Vård efter behov kan tyckas vara en självklar målsättning inom sjukvården. Alla människor ska kunna lita på att så ska det fungera – plånbokens storlek eller ställning i samhället får inte vara avgörande i ett välfärdssamhälle.
Det finns fog att slå larm när utvecklingen går åt motsatt håll.
På senare år har oroande tendenser märkts. Det är dags att ändra kurs.
Den politik som förs på riksnivå får konsekvenser i landstingen och även lokalt för enskilda människor som uppsöker vårdcentraler eller akutmottagningar. Det finns en stark koppling mellan regeringspolitiken och det som sker i landstingen såväl i Skåne som andra delar av landet. Vård efter behov kanske inte är självklart för alla.
Med höjda patientavgifter och ökade läkemedelskostnader försämras jämlikheten inom sjukvården.
Även om den svenska sjukvården i stort håller mycket hög internationell klass, och ”mirakel” genomförs nästan dagligen av professionell personal på sjukhus och vårdcentraler, så finns högst oroande signaler om att ökade klasskillnader även påverkar den dagliga hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen, statens eget organ för hälso- och sjukvård, redovisar att ensamstående med barn i tre gånger så hög utsträckning som andra medborgare helt enkelt avstår från att hämta ut läkemedel på grund av ekonomiska orsaker.
De som besöker sjukvården ofta och är beroende av många mediciner får tyvärr betala notan.
Vi socialdemokrater har en längre tid försökt uppmärksamma regeringen på för att få till stånd en förändring.
Av det skälet sa vi nej till förslaget att höja högkostnadsskydden för besök i sjukvården och för läkemedel med 200 kronor respektive 400 kronor.
Vårt parti föreslår också en nationell kvalitetscertifiering för alla offentligt finansierade vårdgivare; utgångspunkten är lika höga kvalitetskrav på alla vårdcentraler och all omsorg.
Den moderatledda regeringen räknar med att de höjda patientavgifterna vårt parti avvisar inbringar 980 miljarder kronor.
Kan så vara, men det är inte den vägen sjukvården ska tillföras resurser. Det tynger enbart bördorna för dem som redan har det svårast i samhället. Att finansiera sjukvården är i första hand samhällets ansvar.
Moderatregeringen, där kristdemokraterna hanterar socialdepartementet, försöker istället genom så kallade stimulansbidrag till landstingen öka användningen av lagen om valfrihetsystem (LOV) inom specialistvården.
Vårt parti föreslår istället att pengarna används för att stimulera landstingen att förbättra omhändertagandet av svårt sjuka patienter.
Fler exempel kan tas fram, men det är helheten som vi vill belysa.
Det är oroande att sjukvården i Skåne, när verksamheterna står inför ständiga förändringar och volymökningar, i praktiken är underfinansierad. Det bör även oroa regeringen som inte enbart kan göra punktinsatser utan istället bör se till helheten.
Vår strävan är mera personal, högre löner till de anställda och fler vårdplatser. Då krävs förbättrad samverkan mellan landsting och regeringsmakt och självklart en ömsesidig förståelse, på olika samhällsnivåer, för de behovs som finns.
Ann Arleklo (s)
Riksdagsledamot,
Socialutskottet
Yvonne Augustin (s)
Ledamot i Regionstyrelsen,
Hälso- och sjukvårdsnämnden