Regionbulletin Region Skåne vecka 8
Förslag om att tillsätta en styrgrupp
Socialdemokraterna
meddelade på kulturnämndens sammanträde 120201 att vi skulle återkomma med ett
förslag om att tillsätta en styrgrupp som följer processen kring studieförbunden.
De
treåriga uppdragsöverenskommelserna löper ut 121231. Dessa överenskommelser
innebär att de regionala studieförbundsorganisationerna fått delvis nya uppdrag
i att samarbeta mer med övriga
regionala bidragsmottagare. Överenskommelserna innebär också att tre
fokusområden pekats ut: samhällsbyggnad, unga och unga vuxna, konst och kultur,
samt att bidragen fryses under den tid överenskommelsen gäller. Kulturnämnden
fick en återrapportering av genomförda utvärderingar från 2010 och 2011 – var
och en med ett fokusområde att belysa. Inom kort kommer
också en rapport av projektledare Lilian Müller från försöket med att ta fram gemensamma
bidragsregler inom Skåne Nordost. Vi anser att det är angeläget att en politisk
styrgrupp följer den fortsatta processen under 2012.
Det finns
en mängd frågor att ta tag i kopplat till utformningen av ett nytt
bidragssystem, ex: -vad är de långsiktiga målen med folkbildningen? -vad kan vi
dra för slutsatser av de utvärderingar som är gjorda?
-vad är
det som utvärderas; kvalitet eller kvantitet och i förhållande till vad? -vilka
parametrar ska vara vägledande i ett nytt bidragssystem?
Vi
föreslår därför att en politisk styrgrupp bestående av åtminstone
kulturnämndens presidium följer och följer upp processen med studieförbunden
under 2012.
För
Socialdemokraterna i Kulturnämnden
Maria
Nyman Stjärnskog 2:e vice ordförande
Personalen måste bli delaktig
Det är hög
tid för Region Skåne att åter söka bygga upp en förtroendefull relation med de fackliga
organisationerna, skriver Daniel Heden (S) i Helsingborgs Dagblad och Efter Arbetet
den 24 februari 2012. Konflikten handlar inte längre om flextid eller inte Ett
nytt flextidsavtal i Region Skåne borde kunna vara en odramatisk händelse. Alla
är för att friheten att flexa med sin arbetstid ska finnas, alla är överens om
att det tillför både den enskilde medarbetaren och organisationen mervärde och
alla kan läsa innantill i det centrala avtalet om vilka grunder som gäller.
Ändå lyckas det inte bättre än att Vårdförbundet vägrar skriva på det lokala
kollektivavtalet.
Nyhetsbrev för Socialdemokraterna i Region Skåne Vecka 8 år 2012
Sjuksköterskor
i Region Skåne kan nu inte längre flexa, trots att alla egentligen är för att
de ska kunna det, och trots att förutsättningar finns i det centrala avtalet.
Eftersom det verkar saknas vettiga skäl till konflikt i den aktuella
stridsfrågan, måste förklaringen sökas på annat håll. Jag ser två sådana
möjliga förklaringar.
För det
första har det centrala ledarskapet i Region Skåne under lång tid nedprioriterat
relationen till de fackliga organisationerna. Den fackliga samverkan har i
princip reducerats till informationsträffar
kring redan fattade beslut, med begränsat utrymme att verkligen diskutera utvecklingsfrågor
i verksamheten. Man har också, från regionledningens sida aktivt och medvetet tagit
konflikter med de fackliga organisationerna kring stora utvecklingsfrågor.
Framförallt gäller det naturligtvis den häpnadsväckande nonchalans gentemot
såväl medarbetare, fack, opposition och medborgare som föregick
sammanslagningen av de båda universitetssjukhusen. Det slutade med att
Vårdförbundet sade upp samverkansavtalet med
Region
Skåne. När arbetsgivaren så tydligt visar att man saknar förtroende för de
fackliga organisationerna
kommer förtroendet att minska också i motsatt riktning.
Den andra
trenden är regionledningens och den borgerliga majoritetens fäbless för centraliseringar
avseende det allra mesta. Personalpolitiken har härvidlag inte varit något undantag.
