Anna-Lena Sörenson

Funderingar i förkylningstider

 

Det är svårt att sova i förkylningstider. Mellan host- och snorattackerna ligger jag och funderar över demokratiska arbetssätt (och så allt annat förstås: hur det skall gå för barnen, om katten har mat i sin skål och vad jag skall göra veckan som kommer).
Partidistriktets styrelse skall demokratisera arbetsformerna. Vi skall ta upp en liknande diskussion i vår arbetarkommuns styrelse. Varför är det här så svårt? Varför återkommer ständigt diskussionen? Varför har vi så svårt att leva upp till berättigade krav på delaktighet, insyn och transparens?
En förklaring kan vara att vi vill vara så himla effektiva. Kan beslut tas snabbt och enkelt när två eller några personer möts, ja då gör vi det. Styrelsemötena ligger ofta sent på dagen eller på kvällen. Dagordningarna är alltid omfattande och det känns som en god service till ledamöterna att frågorna är väl förberedda. I bland så förberedda att de är avgjorda. Det finns inte så mycket att lägga till och om man har en åsikt som fordrar en längre debatt, så kanske man håller den inne, av hänsyn till övriga eller på grund av bristande självförtroende. Det kan ju också ligga i luften att au/vu redan bestämt vad vi skall besluta och det inte är önskvärt med debatt. Så kan det vara men en annan viktig förklaring kan vara att vi inte fattar så många beslut. I alla fall inte så många som fordrar ledamöternas engagemang, att man formulerar sig och argumenterar.
Även detta faktum kan faktiskt ha sin grund i en god sak. Vi vill inte föregå medlemsorganisationens arbete och beslut. Det är våra arbetarkommuner och föreningar som skall ta initiativ till debatt om politiska frågor eller debattera aktuella spörsmål och det är i våra högsta beslutande församlingar, på repskap, årsmöten och kongresser som vi skall fatta beslut. Men så behöver det ju inte vara. Styrelserna kan ju ha som ambition att ställa sig bakom eller inte ställa sig bakom slutsatser eller uttalande av olika slag. Vi kan sätta aktuella frågor eller frågor som kräver ett mer långsiktigt arbete på dagordningen, debattera och fatta beslut om frågans fortsatta hantering. Och kanske vi inte behöver vara så rädda att då och då visa oss oeniga. Sånt kanske i stället stimulerar till nytänkande och större delaktighet i debatten.
Ett sådant öppnare arbetssätt tror jag nog går att förena med ett klimat av trygghet och fri debatt.
Kan vi samtidigt göra våra arbetsformer roligare och rimligare så att alla känner lust och delaktighet kan vi nog bättre leva upp till förväntningar på representativitet, transparens och demokrati. Jag har gott hopp om att vi skall lyckas med detta i både partidistrikt och i min arbetarkommun.
Jag skall hosta en stund och fundera vidare på hälsofrämjande sjukvård.

Sidan uppdaterades senast: 2009-10-20 16:28

Bli medlem

Budget för 2016

Donera