Solskenshistoria i valarbetet i dag 21 augusti 2010
Innan jag kommer till solskenshistorian i dagens valaktiviteter skall jag nämna lite om hur vi tillsammans upplevde dagen. Vad vi gjorde var att dela ut vårt valmanifest, tårtspadar, röda rosor och lite annat. Detta var jätte positivt inte många sura miner utan mycket ryggdunkande och hoppas att det går bra i valet, tillsammans skall vi fixa det här.
Men nu den lilla solskenshistorian, eller snarare sanningen om vad som hände när vi var klara.
Med på våra valaktiviteter i dag hade vi vår riksdagsman från Norra Älvsborg Jörgen Hellman som fick problem med bilen. När han skulle köra i väg visade de sig att hjulet låst sig på bilen och han kom ingenstans, vad gör man då? Det första som hände var att en go tjej med kunskaper om bilar kom fram och försökte fixa felet, men hon lyckades inte fullt ut, men duktig var hon vilket imponerade på mig. Vad gör man då, tänkte jag och tog mobilen och ringde en bilverkstad i Ödeborg (då jag inte bör göra reklam nämner jag inga namn men de finns väl bara en på bruksområdet i Ödeborg). Han kommer snällt susande till parkeringen i Färgelanda med alla verktyg i bilen för att fixa felet. Samtidigt upptäcker vi att det håller på att bli punka på ett däck på bilen och som en skänk från ovan får jag syn på (återigen utan att göra reklam) den enda mackägaren i Färgelanda och frågar honom: Kan du fixa detta däck? Trots att han var på väg hem sa han, naturligtvis, jag tar med mig det och är här igen om ca 10 minuter med däcket lagat! Under tiden som bilmekanikern lagade bilen fixade mackägaren däcket och Jörgen kunde sedan köra hem tryggt och säkert med en lagad bil. Det sista Jörgen sa innan han for var: Ulla, det här kan du använda som argument för varför man skall flytta till Färgelanda, så mycket vänliga och hjälpsamma människor det finns på denna ort. Jag är definitivt beredd att hålla med honom, en tjej som bara stannar för att försöka hjälpa till och sedan två näringsidkare i kommunen, som trots ledighet ställde upp och fixade Jörgens bil så han kunde ta sig hem. När jag körde hem efter detta tänkte jag: vilken jättebra kommun jag bor i, här ställer verkligen människor upp för varandra.
Efter detta upplevde jag också dagens glada skratt. Lite stressad var jag av att jag blev kvar i Färgelanda längre än jag tänkt mig, då jag skulle ha en vigsel på Baldernäs sent på eftermiddagen och behövde tänka till lite inför denna. Det var ingen lite vigsel utan en med 80 inbjudna gäster.
Dom som skulle vigas hade med sig två små söta brudnäbbar, eller vad man kallar dom i borgerliga sammanhang, som stod för den roliga kommentaren. Innan vi skulle börja vigseln gnabbades bruden lite med sin tilltänkta make och frågade honom om han kom ihåg vad han
skulle svara när jag frågade om tager du denna ………. Snabbt svarade brudgummen: Då säger jag ”kanske”. Då tittar den lilla brudnäbben allvarligt på mig och säger, har du varit med om det någon gång att någon sagt nej och vad tänker du göra då? Tala om att bidra till att stora delar av sällskapet brast ut i ett glatt skratt.
Ulla Börjesson