Örjan Fridner

Jag är demokratisk socialist med stolthet och med glädje, för att tala med Olof Palme.  Jag är humanist och demokrat och jag är glad över den sociala tryggheten och jämlikhetspolitik som socialdemokratin byggde upp i vårt land. Jag är också stark anhängare av en miljö- och klimatpolitik som hela tiden strävar efter att bereda framtida generationer livsbetingelser för vällevnad och överlevnad men som också utgår ifrån att människan är en del i en större helhet.

Jag söker vara förändringsbenägen, vill påverka samhällsutvecklingen och menar att det lokala samhället har sina givna livsgrunder och att dessa står i en nära och viktig relation till det internationella- och numer det globala- samhällets förutsättningar och livsbetingelser.

Jag tror på Ljusdal som en kommun med stora utvecklingsmöjligheter men också i betydelsen av en bra plats att leva sitt liv i antingen man är ung, medelålders eller äldre.

Trots rådande starka urbaniseringstider, där den borgerliga Allians-regeringen verkligen visat hur lite de vill och kan ingripa mot marknadskrafterna, tror jag mycket på Ljusdal och Ljusdals kommun. Visst, det är och blir svårare med en borgerlig regering men Ljusdal- och då inkluderar jag allt som finns inom det geografiska området Ljusdals kommun- har så många goda framtids- och framgångsfaktorer i sig, att inom en tio- årsperiod kommer de flesta kurvor som nu pekar neråt att kunna vändas.

Det gäller områden som

  • Kommunikationssidan; vi kommer allt närmare Mälardalen- som i sig är överbefolkad - och fjällvärlden men också Norge (ev Atlantbana),och vi kommer närmare genom det framryckande digitala samhällets förutsättningar.
  • De natur- miljö- och ekologiska faktorer vi har så mycket att erbjuda  här, blir alltmer efterfrågade. Här spelar också rovdjurscentret i kommunen en viktig psykologisk och kunskapsbärande roll för att balansera intressena av jakt och ekologisk balans.
  • Den trygghet och säkerhet barnfamiljer och äldre gärna söker sig till, kan vi erbjuda här.
  • Här finns en mångkulturell öppenhet som förstår att hälsa personer med utländsk bakgrund välkomna - och det gynnar Ljusdal synnerligen väl i både ett kortare och längre perspektiv.
  • Vi har en anda och tradition inom närings- och arbetslivet som karaktäriseras av respekt, förståelse och ömsesidig tolerans och uppskattning  av olika arbetsgivares och yrkespersoners roller,  istället för en enkel heroisering  av enskilda yrkesgrupper.
  • Vi har ett rikt kultur- och musik- och körliv som alltmer leder till uppbyggande av en eventkultur som kommer att attrahera många besökare, liksom byggnader av ”världsarvskaraktär” gör.
  • Vi har ett näringsliv som har sin spjutspets mot framtiden men som alltmer kan fungera  och utvecklas lokalt- även den del som verkar globalt.
  • Vi har områden som alltid kan och bör förbättras - ex. utbildningssituationen, omsorgerna och arbetsmiljön – men här finns en medvetenhet om dessa faktorers viktiga betydelse.
  • Vi har ett väl fungerande förenings- och organisationsliv som dessutom kan erbjuda en rad arenor både för starkt aktiva utövare såväl som de mer fritids- och hälsoinriktades behov.

Mot den här bakgrunden tror jag på Ljusdal och att utvecklingen bäst sker om vi socialdemokrater får ett avgörande inflytande över utvecklingen inom kommunen och av själva kommunen.

Jag brukar säga att jag är ”glad östgöte och stolt hälsing”.

Jag vill gärna börja min egen berättelse i Hälsingland där mina - och min fru Elvys barn - är födda och uppvuxna- Sara, Ellen och David. De bor nu i Lugnet i Falun respektive i Hammarby Sjöstad i Stockholm. Vi har fem barnbarn och ett sjätte är på väg.

Jag är uppvuxen i ett arbetarhem i Östergötland. Min far var traktorförare på Tuna kungsgård där jag föddes 1946 som yngst i en syskonskara på sex. Mor och far var således statare tills statarväsendet upphörde i november 1944 – inte minst genom Gunnar Strängs insatser.  Far blev sedan byggnadsarbetare och mor arbetade med industriell tillverkning av kokosbollar sina sista arbetsår.  Mitt barndomshem sedan ettårsåldern heter Bergåkra och låg i Skälv by två kilometer från Tuna kungsgård i Rystad utanför Linköping. Efter skolgång i Rystad och Östra Harg blev det realexamen och studentexamen på Högre Allmänna Läroverket i Linköping som bytte namn under denna tid till Katedralskolan. Därefter blev det Lärarhögskolan i Linköping och sedan fortsatta studier vid Uppsala universitet och Hebreiska universitetet i Jerusalem, Israel.

Jag har sedan barndomstiden ett stort intresse för idrotts- och föreningslivet. Detta ledde fram till TV-puckspel för Östergötland i ishockey, allsvensk premiär i bandy för Nässjö IF och sedermera flytt till Ljusdal och Ljusdals BK.  Här blev min största framgång att dels få möta landslaget - jag fick den snabbe Bengt ”Pinnen” Ramström mot mig - men fr a att spela Europa-Cup-final mot Dynamo Moskva.

