Kyrkömötet 2007

Rapport från kyrkomötet 2007

I kyrkovalet 2005 valdes jag in som en av 251 ledamöter i Svenska kyrkans högsta beslutande organ – kyrkomötet. Det kan liknas vid Svenska kyrkans riksdag. Hösten 2006 var jag på mitt första kyrkomöte och denna höst bevistade jag mitt andra.

Arbetat är uppdelat på två sessioner om cirka en vecka vardera under hösten och de äger båda rum i Uppsala universitets aula. Under den första sessionen arbetar vi i åtta olika utskott, jag är ersättare i Ekonomi- och egendomsutskottet. Efter en månad träffas vi för en andra session och då fattar vi beslut i pleum.

Den socialdemokratiska gruppen är störst med 71 ledamöter. Den politiska arenan i kyrkomötet skiljer sig något från den som man är van vid som socialdemokrat såtillvida att det inte alltid är moderaterna som i alla frågor är vår främsta motståndare. I kyrkomötet går skiljelinjerna inte endast mellan traditonell höger- och vänsterpolitik utan många frågor berör också olika kyrkosyn och där kan ståndpunkterna kan bekskrivas som en konservativ och en mer liberal hållning. Socialdemokraterna företräder självfallet en fördelningspolitisk vänster och vill arbeta för en öppen folkkyrka med låga trösklar där alla kan känna sig välkomna och som har ett radikalt arbete för svagare i vårt samhälle och världen med kärleksbudskapet i centrum och motarbetar således en alltför konservativ kyrkosyn.

I kyrkomötet finns ledamöter som år 2007 fortfarande arbetar mot kvinnliga präster och det finns även fyra ledamöter som företräder Sverigedemokraterna. De skriver många motioner och är aktiva i debatterna, de lyfter alltifrån relativt harmlösa frågor såsom användandet av elektroniska signaturer i kyrliga val till mycket skrämmande argumentation om att kyrkan skall arbeta för att få invandrare att konvertera till kristendomen och att vi skall motarbeta ett mångkulturellt samhälle.

I media har från årets kyrkomöte rapporterades att Svenska kyrkan beslutat behålla vigselrätten, detta stämmer inte helt. Vi beslutade endast att just nu inte utreda frågan om bevarandet av kyrkans vigselrätt, något som i och för sig kan tolkas som en markeringom am att vi avser behålla vigselrätten. Frågan om att behålla den kyrkliga vigselrätten eller ej är för mig personligen svår, rent principiellt anser jag att många skäl talar för att att kyrkan inte bör ha vigselrätt utan att detta är en uppgift som bör ankomma på staten. De flesta som argumenterar för ett slopande av vigselrätten gör dock det av helt andra skäl, främst för att kyrkan skall kunna vägra viga samkönade par. Min utgångspunkt är att samkönade par skall kunna vigas i Svenska kyrkan på precis samma sätt som andra par och utifrån denna utgångspunkt kommer jag till slutsatsen att en bevarad vigselrätt på bästa sätt kommer att leda till detta mål. Således en pragmatisk ståndpunkt ideologiskt grundad i alla människors lika värde. Majoritern av den socialdemokratiska gruppen delar min uppfattning i denna fråga.

Andra viktiga frågor där beslut togs under årets kyrkomöte som inte rönte lika mycket uppmärksamhet i media var t.ex. frågan om hur ett överskott om 200 miljoner på nationella nivå skall delas ut. Vi socialdemokrater företrädde uppfattningen att de skulle delas ut utifrån ett solidariskt synsätt där behoven är som störst genom stiftens försorg. Denna uppfattning vann dock inte gehör i kyrkomötet och pengarna skall i stället delas ut utifrån antalet kyrkotillhöriga i församlingarna. Detta är en fråga där ideologiska skillnader mellan höger och vänster åskådliggjordes. Kyrkomötet beslutade också efter förslag i en socialdemokratisk motion att avsätta 30 miljoner i budgeten för nästkommande år till att bygga bostäder för kristna palestinier i Jerusalem vilka är en mycket utsatt grupp i dagsläget. Det är ett beslut som jag gläds mycket åt.

Vi beslutade också att det skall vara möjligt för kyrkor att bli Fair trade church diplomerade och därmed ytterligare fortsätta arbetet med att kyrkor skall handla rättvisemärkt. Ett annat glädjande beslut var att kyrkomötets plenasammanträden skall jämställdhetsmätas, vi ska räkna hur många kvinnor respektive män som talar, hur länge de talar, inom vilka områden och huruvida härskartekniker används. Detta är något som det finns ett stora behov av då de tio som vid flest tillfällen begärde ordet under årets kyrkomöte var män. Det kan också noteras att den man som talade mest av alla är kvinnoprästmotståndare och mycket konservativ.

Sammantaget tycker jag att det är en mycket berikande erfarenhet att vara med i kyrkomötet. Det är en trevlig stämning och det finns en stark vilja till samförståndslösningar. Sammanhanget skiljer sig en del från de politiska sammanhang där jag tidigare funnits med såtillvida att vi har morgonandakter med psalmsång morgon och kväll och stor vikt läggs vid aktiviteter såsom middagar med biskopar, det har lett till att det finns ett ovanligt stort umgänge mellan ledamöter från olika partier. Under öppnandet av årets kyrkomöte var kungen och drottningen där och och vi sjöng en psalm om att Gud skall bevara konungen, då skar det i mitt republikanska hjärta.

Ann-Sofie Nelstrand

 

Sidan uppdaterades senast: 2008-01-14 14:35