(Svar till Tina Ackertoft, Eva Kullenberg, Magnus Lindahl och Maria Winberg Nordström alla fp)
För inte alltför länge sedan var socialdemokraterna och folkpartiet garanterna för det svenska socialförsäkringssystemet. Detta system ansågs som en förebild för många andra länder. I dag ingår folkpartiet i en koalition som försämrat arbetslöshetsförsäkringen, så att den tillhör de sämsta inom EU. Sjuka människor tvingas i dag in i denna urholkade försäkring för att prövas mot arbetsmarknaden antingen de blivit friska eller inte.
Socialstyrelsen presenterade nyligen en rapport som beskriver läget för personer med funktionsnedsättningar i Sverige. Väldigt få personer i denna grupp har arbete. De har låg utbildning och sämre tillgång till kultur och en meningsfull fritid än andra. Bengt Westerberg lyfte en gång fram det han kallade ”Det glömda Sverige” med målet att personer med funktionsnedsättningar skulle få mer likvärdiga villkor. Dagens folkparti har ingen politik för denna eftersatta grupp.
Detta är bara två exempel på folkpartiets förändrade politik. I dag står inte ett bra socialförsäkringssystem och förbättringar för personer med funktionsnedsättningar högt på dagordningen utan istället ett snabbt införande av euron i Sverige, ett svenskt medlemskap i NATO, en utbyggnad av kärnkraften och en skola, där skillnaderna mellan elever med olika bakgrund ska öka. När moderaterna i sin politiska retorik drog sig mot mitten valde folkpartiet att tillsammans med centerpartiet fylla ut utrymmet till höger. Socialliberalismen fick ingen plats i detta högerorienterade folkparti.
Trots att fyra folkpartister i olika inlägg mångordigt försöker försvara sitt partis politik klarar man inte av att svara på hur Sverige skulle gynnas av att införa euron mitt under den värsta kris som eurosamarbetet upplevt. Inte heller lyckas man svara på vilka fördelar det skulle bli för Sverige om Sverige blir medlem i militäralliansen NATO. Oljeberoendet vill man ersätta med ett kärnkraftsberoende, men ingen folkpartisterna vill svara på frågan om det i ett Sverige med utbyggd kärnkraft är arbetare i andra länder som ska se till att vi får uranet till kärnkraftsverken, trots att vi i Sverige har stora tillgångar av uran.
Jag delar uppfattningen om att förändringar inom skolan tar tid. Men är det inte rimligt att fordra att man under fyra år av ansvar kan visa upp några andra framsteg än utredningar och propositioner? Det kan man inte. Den svenska skolan har istället förlorat mark i jämförelse med andra länder. Samtidigt har skillnaderna mellan elever från hem med studievana och elever från hem där studievana saknas ökat. Utvecklingen har m.a.o. gått åt fel hål. Detta vägrar folkpartisterna ta ansvar för.
Det behövs en annan politik. Satsningen på skolan och lärarna måste öka. Skillnaderna mellan olika skolor måste minska. Alla elever måste kunna lämna grundskolan med fullständiga betyg. Den svenska skolan måste åter inta den topplats bland världens skolor som den en gång hade. Inte bara skolan måste bli mer sammanhållen. Det gäller också det övriga samhället. Därför måste stora ansträngningar sättas in för att personer med funktionsnedsättningar kommer in på arbetsmarknaden, får en bättre utbildning och en bättre tillgång till en meningsfull fritid. Utvecklingen mot ett grundtrygghetssystem, där socialförsäkringar ses som bidrag måste brytas och åter bli ett system som bygger på inkomstbortfallsprincipen.
Den kloke och omdömesgille Tage Erlander så en gång att ” Socialliberalismen är en ömtålig planta som trivs bäst i skyddet av en stark socialdemokrati”. Det är inte mindre sant idag än det var då.
Jan Andersson (s)