Europa i världen

ESP
Samråd om ESP:s manifest inför valet till Europaparlamentet 2009,
diskussionsunderlag


Europa i världen
1. Utmaningen
Världen har oåterkalleligen förändrats under de senaste 20 åren. Globaliseringens natur och bildandet av nya globala krafter innebär mer än någonsin att inget enskilt land i Europa ensamt kan påverka världspolitiken. Ekonomiska och sociala frågor, miljöfrågor och gemensam säkerhet, däribland terrorism, har gjort de enskilda medlemsländerna mer medvetna om att de måste gå samman för att ta itu med sådana problem som sträcker sig över nationsgränserna.
EU:s höga befolkningstäthet, stora beroende av gränsöverskridande infrastruktur, ekonomiska relationer och handelsförbindelser och energiförsörjning och dess geografiska närhet till politiskt instabila regioner och länder medför att EU-medlemsstaterna mer än någonsin utsätts för hot mot vår säkerhet.
Demokratin och de mänskliga rättigheterna sätts hela tiden på spel runtom i världen, eftersom inte ens de grundläggande politiska, medborgerliga, sociala, ekonomiska och mänskliga rättigheter som fastslagits i på varandra följande FN-konventioner har genomdrivits. Europeiska unionen har ett grundläggande ansvar som ledstjärna för demokrati och mänskliga rättigheter i världen och som fristad för dem som flyr förföljelse.
Europeiska unionen är det mest framgångsrikta exemplet på politisk integration i mänsklighetens historia, men på global nivå har vi inte kunnat utveckla något multilateralt system för att möta de globala utmaningarna. Ett effektivt system med multilateralism blir allt viktigare mot bakgrund av de aktuella globala hoten (spridning av massförstörelsevapen, klimatförändringar, konflikter inom stater, fattigdom och globala pandemier) och uppkomsten av nya globala makter, men vid det senaste FN-toppmötet 2005 lyckades man inte uppfylla löftena om ett nytt multilateralt system.
Ojämlikheten i världen ökar. Nästan 3 miljarder människor lever på mindre än 2 dollar om dagen. 30 000 barn under 5 år dör varje dag. 186 miljoner människor är arbetslösa runtom i världen. Minst 12,3 miljoner människor utför tvångsarbete. Antalet personer som försöker undfly dessa villkor genom att komma till Europa kommer därför att fortsätta öka. FN:s millenniemål är långt ifrån att uppnås, och befintliga instrument för utveckling, som utvecklingssamarbete och handel, är inte tillräckliga eller används inte på rätt sätt. Det samlade offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) uppgick bara till 80 miljarder dollar 2004, vilket är långt ifrån de 0,7 procent av BNI som utlovats av de rika länderna. Samtalen om världshandeln har stannat av. Det återstår att mobilisera den internationella handeln för att bidra till hållbar utveckling och drägliga arbetsförhållanden i utvecklingsländerna.
 
