Teresa Carvalho

Det är tufft att vara ung vuxen idag. Många av de samhällsproblem som diskuteras nu i valtider slår hårdast mot den unga generationen. Ändå får inte ungdomsfrågorna i närheten av så stor uppmärksamhet som de förtjänar. Kanske beror det på att de betraktas just som ungdomsfrågor snarare än akuta problem som berör hela samhället men främst drabbar unga.

Som ung är det svårt att göra sin röst hörd och bli tagen på allvar, så har det nog alltid varit. Ändå är det ett stort svek mot en hel generation när statsminister Fredrik Reinfeldt kallar ungdomsarbetslösheten för en synvilla. Samtidigt rapporteras det om att dagens unga generation är den första som tror att de kommer att få det sämre än sina föräldrar. Det säger något alarmerande om den politik som förs, men också om politikens misslyckande att se och ta den unga generationen på allvar. Låt mig delge några tankar om de två frågor jag tycker är viktigast i valet i september.

Det allra viktigaste för mig i det här valet är att ge unga jobb. Idag är ungefär 1 av 4 unga arbetslösa. Det är en av de högsta siffrorna i hela Europa. Den borgerliga regeringen har, milt uttryckt, varit passiv på det här området. Istället för att bekämpa ungdomsarbetslösheten har man förringat problemet och lagt all energi på att sänka skatterna. En socialdemokratisk jobbpolitik med unga i fokus går istället ut på att vara aktiv och se framåt. Det handlar om att investera i fler utbildningsplatser på högskolan, Komvux och yrkesutbildningar samt i trainee- och praktikplatser för att skapa möjligheter att få in en fot på arbetsmarknaden. Dessutom finns det ett stort behov av att anställa fler inom vården, skolan och omsorgen. Att anställa fler där det behövs istället för att sänka skatterna är också en stor politisk skillnad mellan blocken.

Den andra frågan jag vill ställa under strålkastarljuset är bostadsbristen. 200 000 unga saknar idag egen lägenhet mot sin vilja. För att möta det behovet behöver man bygga ca 40 000 nya bostäder per år. Förra året påbörjades byggandet av 18 000 nya bostäder, och av dem var bara 6 000 hyresrätter. Stora årskullar tar nu studenten, och det är många som behöver en bostad för att ta klivet ut i vuxenlivet. De flesta har inte möjlighet att ta lån på banken eller föräldrar som kan köpa en bostad åt dem. Samtidigt ökar bristen på hyresrätter, och många unga tvingas bo kvar hemma och skjuter inträdet på arbetsmarknaden längre in i framtiden. Detta är ett allvarligt och akut problem, men från regeringen hörs bara en ekande tystnad. Man överlåter bostadspolitiken helt åt marknaden. För mig är det är tydligt att marknaden inte fixar bostadspolitiken på egen hand. Dessutom anser jag att bostad är en rättighet, och att samhället har ett ansvar att se till att det finns tillräckligt med bostäder. Sverige behöver en ny bostadspolitik. Eller rättare sagt, Sverige behöver en bostadspolitik. Jag ser framförallt tre saker som behöver göras. För det första måste det bli mer lönsamt att bygga hyresrätter. Dessvärre byggs det för lite hyresrätter idag eftersom det finns regler som helt enkelt gör det mer lönsamt att producera andra boendeformer. För det andra är det hög tid att ordentligt rusta upp och energieffektivisera miljonprogramsområdena. Här finns det fortfarande en del tomma lägenheter, men få som vill bo där. Genom att göra dem mer attraktiva kan man möta viss del av efterfrågan på bostäder samtidigt som det kan vara ett sätt att bryta bostadssegregationen. Sist men inte minst måste det naturligtvis byggas fler bostäder! Takten måste öka rejält så det snart byggs 40 000 bostäder om året, varav en majoritet bör vara hyresrätter.

Ungdomsarbetslösheten och bostadsbristen går hand i hand. Båda delar är viktiga för att man som ung ska kunna ta klivet ut i vuxenlivet, börja arbeta och bidra till det gemensamma i samhället. Att få en bra start på vuxenlivet är viktigt på ett personligt plan. Alla vill vi ju utvecklas och eftersträva våra drömmar. Det är också viktigt på ett samhälleligt plan. Ju längre fram ungas inträde på arbetsmarknaden skjuts, ju sämre blir kvaliteten på utbildningen, vården  och äldreomsorgen som samhället erbjuder. En politik som leder till sämre samhällsservice leder oundvikligt till större klyftor. Och större klyftor, det tjänar ingen på. Solidaritet och rättvisa är däremot ett vinnande koncept för alla.

Teresa Carvalho

Sidan uppdaterades senast: 2010-08-08 14:27