"Folkbildning – svensk modell för demokrati"

Den moderata riksdagsledamoten Katarina Brännström förfasade sig i valrörelsen (på Twitter) över att Sverige riskerade att få en statsminister som har varit svetsare, en sån kan ju knappast leda det ärorika kungadömet. Ja, det är möjligt att Stefan Löfven kommer till korta i dagens politiska europeiska och svenska turbulens, men att ge upp är inte hans alternativ.

Löfvens företrädare, civilekonomen Fredrik Reinfeldt, hukade inför de kommande bekymren och lämnade listigt sin skuta när problemen blev alltför besvärande och det blev dags för politisk revision av hans fögderi.

M-ledamoten Brännströms världsbild är dels ett flimmer av okunnighet, tunnelseende och klassförakt, dels en intellektuell öken om hur kunskap och bildning skapas. Persongalleriet i svensk politisk historia är hon uppenbarligen helt okunnig om, eller djupt föraktful inför.

Sverige är en av världens mest avancerade demokratier med ett anmärkningsvärt medborgerligt inflytande över hur kommuner, landsting och stat styrs. Hur har detta varit (och är) möjligt?

Svaret är enkelt i all sin komplexitet: folkbildning – folkrörelsernas medlemmars idoga strävan efter kunskap, bildning och demokratisk kraft. Kraft att förändra samhället för de som har fötts med träskor och utan silversked: arbetarnas och böndernas mödrar, fäder och deras barn.

Studiecirklar hos studieförbunden (ett tiotal) och kurser hos folkhögskolorna (150) var, och är, den stabila och kreativa basen för arbetarrörelsens och bonderörelsens kunskapstörstande medlemmar. En av grundbultarna i folkbildningen, inte minst i studiecirklarna, är att studierna utgår från deltagarnas personliga önskemål och personliga erfarenheter av arbetsliv och sociala relationer: hur är arbetslivet organiserat, hur ser arbetets och vardagens maktförhållande ut, hur värderas deras arbete i samhället och i lönekuvertet, hur styrs kommunen, hur ser det folkliga inflytandet ut i kommunens styre: valda politiker kontra tjänstemän och företagare?

En annan grundbult är viljan att ta ansvar för sin egen och det nära samhällets utveckling, att ta ett kommunpolitiskt ansvar, att bli kommunpolitiker. I utvecklingen av Sveriges kommuner har folkbildningen med sina starka antiauktoritära drag varit en avgörande hävstång för en bred praktisk demokrati.

Folkbildningen har i dag i praktiken tagit sig ett nytt uppdrag som skapare av bryggor för lågutbildade arbetslösa ungdomars väg in på arbetsmarknaden. Samma anda präglar de sanna folkbildningsorganisationer som nu öppnar dörrar in i det nya samhället för människor på flykt.

De väntar inte på byråkratins kvarnar, om än aldrig så positiva.

De erbjuder undervisning i svenska språket från första dagen på den nya orten.

De skapar en omedelbar delaktighet och gemenskap i Sverige genom anpassade studiecirklar och kurser: Ett anständigt bemötande med respekt - den fria och frivilliga folkbildningen modell 2016 i ett nötskal.

Ulf-Göran Widqvist (S)

författare och utbildare

Sidan uppdaterades senast: 2016-01-16 17:35