Pressmeddelande 2008-10-22
– Europaparlamentet tog idag avstånd från ett Europa där vi konkurrerar med löner och arbetsvillkor. Likabehandlingsprincipen och lika lön för lika arbete ska vara vägledande, säger Jan Andersson.
Parlamentet klargör att domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet inte stämmer överens med lagstiftarens avsikt och slår fast att det måste göras fullkomligt klart att varken utstationeringsdirektivet eller andra direktiv förbjuder medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att kräva förmånligare villkor i syfte att garantera likabehandling av alla arbetstagare. Det ska också garanteras att lagstiftningen kan implementeras med alla idag existerande arbetsmarknadsmodeller i Europa.
– Vi föreslår en översyn av delar av utstationeringsdirektivet. Översynen ska handla om tillämpliga arbetsvillkor, lönevillkor, principen om likabehandling av arbetstagare, respekten för olika arbetsmarknadsmodeller samt en tidsgräns för när en utstationerad arbetstagare ska anses vara etablerad på arbetsmarknaden, säger Jan Andersson Europaparlamentet kräver också att balansen mellan den fria rörligheten för tjänster och grundläggande fackliga rättigheter ska åtgärdas i primärrätten.
– Jag är mycket glad över att europaparlamentet ställde sig bakom mitt krav på att i primärrätten, det vill säga fördraget, klargöra att den fria rörligheten inte är överordnad grundläggande rättigheter såsom rätten att ingå kollektivavtal och tillgripa stridsåtgärder, säger Jan Andersson. I detta sammanhang ifrågasätter också parlamentet den proportionalitetsprincip som domstolen införde i Vikingmålet. Det är inte rimligt att fackliga stridsåtgärder ska begränsas på det sättet domstolen slår fast, fortsätter Jan Andersson.
– Parlamentet konstaterar också att lagstiftningen i Europa inte ska strida mot ILO-konventioner. Detta skulle i Ruffert-fallet innebära att de löner som gäller på orten där arbetet utförs även ska gälla utstationerade arbetstagare, säger Jan Andersson. Under omröstningen behandlades ett antal ändringsförslag från de politiska grupperna. Det mest antifackliga förslagen hade lagts fram av moderaten Charlotte Cederschiöld. Samtliga förkastades dock av en bred majoritet i Europaparlamentet.
– Det är beklagligt att svensk fackföreningsrörelses värsta fiende i europaparlamentet är den svenska borgerligheten med Charlotte Cederschiöld i spetsen, säger Jan Andersson. Det är dags för den svenska regeringen att bekänna färg, det går inte att i Sverige säga sig försvara den svenska modellen och i Bryssel helt stödja utslaget i domstolen, avslutar Jan Andersson.
Kontaktinformation: Jan Andersson, Europaparlamentariker, 0705-312 998, Johan Danielsson, politiskt sakkunnig, +32-478 470 168