Början på 2012 blev precis lika turbulent och omskakande som hösten 2011 har varit. Håkan Juholt kom tillbaka efter en välbehövlig semester under jul- och nyårshelgerna för att tala på Folk- och Försvars konferens. Han kom att kritiseras för att han påstod att moderaterna gjort upp med sverigedemokraterna om försvarspolitiken. Därefter vidtog ett tvådagars VU-sammanträde som slutade med att VU uttalade sitt förtroende för Håkan Juholt som partiordförande. Dagen efter kallade Håkan till presskonferens i Oskarshamn där han meddelade att han lämnar posten som partiordförande.
Veckan därefter hade VU flera sammanträden. Man diskuterade huruvida vi likt vänsterpartiet, miljöpartiet och centern skulle ha en öppen process där det fanns olika kandidater till partiledarposten eller om vi p.g.a. omständigheterna skulle ha en snabb process där partistyrelsen utser ordförande för partiet fram till kongressen 2013.
Det blev den sistnämnda linjen som valdes. Stefan Löfven, tidigare ordförande för IF Metall blev enhälligt vald till ordförande för partiet. Jag tycker detta är ett bra val. Stefan har de egenskaper som gör att han både kan ena partiet och vina nya väljare. Båda sakerna är viktiga. Nu gäller det att vi drar åt samma håll i partiet och att vi inriktar oss på att föra ut vårt politiska budskap. Om vi gör det är förutsättningarna goda för att vi ska återvinna väljare.
Det är långt ifrån en omöjlig uppgift att vi i den rödgröna oppositionen kan få en övervikt i valet 2014. I de opinionsundersökningar som kommit under januari har visserligen vi socialdemokrater fått mycket låga siffror , vissa under 24%, men samtidigt har både miljöpartiet och vänsterpartiet fått höga siffror. Skillnaden mellan blocken har legat på 2%-3%.
Kan vi nu föra ut en slagkraftig politik är det inte en omöjlig uppgift att vinna majoritet hösten 2014. Men ingen ska inbilla sig att det blir en lätt uppgift. Vi måste vässa vår politik. Vi måste som Stefan Löfven påpekade i sitt tal till partistyrelsen återvinna förtroendet i jobbfrågan. Vi måste forma en aktiv näringspolitik och en utbildningspolitik som både skapar jobb och som gör att ungdomar och andra har en utbildning som passar för de nya jobben. Detta i sin tur kan göra att svenska ekonomi växer vilket gör att vi kan föra en aktiv välfärdspolitik som gör att klyftor och fattigdom minskar.
FINANSPAKTEN.
EU:s finanspakt har varit en återkommande fråga i den svenska debatten. Regeringen har eftersom vänsterpartiet och sverigedemokraterna är två partier som Sverige ska lämna EU och miljöpartiet är ett parti som tills helt nyligen hade samma inställning varit beroende av stöd från oss socialdemokrater för att Sverige ska ansluta sig till pakten.
Den inställning som vårt parti till slut intog tycker jag har varit den enda vettiga. Vi ställde ett antal krav som vi ville få uppfyllda. Det handlar om att reglerna i denna pakt inte ska vara bindande för icke-euroländer som Sverige. Vi ställde krav på att vi skulle få vara med på minst ett av de två årliga sammanträden som ska äga rum. Vi ville att det skulle slås fast att fackliga överenskommelser som vi har i vårt land inte ska beröras av beslut i denna pakt.
Vi fick igenom alla krav. Då är det också rimligt att säga ja till att vara med. Ett medlemskap i denna pakt är ingen bakväg in i euron. Ett svenskt medlemskap i euron bestäms av svenska folket. Det visade den folkomröstning vi hade 2003. Svenska folket sa nej vilket innebär att Sverige står utanför. Endast en ny folkomröstning kan ändra på detta beslut. Och någon sådan folkomröstning är inte aktuell inom överskådlig tid.
Det är sant att Sverige inte får någon rösträtt i pakten. Det har bara euroländerna eftersom det bara är dessa länder som är bundna av de krav som ställs upp. Men vi får vara med och framföra våra synpunkter. Detta är inte helt oviktigt. Vad som händer i euroområdet påverkar också oss i högsta grad. Vi kan se hur krisen påverkar oss i dag. Och ett litet inflytande är alltid bättre än inget inflytande alls.
Det är inget omöjligt att vissa socialdemokrater känner obehag över att hamna på samma linje som alliansregeringen i denna fråga. Mot detta kan anföras att vi socialdemokrater alltid till skillnad har varit ett parti som varit positiva till EU-samarbetet till skillnad mot vänsterpartiet, sverigedemokraterna och miljöpartiet. Dessutom om Sverige med vår medverkan hade sagt nej skulle vi hamna på samma linje som de mörkblå regeringarna i Storbritannien och Tjeckien. Vi hade hamnat på en annan linje än alla andra socialdemokratiska partier i hela EU, inklusive Labour och vårt tjeckiska systerparti och vi hade hamnat på en annan linje än den danska regering som består av bl.a. socialdemokrater och vänsterpartister.
