- där kemikalier, buller, partiklar, radon och förorenat vatten är en realitet!
Jag skulle gärna se att Linköping blev den ledande miljökommunen i Sverige. Att jag säger just det här, har sitt ursprung i när jag läste den regionala miljöhälsorapporten för Östergötland. Den gjorde det tydligt och klart för mig att jag och andra Linköpingsbor utsätts för hälsorisker som man inte kan bortse ifrån. För att ta ett exempel: Mer än 25 procent av Linköpingsborna uppger att de är besvärade av buller och mer än 15 procent uppger att de är besvärade av specifikt vägtrafikbuller. Men vad innebär det här då? Ja enligt rapporten kan man bland annat utläsa att sömnstörningar är en av de allvarligaste effekterna av buller och att ostörd sömn är en förutsättning för att människan skall fungera väl fysiologiskt och mentalt. Dessa sömnbesvär leder bland annat till höjt blodtryck, ökad hjärt- och pulsfrekvens och sammandragning av de ytliga blodkärlen. Och låt mig säga att jag inte är vare sig forskare eller utbildad inom sjukvården men inser ändå snabbt allvaret och att konsekvenserna måste uppmärksammas och åtgärdas långsiktigt. Vidare konstateras att bakgrundsbuller redan vid den låga nivån av cirka 35 dB(A) medför besvär, som för barn och unga innebär försvårad taluppfattning, försämrad läsförståelse och koncentrationssvårigheter. Återigen så är detta bara ett exempel bland flera andra, i rapporten.
I en annan rapport från barn och utbildningsnämnden kan man läsa att 54 procent av eleverna på vår närmast skola tycker att det är roligt att gå till skolan, och att 60 procent av eleverna oftast upplever arbetsro på lektionerna.
Jag vill att Linköping ska vara en möjligheternas stad. Varje barn ska ha rätt till en bra start i livet och en god miljö att växa upp i. Idag går utvecklingen åt fel håll. Jag hör oroade föräldrar som beskriver situationen för sina barn i skolan. Det handlar om rätten till arbetsro på lektionerna för att kunna tillgodogöra sig sina studier. Det handlar om när barnens glädje att gå till skolan sakta minskar. Det handlar om skolans resurser att kunna ta hand om elever och erbjuda en utbildning som bygger på barnens nyfikenhet och samhällets förväntningar. Hårdare tag eller mer resurser? Fler regler eller fler vuxna i skolan? Fler förbud eller fler möjligheter? Klyftorna mellan elever i skolan och mellan skolorna ökar, men det behöver inte vara så. Jag tror att Linköping kan bättre.
Mikael Sanfridson (s)