Låt inte jämställdhetsarbetet gå bakåt i Örebro kommun!

Debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda 22 maj 2007:

 

Under förra mandatperioden gjorde vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister mycket för att skapa ett mer jämställt Örebro. Det gav också resultat. Sjukskrivningarna, som i hög grad drabbar kvinnor, minskade och andelen heltidsanställningar i kvinnodominerande yrken ökade.

Arbetet för jämställdhet handlar både om konkret politik och om symbolspråk. Tack vare en vänsterpartimotion kommer den svenska flaggan att hissas på Internationella kvinnodagen i Örebro. Det var en motion som kommunledningen först ville avslå, men som en majoritet i kommunfullmäktige beslöt säga ja till. Kommunalråden Rasmus Persson, c, och Staffan Werme, fp, argumenterade mot – det handlade enligt Staffan Werme om kostnader och enligt Rasmus Persson blir inte Sverige mer jämställt av att en flagga vajar i Örebro.

De bortser då från det faktum att en flaggdag står för något. Det är en dag värd att uppmärksamma. En flagga gör inte Sverige jämställt, men det skickar en signal att jämställdhet är viktigt.

Varför är det alltid kvinnorna som ska stå tillbaka? När Staffan Werme säger att vi inte har råd att göra heltidsarbete till en rättighet för de yrkesgrupper där andelen ofrivilligt deltidsarbetande är som störst (alla kvinnodominerade), säger han samtidigt att vi har råd att erbjuda heltidstjänster till alla andra yrkesgrupper. Här finns ett tydligt könsmönster. Det är de kvinnodominerade yrkesgrupperna som tvingas arbeta deltid – det är dem vi inte har råd att erbjuda heltid till.

”Jämlikheten är ingen kostnad. Det är en rättvisefråga”, så sade en gång Alva Myrdal till dåvarande finansministern Gunnar Sträng. Alva Myrdal hade både rätt och fel. Jämlikhet har ett pris. Men priset bör inte räknas i kronor och ören. Priset handlar istället om att män faktiskt måste avsäga sig fördelar och privilegier som vi kvinnor inte har. I den mån det inte sker frivilligt, bör det ske via lagstiftning och politisk handling. Men för att åstadkomma en sådan krävs det vilja, och den saknar jag hos många politiker.

Det kanske yttersta beviset för att vårt samhälle inte är jämställt är att kvinnor än idag utsätts för våld och sexuella övergrepp. Vi socialdemokrater ville tillsammans med vänsterpartiet satsa 2 miljoner kronor på stöd till våldsutsatta kvinnor i Örebro, men högerkoalitionen säger nej, och i ljuset av den spariver som just nu råder i kommunen tvingas utsatta kvinnor stå tillbaka – som vanligt.

Den förra kommunledningen hade ett mål att andelen kvinnor som upplever Örebro som en trygg och säker plats ska öka. Den nya kommunledningen har tagit bort målet, och har också i sina besparingar ifrågasatt trygghetsökande åtgärder i Örebro kommun.

Den förra majoriteten hade ett mål att sjukskrivningarna skulle minska. Också det målet har den nya kommunledningen tagit bort, och genomför nu åtgärder som fackförbunden befarar kommer att leda till att sjukskrivningarna ökar.

Jag är rädd för den svaga borgerliga jämställdhetspolitiken. Jag är rädd för vilka konsekvenser det kommer att få för jämställdheten i Sverige och i Örebro. Samtidigt är jag inte förvånad. Jämställdhet har aldrig varit en prioriterad fråga för högerpartierna. Och när de av sammanlagt 33 ordförande i kommunala nämnder och styrelser bara utser sex stycken kvinnor skickar de en tydlig signal om jämställdhetssträvandena i Örebro kommun. Det ser ut att bli fyra förlorade år för jämställdheten.

Carina Dahl, kommunalråd i opposition (s)

2007-05-22 14:07

TopGallery