Vid gårdagens sammanträde i Lunds kommunstyrelse fattade man beslut om nya riktlinjer för kommunens personalpolitik. En samlad opposition har under lång tid varit väldigt kritiska mot den utveckling av personalpolitiken som den borgerliga majoriteten har stått för.
Personalpolitiken har utvecklats bort från det konkreta där aktiva åtgärder utgår från tydliga målsättningar och där ansvar och uppföljning tydligt framgår till en mer övergripande policykaraktär. Konsekvenserna är att möjligheten till politiskt inflytande får stryka på foten till förmån för en ökad makt till de enskilda cheferna.
Men ännu mer allvarligt är att personalpolitiken används till att plädera för lojalitet och tystnad snarare än till att försöka minska ohälsan och sjukskrivningarna, förbättra arbetsmiljön samt ta bort oskäliga löneskillnader.
Det är djupt olyckligt att i ett läge där massiva nedskärningar allvarligt hotar kvaliteten i verksamheterna inte tydligare premiera ett kritiskt förhållningssätt hos de egna medarbetarna.
Den samlade oppositionen kräver att personalpolitiken läggs om. Vi kräver att:
• Målsättningar och konkreta verkningsfulla åtgärder ska tydligt framgå.
• Det ska finnas en tidsplan angiven för respektive åtgärd
• Det ska finnas med en konkret strategi för hur en förbättrad arbetsmiljö ska leda till färre sjukskrivningar och mindre utköp av personal
• En konkret strategi för jämställda löner ska finnas i kommunen
Kultur bara för några få med nya taxor
Vid samma sammanträde fattade Kommunstyrelsen beslut om höjda taxor för blanda annat kommunala Kulturskolan. Konsekvenserna blir att avgifterna för att delta i Kulturskolans verksamheter höjs drastiskt.
De rödgröna partierna motsatta sig taxehöjningarna eftersom dessa innebär en väldigt liten och högst osäker extra intäkt till kommunen samtidigt som det får stora konsekvenser. För den enskilda familjen som har barn som vill delta i verksamheten.
För oss är det viktigt att alla barn som vill det ska få en möjlighet att pröva sina vingar och lära sig spela ett instrument. Borgerlighetens syn har alltid varit den motsatta nämligen att kulturen inte är en samhällsuppgift och därför så ska den helst vara självförsörjande oavsett om det innebär att inte alla kan delta.