Människor kan inte längre lita på att komma i tid till jobb eller studier. Förseningar och inställda tågavgångar har blivit vardag för Linköpings resenärer. För dem som pendlar mellan exempelvis Linköping och Norrköping vore det just nu ett undantag om tågen verkligen gick var tjugonde minut. Tågeländet verkar inte ha någon ände – sommar som vinter har inneburit problem.
En utbyggd och tillförlitlig trafik är ett måste för att människors vardag ska kunna fungera.
Såväl underhåll som nya spår behöver därför ökade investeringar. Dessvärre föreslår regeringen istället mer än en halvering av nyinvesteringarna fram till år 2014. Även resurserna för järnvägsunderhåll dras ned.
Järnvägskrisen har en rad orsaker, men bristande spårkapacitet framstår som den i särklass viktigaste förklaringen. För ett tag sedan kunde vi ta del av Trafikverkets starka kritik mot regeringens förslag för drift och underhåll av järnväg. Man pekade på försämringar i form av minskad punktlighet för samtliga bantyper, betydligt fler stora störningar och en överhängande risk att fler situationer liknande tågkaoset 2010 upprepas även i framtiden som en direkt konsekvens av regeringens beslut om att sänka kostnaden för underhåll av järnväg med 700 miljoner kronor per år. Ur detta perspektiv blir det närmast ofattbart att regeringen väljer att prioritera ett femte jobbskatteavdrag. För oss socialdemokrater är det högre prioriterat att människor ska kunna ta sig till jobbet. Målmedvetna satsningar krävs för att fler linköpingsbor ska få möjlighet att leva ett rikare liv. Vi vill därför se utökade investeringar i järnvägsnätet. På kort sikt handlar det om en ökning av underhålls- och driftsinsatser, åtgärder för ökad motståndskraft mot hårt väder och bättre samordning av kollektivtrafiken. På längre sikt är höghastighetsbanan Ostlänken mellan Linköping och Stockholm, ett måste. Om fler ska få möjlighet att ta del av en utvidgad arbetsmarknad måste möjligheterna att pendla bli avsevärt bättre. Alternativet är fortsatt kaos så fort det inte råder ideala förhållanden. Det är inte rimligt. Den enskilde resenären såväl som samhället och klimatet skulle tjäna på en utbyggnad av järnvägsnätet.
Enligt en rapport framtagen av kommunledningskontoret räcker kapaciteten på södra stambanan inte till för att tillmötesgå önskemålen om att trafikera banan. Flera pendeltågsavgångar har flyttats till sämre alternativa tider. Pendeltågstrafiken missgynnas när olika trafik konkurrerar om banan. Pendeltåget kommer för varje år att få tidtabeller som i allt mindre utsträckning motsvarar pendlarnas önskemål under högtrafik. Vad gör den borgerliga majoriteten i Linköping för att påverka sina centrala kollegor?
I ett modernt samhälle är fungerande järnvägstrafik grundläggande. Vi socialdemokrater vill inte att det ska vara undantag att komma fram till jobbet. Det ska vara regel. Linköpingsbornas framtid kräver politiska krafttag.
Lena Micko (s) kommunalråd
Jakob Björneke (s) kommunalråd
Kristina Edlund (s) kommunalråd
Eva Lindh (s) kommunalråd
Artikel publicerad i Corren 110127