Den nu styrande borgerliga majoriteten i Region Skåne lovade inför valet 2006 att man skulle få bort köerna i den skånska hälso- och sjukvården. I flera utspel efter valet har man också försäkrat att kortare vårdköer är högt prioriterat. Bland annat lovade hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Henrik Hammar (m) i januari 2007 att vårdgarantin skulle vara uppfylld innan året var slut. Nu, halvvägs in i mandatperioden borde det således ha hänt en hel del.
Det har också hänt en hel del. Problemet är att det som hänt är det rakt motsatta jämför med vad som utlovats. Istället för krympande köer har vi sett stadigt växande köer. Under andra halvan av 2005 infördes den nationella vårdgarantin som innebär att patienter max ska behöva vänta 90 dagar till första mottagningsbesök och till påbörjad behandling. Efter införandet som även innebar statliga kösatsningspengar minskade köerna kraftigt för att i december 2006 ligga på 14000 patienter som väntat mer än 90 dagar till mottagning eller behandling.
En på tok för hög siffra även det anser jag, trots att det var jag som var den ytterst ansvariga på denna tid.
Men sedan dess har köerna vuxit betänkligt. En lägesbild från den nationella väntetidsdatabasen i september 2008 visar att det idag finns 25000 patienter som väntat mer än 90 dagar till mottagning eller behandling. Alltså en ökning med nästan 80% under den första halvan av mandatperioden. Det är med viss bävan jag ser fram emot den andra halvan.
Men varför växer Region Skånes vårdköer trots att majoriteten gång efter annan säger sig prioritera denna fråga högst av allt? För mig är det slående hur ord och handling inte går ihop. Trots vallöften om ökade resurser till vården och minskade köer har vi sett stora nedskärningar och kraftigt ökade köer. Kanske är det så att man trots allt prioriterar att på sikt kunna sänka skatten framför tillgänglighet i vården? Kanske är det så pass mycket viktigare att ägna sig åt att privatisera och splittra upp verksamheten, att man inte hinner med utvecklings- och tillgänglighetsfrågorna? Kanske är man så oense i den styrande fempartimajoriteten att man blir handlingsförlamad?
Själv tror jag att vårdköerna måste mötas dels genom att utveckla rutiner och arbetssätt kring patienter och kö- och remisshantering, men också med fler särskilda kösatsningar för att kapa de värsta köerna och för att sedan kunna få balans mellan patientinflöde och den vård som utförs. Men det kräver förstås att man är beredd att göra en riktad resursförstärkning till dessa områden. Jag ger således regeringen rätt när man nu kopierar den socialdemokratiska regeringens metod med statliga kösatsningspengar. Kanske har man nu i elfte timmen insett vad som skedde när man beslutade att ta bort dem 2007. Men de statliga pengarna, som ju först kommer 2010, är långt ifrån tillräckliga för att kunna åtgärda Region Skånes växande köproblematik. Det krävs också att majoriteten tänker om. Det går inte att prata om satsningar samtidigt som man gör kraftiga nedskärningar och låter påskina att personalstyrkan ska minska med 4-5000 anställda. Då minskar nämligen inte köerna, utan de ökar. Således finns idag 25000 skåningar som väntar och undrar vad som hände med majoritetens vallöften.
Ingrid Lennerwald (s)
regionråd, Region Skåne
Publicerad i Skånska Dagbladet den 6 oktober 2008