Sedan räcker inte finanspakten. Det är bra att euroländerna på sikt ser till att man inte skapar underskott i sina budgetar. Men det räcker inte. I lågkonjunkturer måste vi kunna investera för framtiden för att minska arbetslösheten. En ensidigt inriktad åtstramningspolitik riserar att förvärra den kris vi har.
NYA PARTILEDARE.
Inte bara vi socialdemokrater har utsett partiledare under januari månad. Först ut var vänsterpartiet som utsåg Jonas Sjöstedt. Han är en ny typ av vänsterpartiledare som på ett mycket tydligare sätt än Lars Ohly vänder sig till nya grupper utanför sitt parti. Han har en stor kunskap och ett stort engagemang i miljöfrågor. Han försöker öka vänsterpartiets trovärdighet i ekonomiska frågor.
En del ser honom som ett hot mot oss socialdemokrater. Jag tycker inte man ska överdriva detta hot. Sannolikt är det så att han kommer att ta en del av våra väljare och därmed göra vänsterpartiet större. Vår uppgift blir att återvinna de väljare som lämnat oss för att gå över blockgränsen. Vi kommer att med Stefan Löfven att ha en större trovärdighet i jobbfrågan. Stefan med sin bakgrund inser också till skillnad från Jonas att vi inte längre lever isolerade i Sverige utan att vi måste vara aktiva i olika internationella sammanhang som t.ex. EU.
Göran Hägglund fick efter omröstning vara kvar som ledare för kristdemokraterna. Han blir ledare för ett sargat parti vars konflikter visats upp i öppen dager. Huruvida han kan lotsa partiet över 4%spärren är osäkert. Frågan är om kristdemokraterna har något berättigande i svensk politik.
I HELSINGBORG.
I kommunalpolitiken i Helsingborg har vi ångat på. Vi är aktiva i debatterna i kommunfullmäktige inte minst med att ställa frågor och interpellationer. Många av våra lokala politiker är aktiva i debatten i Helsingborgs Dagblad. Sociala medier används i allt större omfattning.
Vi har genomfört en stor kampanj mot barnfattigdom. Många partikamrater har varit engagerade i mötet med människor på stan under lördagar och i dörrknacknings aktioner. Även om många varit engagerade skulle jag särskilt vilja nämna David Magnusson och hans oegennyttiga arbete. Han har verkligen tagit ett stort ansvar.
Kampanjen mot barnfattigdomen nådde sin kulmen på tisdagskvällen då Tapio Salonen och en panel där bl.a. Ingela Andersson och Maria Ward deltog inför ett stort antal åhörare. Mötet blev lyckat Nu ska studiecirklar startas för att ytterliggare diskutera frågan. Förhoppningsvis leder detta till att vi kan forma en verkningsfull politik i kampen mot barnfattigdomen. Många har varit aktiva i arbetet med denna kampanj. Jag har nämnt David Magnusson. Aina Modig Lindell och Björn Tuvesson Ahlm har också på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att kampanjen blivit framgångsrik.
Vi har startat studierna som ska leda oss till valseger i Helsingborg 2014. Under ledning av Bo Krogvig och Jonas Nygren deltog många av våra förtroendevalda under två dagar. Studierna kommer att fortsätta under resten av året och resultera i en strategi för hur vi ska kunna vinna helsingborgarnas förtroende.
EXPEDITIONEN.
På expeditionen gör Gun och Lena ett fantastiskt arbete, inte minst nu under den period som vår ombudsman är tjänstledig. Arbetet flyter på bra. Men viktigt att notera är att det behövs framförhållning när grundorganisationerna vill att Gun eller lena ska bistå med olika saker såsom upptryckning av material m.m. Hör i så fall av er i god tid och inte dagen innan ni behöver hjälp.
Vi har tidigare i styrelsen diskuterat hur vi ska kunna hålla kostnaderna nere för t.ex tryckning. Från expeditionen har man i samråd med mig diskuterat ett förslag som innebär att de 500 första upptryckta kopiorna ska vara kostnadsfria medan det kommer att kosta 1 krona för varje svartvitt kopia utöver det och två kronor för färgkopior. Vi tänker också ställa fram en bössa för att det ska vara möjligt att bidra tillinköp av kaffe för dem som dricker kaffe.
Jan Andersson
Se tidigare nyhetsbrev>>