Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största förintelseläger. Omvärlden fick se effekterna av 12 års nazism. Detta datum är nu en internationell dag till minne av Förintelsens offer.
Det finns anledning för oss att påminnas om vad som blev synligt innanför skräckens och vansinnets murar för 67 år sedan.
DN Debatt redovisade 3 juni i år en undersökning kring svenska ungdomars tankar kring samhället. Var fjärde person mellan 18 och 29 år skulle gärna se en diktator som ledare för vårt land. 25% av våra ungdomar inom SN:s spridningsområde kan alltså tänka sig att leva i en diktatur hellre än i en demokrati. Vi har således skäl att minnas Auschwitz. Vi ser i dag hur ungdomar i norra Afrika riskerar livet för frihetens skull. Vår regering har anslagit 8 miljoner till insatser för att öka demokratisk medvetenhet hos unga i Sverige. En god, och nödvändig början.
Hur kunde nazismens bestialiska vanvett uppstå? Hur fick man vanliga rättskaffens medborgare att bidra i vidriga grymheter? Ludvig Igra, psykoanalytiker, vars föräldrar överlevde Förintelsen, skildrar i Den tunna hinnan (2001) hur både omsorg och grymhet har sitt ursprung i samma källor i oss människor. Under vissa omständigheter tycks vi kunna stänga av godhet och medkänsla och i stället kunna utföra – eller blunda för – övergrepp och ondska. Bor det alltså både en ängel och en djävul i oss, alla?
Den grundläggande normen i nazismen var inte judehatet, utan idén om ett graderat människovärde. Den starke ska härska över den svage. Den svage ska föraktas. I Vårt förakt för svaghet (1972) myntar Harald Ofstad, dåvarande professor i praktisk filosofi detta begrepp. Vi kan känna igen oss: Vi rangordnar i a- och b-lag, över- och underklass, närande och tärande, eliter och vanligt folk, innanför och utanför.
På något håll inom socialtjänsten i sydöstra Sörmland kan man mellan skål och vägg höra om personer med missbruksproblem att de är ”kroniker och deras problem löser de själva genom självsanering”. Också i dag odlas ett sätt att tänka som påminner om det som totalitära regimer bygger sin makt på.
67 år efter att ugnarna i Auschwitz kunde släckas har vi all anledning av stödja alla ungdomar, som i dag protesterar mot okunskap och likgiltighet. Fackeltåg och demonstrationer är goda vapen för frihet och medmänsklighet. Vi lever nu alltmer i ett vi-och-dom-samhälle: Vi är de goda, dom är de onda. Anders Hellström, doktor i statsvetenskap, visar i sin bok Vi är de goda (2010) hur etablerade partier och grupper i vårt land gärna definierar sig som de goda krafterna och förlägger det onda och mörka till andra grupperingar. Så enkelt är det nog inte.
I alla våra etablerade partier kan dölja sig stråk av förakt och nedvärdering av medmänniskor. Världen är inte svart-vit. Hinnan är tunn, inom oss alla. Vi måste vara på vår vakt. Demokrati är inte gratis.
Kjell Wiklund, präst och skribent