Vägvalet


Vägvalet


Den 19 september ska svenska folket välja färdriktning för de fyra nästkommande årens välfärd. Aldrig tidigare har ett val så tydligt indikerat att alternativen i svensk politik gäller två skilda uppfattningar om färdriktningen. Den ena pekar på en pluralistisk lösning med utgångspunkt ifrån var och en bidrar utifrån vad den förmår. Den andra förespråkar en individualistisk frigörelse från det statliga och kommunala oket. Som anhängare av det pluralistiska alternativet föredrar jag en stark statsmakt med starka kommuner, där vissa för samhället livsviktiga funktioner förblir i statlig och kommunal ägo, till fromma för den enskilde medborgaren. Att kunna färdas genom livets alla skeende med en dräglig grundtrygghet är en medborgares rättighet och inte ett bidrag. Rättvisefördelnings principen är för mig grunden, eller som jag ser det, den enda möjligheten för en fortsatt humanistisk och demokratisk utveckling av vår gemensamma välfärd.

Jag kan för stunden tycka att den pågående valdebatten i mångt och mycket inte har berört de enskilda partiernas ideologiska skiljelinjer. Orsaken till detta kan bero på det faktum att partierna i allt högre grad blivit avhängiga av sin blocktillhörighet. Detta kan medföra att den enskilde väljaren får allt svårare att förlita sig på de mindre partiernas specifika vallöften. Valresultatet kommer att avgöra vilket parti som kommer att bli tongivande inom respektive block. Den finns en fara i att de mindre partierna inom en allians kan göra överenskommelser för att pressa den tongivande falangen till eftergifter till förmån för egna förslag. Under dylika förhållanden blir resultatet politiska kompromisser, vilket leder till urvattnade beslut. Att få en politisk situation liknande den i Italien vore förödande för Sverige som nation.

Det vore ologiskt att tro att vår välfärd i framtiden kommer att följa en strikt stigande uppåtgående kurva. Ekonomins globalisering, klimatfrågorna, frågorna kring den framtida energi försörjningen, samt den stigande andelen äldre i befolkningspopulationen kommer att bli heta potatisar i den framtida politiska debatten. Världsmarknadens kraftiga svängningar då det gäller råvaror och investeringsvilja påverkar de enskilda ländernas ekonomi i allt högre grad. Där av är det än viktigare att ha en stark stat med starka kommuner, som i nationens intresse bevakar sina medborgares möjlighet till välfärd och utveckling på lika villkor. Vi måste inse att det inte enbart gäller att minska beroendet av olja, utan att det totalt gäller en långsiktig strukturförändring av hela samhället. Jag är helt övertygad om att landsbygden på sikt kommer att få en långt större betydelse för storstädernas gigantiska smältdeglar, som leverantör av närproducerade livsmedel. Den dagen kommer, då kostnaderna för de långa transporterna överstiger priset för en rimlig konsumtion, inte idag, inte imorgon, men någon gång i framtiden.

Jag vet var jag har min tillhörighet, mitt hjärta och min framtidstro. Min ideologiska förankring vilar tryggt i arbetarerörelsens principer, vilket borgar för min tro om vikten av att ha ett framtida solidariskt samhälle. 


Per af Forselles

Sidan uppdaterades senast: 2010-08-23 19:03