Lokala lösningar för arbetstidsmodeller
har avskaffats för att de ansetts kostnadsdrivande och man har istället
centralt tvingat fram enhetlighet. Trots att man i ord kan säga saker som att
det ska vara ”högt i tak” och att man ”inte ska detaljstyra” så har av någon anledning
just lokala arbetstidsmodeller ansetts särskilt problematiska.
Generellt
borde man kunna enas om det motsatta. Att just arbetstider och arbetssätt är
något som borde anpassas efter verksamhet och lokala förhållanden och att detta
helst görs i förhandlingar mellan de som känner verksamheten bäst, nämligen de
lokala parterna. Att medarbetare upplever delaktighet och inflytande över sin
arbetssituation är allt annat än kostnadsdrivande.
När små
meningsskiljaktigheter leder till stora konflikter bör man söka konfliktens
ursprung någon annanstans.
Om inte tidigare så är det nu verkligen hög tid för Region Skåne att åter söka bygga upp
en förtroendefull relation med de fackliga organisationerna. Men ska Region
Skåne klara de
framtida utmaningarna måste man ha Vårdförbundet, och alla andra fackliga
organisationer,
som samarbetspartners och inte som motståndare. Det verkar tarva en del jobb att komma
dit
Daniel
Hedén (S)
vice
ordförande personal- och arbetsgivareutskottet
Pressmeddelande: (S) kräver svar om återkommande brister hos
skånska ambulanser
Har de
återkommande rapporterna om felaktigheter i den skånska ambulanssjukvården fått
dig att vidta några åtgärder? Den frågan om ambulanssjukvården ställer Henrik
Fritzon (S) till hälso- och sjukvårdsnämndens moderate ordförande Carl-Johan
Sonesson (M) vid egionfullmäktiges sammanträde den 28 februari 2012.
RF enkel fråga: Återkommande brister hos skånska ambulanser:
När
skåningarna är i behov av ambulans måste de kunna vara helt förvissade om att
denna dyker upp skyndsamt och är bemannad med personal med rätt utbildning för
att hantera den tekniska utrustning som krävs. Det är därför mycket allvarligt
att brister i den skånska ambulansverksamheten regelbundet har uppmärksammats
under de senaste åren.
Det har rapporterats
om långa arbetspass för ambulansförare, pressad personal som inte haft tid att
dubbelkolla sin utrustning och ambulanser som haft svårt att hitta på grund av
brister i kartsystemet. I dagarna kritiserades Region Skåne av Socialstyrelsen
efter en incident i somras då ambulanspersonalen saknade kunskap om en för den
aktuella färden viktig pump. Sammantaget är dessa brister mycket allvarliga och
målar upp en bild av en ambulansverksamhet som inte fungerar till fullo.
Min fråga till Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Carl-Johan
Sonesson (M) är:
- Har de
återkommande rapporterna om felaktigheter i den skånska ambulanssjukvården fått
dig att vidta några åtgärder?
Pressmeddelande: (S) kräver svar om situationen på neonatalavdelningen
i Lund
Kan du
garantera att neonatalavdelningen i Lund kommer få tillräckliga resurser för
att säkerställa
trygg och säker vård av de allra minsta spädbarnen?
Den frågan
ställer Henrik Fritzon (S) till hälso- och sjukvårdsnämndens moderate
ordförande Carl-Johan
Sonesson (M) vid egionfullmäktiges sammanträde den 28 februari 2012
RF enkel fråga: Allvarlig resursbrist på neonatalavdelningen i
Lund
På
neonatalavdelningen i Lund vårdas de allra minsta och allra sköraste
spädbarnen. För att få rätt start i livet behöver dessa barn den bästa vård som
finns att tillgå, utförd av kompetent personal i ändamålsenliga lokaler. Därför
är de ständiga rapporterna om överbeläggningar och personalbrist helt
oacceptabla. Platsbristen för med sig att barn med behov nekas vård i Lund men också
att smittspridningen av allvarliga sjukdomar kan ta fart när barn med mycket
dåligt immunförsvar
vårdas för tätt. Nu senast är det ett utbrott av tarmbakterier som kunnat få
mycket allvarliga konsekvenser. Ett isoleringsrum för barn med smittsamma sjukdomar
finns visserligen att tillgå men det saknas tillräckligt med personal att
bemanna det. Det är tragiskt att följa hur den borgerliga majoritetens spariver
får konsekvenser för vården av de allra minsta och sjukaste. Det kan inte komma
som någon överraskning att virus och infektioner sprider sig lättare om det
inte finns tillräckligt med utrymme, inte heller att barn med smittsamma
sjukdomar måste isoleras. Det är heller inte en långsiktigt hållbar lösning att
skicka mammor och barn till neonatalavdelningar i andra landsting. Det är på
det hela taget en mycket kortsiktig och ovärdig besparing att inte skjuta till
de resurser som behövs för att vården av de förtidigt
födda spädbarnen ska vara den allra bästa.
