Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta valresultat sedan allmän rösträtt infördes – och det förvånar oss inte. Vid varje tillbakagång har liberala strömningar inom partiet påstått att Socialdemokraterna inte varit tillräckligt attraktiva för framgångsrika stockholmare och vridit partiet bort från sina kärnväljare. Vi tror på en annan politik för Socialdemokraterna. Vi tror att enda möjligheten för oss att återigen bli ett stort parti med realistiska regeringsambitioner är att ta tydliga steg åt vänster.
Vi vet att människor inte röstar på ett b-lag och Socialdemokraterna kommer aldrig bli lika bra som moderaterna på att föra en borgerlig politik. Den agenda partiet för idag är inget alternativ till högerpartiernas och tenderar att få våra väljargrupper att byta block eller stanna hemma istället för att gå rösta. Att det inom en bred folkrörelse finns många olika åsikter att ta hänsyn till är naturligt och har alltid varit en del av vårt partis historia. Vissa motsättningar har alltid existerat men balanserats av en stark partiledning som förstått att kompensera någras övertag med politiska kompromisser och betydande poster åt de andra. Denna balans är hotad, om inte raserad. Kring nuvarande partiledning har mestadels liberalt sinnade partimedlemmar samlats medan de mer framåtsträvande socialdemokraterna har marginaliserats. Detta har lett till ett oinspirerande, splittrat och visionslöst parti.
Visionslösheten lyser igenom när partiet väljer vilka frågor de driver på nationell såväl som regional nivå. Vi väljer att attackera den näringsfattiga maten på sjukhusen istället för att förstå att det egentliga problemet är den upphandlingspolitik som genomsyrar vårt borgerliga samhälle. Där billigast alltid vinner blir kvaliteten lidande. Vi ser heller inte strukturerna när det gäller vinstuttagen av privata företag i offentlig sektor. Istället för att inse att privata företag alltid vill göra vinst och inte primärt leverera kvalitet, vilket borde diskvalificera alla privata bolag från välfärdssektorn, tror partiet naivt att man kan tämja företagen genom hårdare krav i upphandlingar.
Huvudproblemet ligger i den socialdemokratiska acceptansen av liberala ekonomiska teorier. Istället borde man, om man tar socialdemokratins jämlikhetsambitioner på allvar, våga föra en politik som direkt omfördelar från rik till fattig. En jämnare fördelning av konsumtionsutrymmet är dessutom mer effektiv för att öka konsumtion och få ekonomins hjul i rullning.
Socialdemokratiska regeringar har med stöd av liberala ekonomer infört budgettak och inflationsmål som hämmat Sveriges möjligheter att nå den egna rörelsens uttalade mål om full sysselsättning samt omöjliggjort förutsättningarna att vid behov tillämpa keynianska metoder för att dämpa svängningarna i marknadsekonomin. Oviljan att ens tala om arbetstidsförkortning, med hänvisning till att det skulle skada BNP, visar på en oförmåga att förstå att livskvalitet och BNP inte per automatik har en koppling, om inte resurserna fördelas jämlikt i samhället.
För att återigen bli ett seriöst regeringsalternativ behöver Socialdemokraterna åter bli ett visionärt parti, med en strävan framåt för ett mer jämlikt och socialistiskt samhälle, med en samhällsutveckling som inte begränsas av borgerliga dogmer. Ekonomiska intressen får aldrig gå före människorna som påverkas utav dem. Vi är socialdemokrater för socialdemokrati och vi är övertygade om att först när partiet är ett tydligt alternativ till dagens regering kan vi vinna tillbaka makten.
Alexander Lindholm
Facklig ledare Södertälje Arbetarekommun
Gabriel Blomberg
Styrelseledamot Södertälje Arbetarekommun