Lasse Stjernkvist

Alla säger att det blir ett rekordjämnt val. Jo, jag kan hålla med. Avståndet mellan blocken ligger inom felmarginalen. Tar vi dessutom hänsyn till alla osäkra så förstår vi att än kan allt hända.

Samtidigt vågar jag med den gamle mannens erfarenhet säga att ett val aldrig varit så förutsägbart. Socialdemokraterna vinner. Oavsett vilka partiet som vinner. I alla fall på sätt och vis.

Jag läste om Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen. Han hyllade Socialdemokratins pionjärer och menade att de svarade för en god och rättfärdig gärning för Sverige och svenskarna.  Han hävdade till och med att han är dessa pionjärers sanne arvtagare.

Jag förstår att många Socialdemokrater blir förbannade. Det är oförskämt att påstå att man är Socialdemokrat och samtidigt driva en politik som ökar orättvisorna. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite stolt. För visst är det ett slags erkännande. Reinfeldts budskap låter lika falskt som när jag försöker sjunga, men det är trots allt ett senkommet erkännande av vårt partis insats.

När vår motståndare försöker vinna ett val genom att framstå som vår egen så att säga avkomma, då borde vi känna oss mer glada än förbannade. Det visar att våra grundvärderingar och våra gärningar har ett starkt stöd.

Det hade onekligen varit värre om alla tävlat om att distansera sig till Palme, Erlander, välfärdsreformer och allt annat som förknippas med Socialdemokraterna. Vårt utgångsläge är alltså ganska gott.

Sedan återstår bevisa för väljarna att originalet alltid är bäst. Och att i det här fallet är kopian verkligen en fuskkopia.

Ja, det som avgör valet är detsamma som avgör alla val – hårt arbete. Den som jobbar hårdast och har bäst humör vinner valet.

Vi ses i spurten!

Hälsar Lasse Stjernkvist

Sidan uppdaterades senast: 2010-09-08 10:06