I fotboll blev det som högst div 3 i Vesta  IF  (Uppsala)och Ramsjö SK.

Mitt idrottsintresse fortsatte efter min egen aktiva tid och jag har varit både ungdomstränare i fotboll för Tallåsens IF men under många år också tränare för ungdomar och sedermera seniorer i badminton i Ljusdals BMK och Helsingeteam. I början av 90-talet erhöll jag utmärkelsen som Årets Ungdomstränare i Hälsingland- hade då bl a initierat ett Hemortsalternativ för Badminton på gymnasieskolan i Ljusdal (nuvarande Slotte-gymnasiet). Några år in på nya seklet erhöll jag utmärkelsen ”Årets Tränare” i Hälsingland efter det att jag varit med och fört upp Helsingeteam i Superettan.

Inom idrottens värld har jag också arbetat inom olika styrelser. Tre år var jag ordförande i Tallåsens IF i början av 90-talet och efter fem år i Svenska Badmintonförbundets styrelse och dess arbetsutskott  avgick jag för ett år sedan från det uppdraget.

Utöver lärare- och rektorsuppdrag genom åren har jag arbetat mycket med demokratiserings- och näringslivsutveckling. Under i stort sett hela 90-talet arbetade jag i egna företag och mest med demokratiseringsuppdrag i Estland och Ryssland åt fr a Svenska Kommunförbundet. Vinni, Rakvere,Kohtla-Järve liksom Tallinn blev mina arbetsplatser men jag lärde även känna Narva, Sillamäe, Paldiski och inte minst mångmiljonstaden  S:t Petersburg, där jag läste ryska. Några arbeten blev det också i Moskva.  Utöver utbildning och ledning i demokratiska processer i kommuner och län blev det mycket arbete med förvandlingen från planekonomi mot marknadsekonomi. 

Under många år kom jag därvid att arbeta med företagsuppbyggnad och i slutet på förra seklet och de första åren på detta sekel ledde jag som ordförande ett estniskt skogsbolag i nio år. Jag har också arbetat som vd inom utbildningsbranschen och under en kortare tid jobbat som rådgivare åt en bank i Baku, Azerbaijan.

Jag har arbetat i Kosovo åt OSCE med demokratiseringsfrågor, liksom tillsammans med FN där, i förvandlingen från ett slutet planekonomiskt system till ett mer marknadsinriktat, öppet samhälle. Dessutom har jag arbetat som Country Director åt Svenska Afghanistankommitten i Afghanistan.

Mellan de internationella uppdragen har jag oftast haft rektorsjobb i Sverige- mest på gymnasieskolor men också på grundskolor. Min yrkeskarriär avslutades 30 april 2013 då jag åt Landstinget Dalarna varit rektor på Mora folkhögskola i över tre år.

Tidigt var jag miljöintresserad och blev också ordförande i Ljusdals Miljövårdsförening och även motståndare till kärnkraften. Jag blev ”nationell studieledare” inför kärnkraftsomröstningen 1980  i Linje 3 och aktiv i ett av de partier som då var motståndare mot kärnkraft. Detta ledde till uppdrag som förtroendevald i kommun och landsting men även som utredningssekreterare i riksdagen.

Mina inre motorer gick allt långsammare för det parti jag en gång gått med i och våren 1999 lämnade jag detta parti och ansökte tämligen omgående om medlemskap i Socialdemokratiska partiet.

Mina fritidsintressen är fortfarande idrott och jag utövar golf, tennis och badminton, men även litteratur och vistelse i skog och mark är viktiga beståndsdelar i mitt liv. Jag är fortfarande medlem i  Svenska Missionsförbundet- numer med namnet Gemensam Framtid efter sammanslagning med Sv Baptistförbundet och Metodisterna -men mitt intresse till Svenska Kyrkan har de senaste åren ökat betydligt. Alla inslag av fundamentalism och intolerans får jag allt svårare med och jag vill verka i en mångkulturell miljö för fred och samlevnad - med respekt för varandras religiösa uppfattningar.

För andra gången är jag ordförande i Arbetarekommunen i Ljusdal och sedan hösten 2012 även ordförande i kommunens energikoncern. Sedan våren 2013 är jag också ledamot av UN.

Jag tror mycket på Brantings ord om att socialdemokratin skall vädja till människors bästa stämningars längtan. Jag kopplar detta vidare till den moderna socialdemokratins portalfigurs- Eduard Bernstein- tal om partiets strävan efter social rättvisa och jämlikhet. För mig är det av synnerlig vikt det Bernstein också hävdar att den politiska viljan – här menar Bernstein ideerna - skall gå före ekonomin. Det är mot den bakgrunden jag så starkt gillar Olof Palmes devis ”Politik är att vilja”.  Själv skulle jag gärna vilja lägga till någon rad:

”Politik är att vilja - och var beredd på att ta kampen för de idéer och värderingar Du står för.”

 

Hälsning

Örjan Fridner

Välkommen att läsa min blogg. Klicka på bilden nedan.

Här står jag tillsammans med partivännerna Markus, Mostafa, Stina och Jenny.

 

 

 

Sidan uppdaterades senast: 2015-01-14 13:45