statsrådstal och veteranhyllning.
1 maj var en viss Tage Pettersson, statssekreterare, huvudtalare, i protokollen betecknad som Palmes närmaste man. Ökad jämlikhet, Demokrati i arbetslivet, Solidaritet med de lågavlönade, Aktiv näringspolitik, Slå vakt om småstaternas rätt i supermakternas värld, Nej till medlemskap i EEC och Värna om neutraliteten var parollerna den 1 maj.
Nils Erik Måg, riksdagsman från Kristianstad, var gäst på augustimötet, då det blev en längre debatt om miljön och jobbet. Han ansåg, att miljö är något som samhället ekonomiskt värderar men som betalas efter företagsekonomiska värderingar. Har vi råd att låta företagen bestämma över vår miljö, frågade han. Partiet borde uppträda hårdare i miljöpolitiska frågor.

S föreningar bildas
Kommunsammanläggningen 1971 innebar också slutet för kranskommunernas Arbetarekommuner: Barkåkra, Hjärnarp/Tåstarps, Munka Ljungbys och Ausås/Strövelstorps gick upp i Ängelholms. Till att börja med hade man också flera listor i kommunfullmäktigevalet, men fr.o.m.. 1976 gick man ut med en gemensam lista. Något år senare tog nyblivne A kommunordföranden Ebbe Nilsson initiativet till att bilda
S¬-föreningar, dels i de tidigare självständiga kommunerna, dels i Ängelholm, vars invånarantal ökat betydligt: Barkåkra, Hjärnarp/Tåstarp, Munka Ljungby, Ausås/Strövelstorp, Rebbelberga, Villan, S Utmarken och Innerstaden.

Valår. Invandrarfrågor
1973 var det valår. På S dagen talade försvarsminister Sven Andersson. Han konstaterade att företagen betalade 24 miljoner kronor till de borgerliga partierna, att borgerligheten anklagade socialdemokraterna för vanstyre av landet. Han tog också upp invandrarfrågor: när det är arbetslöshet, begränsar vi socialdemokrater invandringen. Då hotar företagarna med att flytta utomlands, om de inte får importera unga, friska krafter. Känns hotet om utflyttning igen?
Ett kommunalt s krav det här året var inköp av en handikappbuss. På januarimötet visades en film, som handlade om den kommande innerleden, som invigdes 1976, efter att ha lett till bildandet av ett nytt parti i kommunen, PMM, där två f.d. socialdemokrater skulle komma att bli tongivande.

Barnomsorgsfrågan
En fråga som engagerade A kommunen mer och mer var barntillsynen i Ängelholm. Gapet mellan det beräknade behovet av daghemsplatser och den utbyggnadstakt, som majoriteten i sociala centralnämnden lagt i sin framtidsplan för åren 1975 79, var alldeles för stort, menade socialdemokraterna. Det här var en het fråga många år framöver, som visade på en klar politisk skiljelinje mellan borgerlighet och socialdemokrater. Ängelholm hade också möjlighet att få åtskilliga miljoner i bidrag för bättre barntillsyn, och detta var anledningen till att Kjell Rosen, Lars Gustafson och Ebbe Nilsson lade fram ett förslag om bi a bättre lekplatser i fem bostadsområden. Lars Gustafson lade också en motion, som syftade till att demokratisera boendet genom att ge förtur till bostadskooperationen vid marktilldelning och byggande av bostäder.
Man krävde också att utbyggnaden av trafiksäkra leder skulle påskyndas. Noteras kan även att ett politiskt lexikon, framtaget av den socialdemokratiska info gruppen, retade kommunens moderater. Ett 60 tal tyska partivänner gästade Ängelholm vid den här tiden. 1 mars 1976 utsåg A kommunen en invandrarkommitté. Invandrarna mötte upp med stort intresse, då arrangerade en träff för dem.
Barntillsynsfrågan togs åter upp på marsmötet 1977. Man krävde en snabbare utbyggnadstakt, när det gällde daghem och fritidshem. Man borde snarast uppnå en 60¬procentig täckning av det behov som partiet uttalat sig om i remissyttrandet över förskoleplanen. På novembermötet diskuterades Kelpen, kommunens ekonomiska långtidsplan. S föreningen på S Utmarken motsatte sig bestämt eventuella planer på att utestänga Ängelholmarna från Kronoskogen. Partiet sade ja till en skattehöjning under förutsättning att den gick till utbyggnad av barnomsorgen.

