GT 2010-12-21

Johan Wopenka: Lokala politiker kan inte lagarna

Att vara kommunal chef i Västsverige är inget yrke för den som värdesätter anställningstrygghet. På kort tid har tre chefer fått sparken eller stängts av från sin tjänst. Det har skett på sätt eller med motiveringar som lämnar mycket att önska. I samtliga fall handlar det om nya politiska majoriteter i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.
Med lokala politiker som inte brytt sig om att ta reda på vad anställningslagen säger – eller vad avskedanden kan kosta kommunen.

I Färgelanda har kommunchefen Jan Eriksson avskedats med anledning av Björnhusprojektet. Det motiveras med att Eriksson, enligt en revisionsrapport, har överskridit sina befogenheter – liksom för övrigt också ekonomichefen Johan Karlsson. Så långt är det inget konstigt. Men kommunstyrelsens nye ordförande Peter Johansson (KD) meddelade Eriksson avskedet innan något politiskt beslut i frågan ens fattats. Till råga på allt hävdar förra kommunalrådet Ann-Marie Jacobsson (C) i Bohusläningen, att politikerna nu tar ”det politiska ansvaret” – genom att sparka en tjänsteman! Inte underligt att facket redan krävt Färgelanda kommun på saftiga skadestånd!

I Svenljunga stängdes kommunjuristen Risto Kokko av från jobbet efter att kommunen gjort en kreditupplysning på honom, vilket långt om länge motiverades med att han ”kanske hade en bisyssla”. Kokko menade i GT 16/12 att det är hans offentliga kritik mot den psykosociala arbetsmiljön – vilken för övrigt ska granskas av Arbetsmiljöverket – som gör honom ”obekväm”. Varefter kommunen prompt polisanmälde Kokko för olaga hot!
Är det så Svenljungas politiker agerar som arbetsgivare bör arbetsmiljön i sanning granskas.

I Ale får kommundirektören Stig Fredriksson lämna sin tjänst trots att kommunstyrelsens ordförande Mikael Berglund (M) inte har någon kritik att rikta
mot honom. Berglund motiverar i tidningen Dagens samhälle i svävande ordalag
avskedandet med att Ale ska växla in ”på ett nytt spår i en helt ny riktning”. Varför Fredriksson inte skulle kunna leda en sådan utveckling förklarar Berglund inte. I stället hävdar han att det är ”vanligt” att chefstjänstemän byts ut efter ett maktskifte.
Vanligt? Var då?

Det kan visst finnas goda grunder för att skilja chefer från deras tjänster. Men i samtliga de här fallen har politikerna skött ärendena illa. De hemlighåller skäl, de kommer med luddiga påståenden, och de agerar överhuvudtaget på ett sätt som kan kosta kommunerna inte bara kraftiga avgångsvederlag – praxis säger att en uppsagd kommunchef får 36 månadslöner – utan i vissa fall även stora belopp i skadestånd.
Som skattebetalarna får stå för. Det är bra att nyvalda kommunalpolitiker försöker förändra sådant de tycker är fel. Men innan de börjar sparka anställda bör de informera sig om vilka lagar och regler som gäller. Det har de missat i Färgelanda och Svenljunga.
Och möjligen även i Ale.