"Här är flyktingar inte välkomna"

Är politiker, myndighetspersoner, inte minst poliser, särskilt onda i Makedonien, Serbien, Kroatien, Slovenien, Ungern, Slovakien, Tjeckien och andra länder i östra Europa? Det är kanske en underlig fråga, men varför möts de utmattade syriska flyktingarna med kalla handen när de kommer till dessa länder, och i flera fall av tårgasbeskjutning, vattenkanoner och taggtråd för att hindra dem från att korsa den nationsgräns de just har nått?

Svaret på frågan har enligt min mening två huvudspår. Det ena är den sociala, ekonomiska och politiska verkligheten i de aktuella länderna. Den andra är historien, en i regionen starkt levande historia.

Historien först. Ärkefienden genom århundraden är turken, det osmanska väldet: muslimen. För den som vill förstå historiska samband: ekonomiska, politiska, kulturella och militära, är det en poäng att ta fram en historisk kartbok (på nätet om den inte finns i bokhyllan) och konstatera att det osmanska (turkisk-muslimska) imperiet dominerade stora delar av regionen, främst östra och västra Balkan, under nästan 500 år, fram till första världskrigets slut. En region i ständig kamp mellan muslimska herrar och kristna ortodoxa och/eller katolska undersåtar/underkuvade. Av samma historiska skäl är länderna skeptiska till ett turkiskt EU-medlemskap. Osmanen ska hållas borta.

Häromveckan markerade den slovakiska statsledningen att visst kan landet ta emot en liten grupp syriska flyktingar, under förutsättning att de är kristna, på tal om att dela flyktingbördorna. Ungerns ledare Viktor Orbán är fast övertygad om att det kristna Europa är hotat av en muslimsk invasion och därför bygger Ungern en skyddsmur mot flyktingarna vid gränsen till Serbien. Orbán skräder inte orden, men en lång rad mer taktiskt tystlåtna statsledare sluter upp bakom hans strategi och värderingar. Inte minst länderna inom den så kallade Visegrádgruppen: Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. I detta mentala landskap handlar det om kampen mellan kristendom och islam. I den kampen finns också medborgarnas historiska roller och självbilder som utsatta, drabbade och offer.

När dessa länders medborgare och myndigheter möter de stora flyktingskarorna vet de också inpå bara skinnet att deras samhällen i östra Europa är fattiga, rättslösa, oerhört korrupta med hårda klasskillnader och bleka framtidsutsikter för gemene kvinna och man. Vi (och övriga Nordvästeuropa) möter varje dag Bulgariens, Rumäniens, Tjeckiens, Slovakiens och Ungerns ovilja att sörja för sina romska medborgare där de sitter utanför våra affärer med sina tiggarburkar.

Dagspolitiken kompliceras ytterligare av att den nya frontlinjen mellan Ryssland och Väst går i Serbien, Kosovo, Montenegro och Makedonien. Ungern, Kroatien och Slovenien blir alltmer ryska trojanska hästar inom EU. Flyktingperspektivet är i denna verklighet dubbelt ödesmättat.

Lästips

Stig Dagerman: Tysk Höst (Om de miljontals tyska flyktingar som återvände till fäderneslandet när Tredje Riket föll samman).

Sanimir Resic: En historia om Balkan.

Ulf-Göran Widqvist (S)

författare och småföretagare

Sidan uppdaterades senast: 2015-10-18 22:39