Min fråga till Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Carl-Johan
Sonesson (M) är:
Kan du
garantera att neonatalavdelningen i Lund kommer få tillräckliga resurser för
att säkerställa trygg och säker vård av de allra minsta spädbarnen?
Pressmeddelande: (S) kräver svar om flexstoppet på Helsingborgs lasarett
- Anser du
att flexstoppet på Helsingborgs lasarett står i samklang med Region Skånes ambition
att vara en ”modern och attraktiv arbetsgivare”?
Den frågan
om flexstoppet på Helsingborgs lasarett ställer Daniel Hedén (S) till personal
och arbetsgivarutskottets ordförande Katarina Erlingson (C) vid
regionfullmäktiges sammanträde den 28 februari 2012.
RF enkel fråga: Flexstopp på Helsingborgs lasarett
Vårdförbundet
saknar sedan en tid flextidsavtal med Region Skåne, efter att parterna inte
kunnat enas om ett nytt avtal. På Helsingborgs lasarett har dock rbetsgivaren
ensidigt bestämt sig för att förbjuda all flex. På vår egen hemsida anger
Region Skåne att syftet med att skriva flexavtal med
personalorganisationerna
är att vara en modern och attraktiv arbetsgivare. De allra flesta är sannolikt
överens om att användandet av flextid, där så är lämpligt med hänsyn till
verksamhetens karaktär, innebär vinster för både arbetsgivare och edarbetare.
På kort
tid har uppskattningsvis mellan 11500-12000 av Region Skånes vårdanställda
blivit av med
möjligheten att flexa på jobbet. Eller betydligt mer än en tredjedel av de
anställda. Att inte komma överens i en avtalsförhandling må vara en sak, men
att arbetsgivarsidan ensidigt förbjuder flex på Skånes näst största sjukhus är
inte längre ett olycksfall i arbetet.
Min fråga till Katarina Erlingson (C) är följande:
- Anser du
att flexstoppet på Helsingborgs lasarett står i samklang med Region Skånes
ambition att vara en ”modern och attraktiv arbetsgivare”?
Pressmeddelande: (S) ställer Catharina Blixen-Finecke (M) till
svars för neddragningar av vårdplatser
- Anser du
att det är rätt att dra ner på antalet vårdplatser på SUS trots att behoven av vård
ständigt ökar? Den frågan
ställer Ingrid Lennerwald (S) till vårdproduktionsberedningens ordförande
Catharina Blixen-Finecke (M) vid regionfullmäktiges sammanträde
den 28
februari 2012.
RF enkel fråga: Mer dagvård ska ge besparingar
De
kraftiga besparingarna på SUS fortsätter att oroa. Det är på många sätt en gåta
hur sjukhuset ska kunna skära ner ytterligare när de ekonomiska ramarna sedan
tidigare är snålt tilltagna.
Larmrapporterna
om brist på vårdplatser, överbeläggningar och personal som går på knäna har duggat
tätt de senaste åren. Samtidigt så går samhällsutvecklingen åt ett håll där
behoven av vård ständigt ökar i takt med att Skånes befolkning växer, vi blir
äldre och äldre men också sjukare. I det läget ska SUS nu dra ner antalet
vårdplatser med 62 stycken, enligt uppgifter i media. Detta menar man
ska ske bland annat genom att utöka dagvården, trots att SUS så sent som i
höstas fick uppdrag att utöka antalet vårdplatser eftersom situationen var
akut.
Min fråga till Catharina Blixen-Finecke (M) är följande:
- Anser du
att det är rätt att dra ner på antalet vårdplatser på SUS trots att behoven av vård
ständigt ökar?
