Som politiker i Linköping matas man med statistik och man förväntas med kort betänketid lämna besked och fatta beslut. Nu i veckan tog jag del av ekonomisk statistik från förra året. Det såg ganska bra ut. Lågkonjunkturen hade nog bottnatt, nyföretagandet ökade något och någon gång under slutet av året skulle arbetslösheten börja minska. Det är något att glädjas åt inte minst som rekordmånga ungdomar i linköping nu tar studenten och många skall ut på en tuff arbetsmarknad.
För sommaren och studenten handlar om avslut men också början på något nytt. Gymnasiestudier skall bytas mot jobb eller högskolestudier. Bostad skall skaffas och vuxenlivet skall ta sig sin början. För många ungdomar som nu tar studenten kommer inte det bli fallet. Istället kommer man att mötas av att det är svårt att få jobb skaffa egen försörjning och därmed att skaffa bostad och börja ett eget liv. För trots att ekonomin vänt saknas fortfarande jobben. I april 2010 var ungdomsarbetslösheten i Sverige 30% en ökning med 60000 ungdomar på fyra år. Det som är extra oroande är att vi har varit med om en liknande situation och har erfarenheter av de långsiktiga konsekvenserna av ungdomsarbetslöshet.. På mitten av 90-talet präglades av Sverige av lika hög ungdomsarbetslöshet. Allt för många av de ungdomar som lämnade skolan fick aldrig fotfäste på arbetsmarknaden. Något som många från den generationen lider av än idag. Min uppfattning är därför att politikens viktigaste uppgift är att inte låta det hända igen.
För det måste inte bli så, utveckling är inte förutbestämd utan ett resultat av politiska prioriteringar och överväganden. Dåliga tider i vår omvärld innebär självklart också utmaningar för oss, men hur bördorna skall fördelas är ett resultat av val och lokala prioriteringar. Vi bestämmer själva om vi skall möta framtidens utmaningar gemensamt eller låta var och en klara sig själv. Jag menar att den utvecklingen går att vända och att det är ett gemensamt ansvar att åstadkomma goda uppväxtvillkor för alla barn och ungdomar.
Det måste vara så att en praktikplats är bättre för en ung person än arbetslöshet ett sommarjobb är inte lösningen men kan ge nyttiga kontakter, en möjlighet att komplettera utbildningen löser inte allt men kan öppna nya jobbmöjligheter. Här tror jag lokalpolitiken kan och bör göra mer nu. För linköpings ungdomars framtid börjar nu inte om ett år.
Jakob Björneke (S)