Bo Södersten för ekonomisk demokrati
Våren 1978 var den då socialdemokratiske ekonomiprofessorn Bo Södersten gäst på ett A kommunmöte. Han var en varm förespråkare av ekonomisk demokrati. Det enda som skulle ha inflytande i företagen var arbetet. Kapitalet skulle ägas av samhället, kollektivt, och skulle ställas till löntagarnas förfogande. Numera har han som bekant en rakt motsatt uppfattning.

Stadsbiblioteksplacering, industrinedläggningar
Platsen för ett nytt stadsbibliotek var också en het fråga. Ett A kommunmöte förordade en placering vid Stortorget: det skulle ge mera liv åt centrum och flera besökare. Frågan om SKANEK:s framtid engagerade givetvis S. En skarp attack mot beslutet om nerdragningar gjordes: man fruktade att om några år skulle alla de 400 jobben i Ängelholm vara borta. Senare på året krävde man en opartisk utredning i frågan. Tyvärr besannades farhågorna. Alla de 400 jobben försvann.
1979 gick man till attack mot den borgerliga markpolitiken i Ängelholm, som S betecknade som ett fiasko. Det här året blev partiet också nerröstat i barnomsorgsfrågan   alla våra ändringsförslag klubbades ner.
Knappt hade SKANEK frågan försvunnit från dagordningen förrän nästa kris dök upp. 1980 krävde A kommunen att Ängelholms kommun skulle agera i krisen vid torrbatterifabriken Tudor, som låg vid Industrigatan, ett stenkast från SKANEK området. Kanske kunde löntagarfonder ha räddat företaget, menade man. I mars varslades 52 anställda om avsked. Företaget flyttades senare i sin helhet till Danmark. Därmed försvann ytterligare drygt 400 arbetstillfällen från Ängelholm.

Kärnkraftsomröstning. Sydafrikafrågan
Folkomröstningen om kärnkraften stod naturligtvis också på dagordningen. Röstskolkande måste förhindras, ansåg våra ledamöter i linje 2 kommittén. Lars Gustafson menade, att det var alldeles för lätt att få låna pengar till andelar i golfbana och småbåtshamn. Vilket är viktigast för Ängelholm, undrade han, god barn  och äldreomsorg eller byggande av småbåtshamn och golfbana? Svaret från vårt parti kunde bara bli ett. Sydafrikafrågan engagerade partiet 1981. Partiet krävde i en resolution, att man skulle förbjuda de föreningar, som fick lokalstöd av Ängelholms kommun, att upplåta sina lokaler åt sådana evenemang som pistolskytten Ragnar Skanåker inbjudit sydafrikaner till.

Jubileum. Sysselsättningsfrågor
Gunnar Sträng var gäst vid A kommunens 30 årsjubileum, som firades med en S dag i Hembygdsparken, där Sträng givetvis fram grädde och agiterade som bara han kunde. Sysselsättningen hade minskat. Nu krävdes sysselsättningsfrämjande åtgärder för att skaffa ungdomen jobb. Därför blev den centrala frågan i det budgetförslag, som socialdemokraterna lade fram hösten 1981, att få ner ungdomsarbetslösheten. Man ville öka majoritetens förslag till upplåning från 3 miljoner till 22 miljoner för kunna bygga mera: borgerligheten köper sig valtaktiska fördelar på byggnadsarbetarnas bekostnad genom att vägra att tidigarelägga vissa byggnads  och anläggningsarbeten, som S förordar, menade Lars Gustafson på Kf:s decembersammanträde.
Den ekonomiska brottsligheten var huvudtemat vid ett A kommunmöte 1982. Brynolf Wendt, länsåklagare i Halmstad och debattinledare, ansåg att det var på tiden med hårdare tag. Juristerna och inte folket styr innehållet i lagstiftningen. Politikerna ska tala mindre och handla mer, menade han.

KVS, naturreservat och bostadsplan
Frågan om vad man skulle göra med KVS i Vejbystrand var under många år en öppen fråga. 1983 beslöt A-kommunen att uppdra åt fullmäktigegruppen att lägga en motion om kommunala initiativ för att rädda KVS. Centern i Ängelholm hade nämligen i lands¬tinget lämnat en motion om att lägga ner KVS. Detta var också den övriga borgerligheten positiv till.
Området mellan Råbocka och Vegeholmsån beslöt socialdemokraterna i Ängelholm 1982 att arbeta för att göra till naturvårdsområde eller naturvårdsreservat. Kjell Rosen är den som får ta åt sig äran av att området nu är reservat. På februarimötet avlossades en bredsida mot den borgerliga bostadsplanen för Ängelholm: bara 5 procent vill bygga i M Ljungby, där Ingmar Larsson vill att 21 procent ska bo, en procent högt räknat vill bo i Hjärnarp, där planen vill att 11 procent ska bygga.
Landshövding Hans Hagnell i Gävle, stridbar s politiker, gick på ett A kommunmöte till storms mot den "bedrägliga sysselsättningsstatistiken". Vänta inte på att centralbyråkra¬terna ska handla, gör något själva i er region, menade han.