Sätt stopp för välfärdens profitörer
Debatten
om marknadskrafternas inverkan på vård, skola och omsorg får inte tystna. Det är
dags att sätta stopp för månglarna inom välfärden. När skattemedel används för
att berika riskkapitalister
och direktörer där medborgare förvandlas till kunder är det dags att samla samhällets
krafter till motvärn. Den typen av s k förnyelse leder inte framåt.
Den
borgerliga regeringen har ännu inte tagit några initiativ för att åstadkomma
förändring, utan enbart skrapat på ytan. Spåren borde annars förskräcka – både
inom skolans och omsorgens områden. Tre toppchefer i företaget Carema Care
tjänade tillsammans drygt 125 miljoner kronor 2010. Året efter kom entydiga
rapporter om vanvård av boende på flera av företagets inrättningar.
De stora
vinsterna tjänade direktörerna på inbetalda kommunalskatter, avsedda att täcka
kostnader för äldreomsorg och vård. Pengarna hamnade i skatteparadis och i
privata fickor, inte i fortsatt utveckling av verksamheten. Privata företag,
aktiebolag med uttalade vinstintressen, ansågs bättre än kommunens
förvaltningar kunna leva upp till de äldres och omsorgstagarnas, läs:
kundernas, behov. Allt iscensatt för att öka den så kallade valfriheten.
Exemplen inom skolan de senaste åren är flera.Täby
kommuns försäljning av Tibble-gymnasiet
till en rektor och lärare JO-anmäldes. Mindre skolor har köpts upp av stora
vinstdrivande koncerner. Skolföretagare har blivit riktligt belönade efter att
ha finansierat sin verksamhet med kommunala skattemedel – pengar har
cirkulerat, affärer gjorts upp. I potten har funnits och finns medborgarnas
skattemedel.En stor skolkoncern är Academedia som under 2011 bland annat tog in
ett annat privat skolföretag Pysslingen förskolor och skolor AB under sina
vingars beskydd. ”Nu kan vi ytterligare utveckla vår utbildningsverksamhet”
framhåller de på sina presentationsmaterial. Jo, kan så vara, men varför över
huvud taget bedriva skolor i privata aktiebolag om man inte avser att tjäna
pengar? För inte så länge sedan fanns en inställning långt in i borgerliga led
att välfärd i form av förskola, äldreomsorg, utbildning och sjukvård skulle
bekostas gemensamt genom skatteuttag och fördelas efter behov. Solidaritet skulle
gå före marknadslösningar och privat företagsamhet, därför ansågs samhället
vara bäst på att utföra de olika tjänsterna.
Under
1990-talet intensifierades en diskussion om möjligheter för människor i behov
av omsorg eller för den delen föräldrar till barn i skolan att få välja
utförare. Som skäl angavs att valfrihet skulle förbättra kvaliteten och också
genom konkurrens bidra till att minska samhällets kostnader. I dag ser
vi facit; den många gånger naiva tron på att en mångfald av skilda pedagogiker och kooperativa
initiativ skulle växa fram och frodas resulterade istället i vinstmaximerade så
kallade oligopol inom branscher som skola och äldreomsorg. Fortsatt följsamhet
och acceptans för dessa privatiseringar leder ofrånkomligen till en situation där
människor som har råd ”köper sig” före med följd att kvaliteten totalt riskerar
att försämras. Den solidariska tanken om en rättvis fördelningspolitik, den så
kallade generella välfärden, trasas sönder.
I USA
sattes en rad privatiseringsprojekt inom äldreomsorg och vård igång på
1980-talet.
Harvardprofessorn
John D Donahue har i sin forskning beskrivit konsekvenserna i rapporten kallad
”Den svåra konsten att privatisera”. Hans slutsatser är lika aktuella i dag;
privata utförare inom den sociala sektorn, vård och utbildning, innebär långt
ifrån att kvaliteten förbättras, snarare tvärtom. Han ifrågasätter också hur
det verkligen blir med konkurrensen i praktiken. I USA har företag köpts upp
och storkoncerner blivit dominerande; på samma sätt som också mönstret är här
hos oss. Människors behov är ytterst skiftande. Och minskade kostnader går
nästan uteslutande ut på att det blir färre händer i vården, mindre tid för
omsorgstagare och/eller elever. Ett sådant samhälle äventyrar i längden
tilltron till vårt generella välfärdssystem. Det är, som vi ser det, att gå baklänges
in i framtiden.