FN´s katatstrofhjälp håller ständigt cirka 70 flygplan i luften på väg till eller från katatsrofdrabbade områden världen runt. Ibland ser vi de fyrmotoriga jätteflygplanen flimra förbi på teveskärmen när vi nås av rapporter om t ex hungersnöd, orkaner, översvämningar eller flyktingkatastrofer som i till exempel Sudan. Då är FN-hjälp på väg.
Bland annat om det berättade Gillian och Lennart Nilsson när de medverkade i en diskussion om svensk biståndspolitik vid Lunds Broderskapsgrupps senaste möte. Bakgrunden var bl a den rapport Riksrevisionsverket lämnade i höstas och där verket antydde att SIDA´s hantering av svenska biståndspengar sköttes slappt och var svårt att kontrollera. Vid en närmare granskning kom det emellertid fram att bristerna till största delen kunde hänföras till bl a försenad rapportering och i vissa fall avsaknad av s k revisionsintyg, en detalj okänd för en del mottagare. Allt som allt rörde det sig om bidrag på cirka tre miljoner kronor.
Den svenska biståndspolitiken går tillbaka till tiden för FN´s bildande i slutet på 1940-talet. Då bidrog Sverige med några miljoner kronor till insatser för krigsdrabbade i olika delar av världen. 1952 bildades Centralkommittén för svenskt bistånd, CK. Etiopien och Pakistan hörde till de första biståndsländerna och de första projekten handlade om byggande och utbildning av yrkeslärare. Senare inleddes stöd till familjeplanering på Sri Lanka. Staten och biståndsorganisationerna delade lika på kostnaderna. På 1960-talet beslöts efter stor politisk debatt att fastställa det svenska biståndet till en procent av bruttonationalprodukten – ”En-procentsmålet”.
I år bidrar Sverige med cirka 32 miljarder kronor. Ungefär en tredjedel utgörs av s k multilateralt bistånd. Det är pengar som går till olika FN-organisationer som WHO, Unicef m fl, till Världsbanken, regionala utvecklingsbanker och EU´s gemensamma biståndsbudget. Två tredjedelar är s k bilateralt bistånd och går direkt till utvecklingssamarbete mellan Sverige och enskilda samarbetsländer. SIDA står för ungefär hälften av det bilaterala biståndet, den andra hälften fördelas mellan en rad aktörer, bl a Utrikesdepartementet, Exportkreditnämnden m fl. Exempel på bilateralt bistånd är t ex Bai Bang-projektet i Vietnam – anläggandet av ett modernt pappersbruk med stor kapacitet – och som nu, tjugo år efter tillkomsten, starkt bidrar till den ekonomiska tillväxten i Vietnam. Andra bilaterala svenska biståndsprojekt har varit utbildning av den sydafrikanska polisen och utveckling och effektivisering av skatteväsendet i Sydafrika och i Nicaragua.
Själv representerar Gillian och Lennart Nilsson en annan del av det svenska biståndet, det som handlar om direkta projekt mellan organisationer i Sverige och i utvecklingsländerna. I år är det totalt fråga om en fördelning av cirka 1,3 miljarder kronor. Pengarna slussas via 15 ramorganisationer – t ex Svenska Kyrkan, Forum Syd, Olof Palmes Internationella Centrum, Afrikagrupperna m fl -- till 6.000 projekt i 100 länder. Gillian och Lennart Nilsson – Gillian var tidigare ABF-ombudsman, Lennart lärare -- har länge arbetat med folkbildning i bl a Sydafrika. Nu har man fått till stånd en sydafrikansk motsvarighet till svenska ABF – det är den svenska studiecirkeln som går på export. Eventuellt går arbetet nu vidare till Namibia och kanske också till västafrikanska Togo.
En myt avlivades under kvällen. Det räcker inte alls med att den som vill hjälpa utsatta i andra länder rätt och slätt räcker ut handen och säger ”Snälla SIDA, ge mig ett bidrag. Jag lovar att pengarna ska komma till nytta.” Så går det inte alls till. För det första måste det finnas ett upprättat samarbete mellan den svenska och den utländska organisationen, för det andra måste givarna – alltså den svenska organisationen – själv bekosta 10 procent av projektet.
”Vi har sålt många lotter och hållit många basarer,” konstaterade Gillian och Lennart Nilsson.
Fotnot:
De flesta flygplan som används av FN är det amerikanska transportplanet C 130. Det finns även i det svenska flygvapnet. Hos oss har planet beteckningen Herkules. Det lastar 19-20 ton eller tar 90 passagerare, men är i första hand konstruerat för materialtransport. Aktionsradien är 380 svenska mil. Trots sin storlek kan planet starta och landa på små flygfält, det räcker med banlängder på 800 meter. Marschfarten är 550 km/tim och högsta flyghöjd 10.000 meter.