"Att förolämpa med finess i kommunpolitiken"

Förolämpningar är inte nödvändigtvis brist på respekt. Politiska förolämpningar är ett sätt att mäta makt, att utmana makten, den makt den förolämpande inte har, just nu. Nyköpings kommunfullmäktige, vårt närmaste offentliga maktforum, är en fascinerande scen att studera förolämpningar. Bedömningen av kvaliteten på förolämpningarna ligger naturligtvis i mottagarens, betraktarens och lyssnarens öga och öra. Kommunfullmäktige ska vara ett seriöst forum där åsikter bryts, gärna med hetta, och angreppen levereras med respekt och helst finess. Om så sker blir kommunfullmäktige ett viktigt forum för politisk och demokratisk hälsovård.

Eftersom jag håller i pennan har jag tolkningsföreträde. Låt mig börja med att städa scenen och placera Sverigedemokraternas mest profilerade företrädare Thom Zetterström i sopskåpet efter hans föraktfulla utfall mot demokratiprocessen och det starka majoritetsbeslutet om kommunens flyktingmottagande under fullmäktiges möte i december. Beslutet var ett "Stolleprov", enligt Zetterström.

Moderaterna har flest sångare i förolämparnas kör, vilket är naturligt med tanke på att (M) är större än de övriga allianspartierna tillsammans. Orvar Windisch har den oomstridda ledartröjan i grova förolämpningar på gränsen till hånfullheter för såväl fullmäktiges spelregler som för de politiska motståndarna. Moderaten Erik Bengtzboe har en osviklig känsla för den brutala förolämpningens beska ton när han hudflänger de rödgrönas ekonomiska politik. Jan Bonnier (M) väljer ofta den raljanta tonen garnerad med drypande ironi om motståndarens totala inkompetens i styrningen av gymnasieskolan. Bengtzboe och Bonnier är skicklig nog att inte prata sönder sina budskap. Centerns Åsa Ingårda skulle tjäna på att studera deras manér innan hon låter ledamöter och åhörare översköljas av sina ändlösa och mästrande, sakmässigt svajiga, ordsvall om resursbrist på Dammlötskolan.

Moderatledaren Anna af Sillén förolämpar med finess, vasst och pregnant, med ett ordflöde som varken missar budskapets poäng eller mottagarens öra och hjärta. Kristdemokraternas ledare Marita Göranssons milda tonfall är lätt att luras av, men hennes ordval lämnar sällan motståndaren oberörd när orden har borrat sig in i tanken.

Majoritetsledaren Urban Granström agerar från den styrande maktpositionen och har förmånen att välja sina attacker och han har för vana att garnera sina inlägg med syrligheter och markeringar av motståndarens kunskapsluckor eller falsarier: attacker med finess och ofta med en knorr av humor.

Personligen vill jag förolämpa högern av det enkla skälet att jag är vänster. Och av det lika självklara skälet att högerideologin, eller rättare högerhegemonin, är den dominerande makten och tankemönstret över medborgarnas väl och ve, i smått som i stort, dessutom värderingsstyrande inom såväl juridiken som statens- och kommunernas förvaltningar. Högerns reservationslösa tro på marknadskrafternas förmåga att garantera mänsklig respekt och skapa socialt anständiga villkor är lika naiv och förljugen idag som för femtio år sedan, en politik lika klassmarkerad då som nu.

Ulf-Göran Widqvist (S)

författare och småföretagare

Sidan uppdaterades senast: 2016-02-06 10:06