Åter i eget Folkets Hus
Alltsedan man tvingats överlåta det nybyggda Folkets Hus till kommunen, hade styrelsen för A kommunen sökt att skaffa andra egna lokaler. Bo "Loe" Nordström, till att börja med ordförande i LO sektionen och sedan A kommunordförande, var den som ivrigast kämpade för ett nytt, mindre Folkets Hus. Han insåg, hur viktigt det var för arbetar¬rörelsens framtid att alla organisationer kunde samlas under ett tak. Tack vare hans insatser kunde fastigheten på Södra vägen 3 7, f d bensinstation och lokal för bilförsäljning, förvärvas av Folkets Hus föreningen och byggas om till samlingslokaler och expeditioner för Arbetarekommunen, fackföreningsrörelsen och ABF. 1985 var det dags för inflyttning och invigning.

Radio A   Ängelholms Närradio
I slutet av 70 talet hade tidningen Arbetet ekonomiska problem, vilket gjorde, att man började resonera om att dra in en del lokalredaktioner, bl.a. den i Ängelholm. Representanter för A kommunen gjorde uppvaktningar i Malmö och man inbjöd också dåvarande chefredaktören Lars Engqvist till resonemang här i Ängelholm. Men allt var förgäves, 1981 drogs lokalredaktionen i Ängelholm in. Därmed var möjligheterna mindre att få in Ängelholmsnyheter i Arbetet och prenumerantstocken minskade naturligtvis i
området till följd av detta. l A kommunen var man bekymrad. Informationsbiten var ju viktig, och NST har ju en helt annan politisk färg, särskilt märkbart i valtider. Därför funderade man i styrelsen mycket över vad man skulle göra för att nå ut med sin information. 1986 dök så möjligheten upp att starta en närradio. Bo Loe Nordström och Göran Ekström utarbetade ett förslag till en Folkrörelsernas Mediaförening: ideella föreningar i Ängelholm inbjöds till bildandet av en närradioförening. Radio A byggde en studio i Folkets Hus, och den 6 april 1987 började man sända. Från början fanns ett visst intresse också från andra politiska partier att delta, men idag är det, förutom direktutsändningarna från kommunfullmäktige, som samlar många lyssnare, endast den fackliga och politiska rörelsen, som förutom Pingstkyrkan och Evangelisk röst, sänder. Under vissa perioder har också hyresgäströrelsen och vänsterpartiet utnyttjat möjligheten att nå ut med information via närradion. Socialdemokraterna sänder information inför och efter sammanträdena i styrelser och nämnder och även andra program av politisk karaktär. I valrörelserna ökar naturligtvis den senare typen av program. Viktigt är naturligtvis också direktsändningarna från fullmäktigesammanträdena, då lyssnarna direkt kan följa debatterna och därigenom få en uppfattning om vad de olika partierna står för.

Oppositionsråd
1986 var det dags för en viss organisationsförändring i kommunstyrelsen. Den borgerliga majoriteten genomdrev ett beslut om att majoriteten skulle ha två kommunalråd på heltid och oppositionen ett kommunalråd på halvtid. Dessutom skulle presidierna i fullmäktige och styrelser/nämnder bestå av tre personer, ordf., förste och andre vice ordf., av vilka majoriteten skulle ha de två första, oppositionen andre vice posten. Vi socialdemokrater lyckades också förhandla till oss en politisk sekreterarepost, en 0.17 tjänst, som dock drogs in av borgerligheten efter två perioder. Lars Gustafson utsågs av A kommunen till oppositionsråd, den rollen har han fortfarande.

Det kommer mera!
Av olika skäl måste den här första upplagan av Arbetarekommunens historia för att kunna läggas fram i samband med firandet av 100 årsjubileet sluta här. Men jag kommer att ta fram vad som resterar från i första hand 80  och 90 talet i vad jag vill kalla en andra upplaga, som jag avser ska bli klar i höst. Jag tycker givetvis, att det är tråkigt att behöva göra så här, men jag vill inte lämna ifrån mig ett arbete, som av tidsnöd håller en dålig kvalitet.
Det kommer alltså mera   detta är inte slutet på historien!
Ebbe Nilsson

Sidan uppdaterades senast: 2006-06-15 15:33