2. Vad ska Europa göra åt detta?
Europeiska unionen har haft en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) sedan 1992. De fem grundläggande målen är att
• skydda unionens gemensamma värderingar, grundläggande intressen, oberoende och integritet
• öka unionens säkerhet
• bevara freden och stärka den internationella säkerheten
• främja det internationella samarbetet
• utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
I EG-fördraget angavs flera sätt att uppnå dessa mål:
• definiera principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
• besluta om gemensamma strategier med riktlinjer för samarbetet med enskilda länder. För varje strategi anges målen, varaktigheten och de resurser som måste tillhandahållas av EU och medlemsstaterna. Hittills finns det gemensamma strategier för Ryssland, Ukraina, Medelhavsområdet och fredsprocessen i Mellanöstern.
• besluta om gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter. Genom dessa åläggs medlemsstaterna att anta en viss ståndpunkt och en viss handlingsplan
Ända sedan GUSP infördes har EU kritiserats för att inte fullfölja målen för denna, till exempel genom sin oförmåga att agera för att förhindra en försämring av relationerna i Balkan på 1990-talet och agera under den åtföljande konflikten – vilket senare ledde till den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) – eller, mer nyligen, oenigheten beträffande Irak.
Genom det förestående ändringsfördraget, vilket man förhandlar om för närvarande, skulle EU:s effektivitet och synlighet i den yttre politiken öka och i synnerhet ge den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken mer makt med uppgift att göra EU:s yttre åtgärder mer effektiva och konsekventa och företräda EU i samarbete med ordföranden för Europeiska rådet, som kommer att vara en ny befattning. Genom det nya fördraget ska den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik bekräftas, och det ska bli möjligt för EU att underteckna internationella fördrag och konventioner.
Europeiska unionen har införlivat humanitära insatser, räddningsinsatser, fredsbevarande insatser och insatser för krishantering. Detta har blivit en del av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), vars syfte är att öka Europeiska unionens förmåga att agera utanför Europa genom förebyggande av internationella konflikter och genom krishantering. EU har satt upp som mål att kunna sätta in en styrka på 60 000 man inom 60 dagar och att upprätthålla den i minst ett år för humanitära insatser och räddningsinsatser, fredsbevarande och krishantering. 2003 antog Europeiska rådet den europeiska säkerhetsstrategin (ESS) genom vilken dagens största säkerhetsrisker för Europeiska unionen identifieras och strategier för att effektivt förebygga dessa utformas. I alla EU:s framtidsvisioner om dess utrikespolitik och utrikesförbindelser måste hänsyn tas till varje medlemsstats olika status (antingen de är neutrala, medlemmar i NATO osv.) och till dess skyldigheter också i förhållande till andra internationella organisationer som NATO.
EU har inte gemensam röst inom internationella institutioner, med undantag av WTO, eftersom medlemsstaterna har behållit sina individuella mandat där de företräds, både i IMF och FN. Följaktligen påverkar globala stormakter, som USA, de internationella relationerna mer än enskilda länder i Europa.
 
Europeiska unionen är en viktig global aktör särskilt inom internationell utveckling och handel. EU och dess medlemsstater är den största givaren för internationell utveckling och investerar omkring 45 miljarder euro år 2005 – mer än hälften av det globala offentliga utvecklingsbiståndet. År 2005 var EU:s budget för utveckling cirka 5 miljarder euro och 2,64 miljarder euro via Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Det främsta syftet med EU:s utvecklingssamarbete är att utrota fattigdomen genom hållbar utveckling och uppnå millenniemålen. Den europeiska utvecklingspolitiken kritiseras emellertid för att vara inkonsekvent, eftersom medlemsstaterna inte samordnar sin nationella utvecklingspolitik på rätt sätt. De flesta medlemsstaterna är inte beredda att uppfylla målet på 0,7 procent av BNP i utvecklingsbistånd. Det hävdas dessutom ofta att EU:s utvecklingspolitik skulle bli mer kraftfull om den samordnades bättre med annan EU-politik, i synnerhet inom handel, jordbruk, konfliktförebyggande, mänskliga rättigheter och miljö. EU har ibland kritiserats för att motarbeta sina egna internationella utvecklingsmål, till exempel genom sin politik beträffande marknadstillträde och den gemensamma jordbrukspolitiken.
Den enda internationella institutionen där EU som sådant är representerat är WTO, eftersom WTO har befogenheter att förhandla fram handelsavtal för EU-medlemsstaternas räkning. EU förhandlar också om sina egna bilaterala handelsavtal med länder eller regionala grupper av länder. Som världens största enhetliga marknad är EU många utvecklingsländers viktigaste handelspartner och har ett betydande inflytande på världshandeln. I de pågående förhandlingarna om ekonomiskt partnerskap måste man nå en överenskommelse som hjälper de fattigaste i länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet till framgång. EU:s handelspolitik är ett viktigt instrument för att förverkliga EU:s vision om den egna och världens utveckling.
Att säkerställa drägliga arbetsvillkor för kvinnor och män överallt måste vara ett primärt mål för EU:s utvecklingspolitik. EU stöder drägligt arbete genom EU:s yttre politik, strategier för utvecklingsstöd och handelspolitik, men det återstår att införa en gemensam strategi för hur detta ska uppnås.
En annan viktig aspekt av Europas yttre förbindelser har varit utvecklingen av förbindelserna med grannarna. EU förhandlar om inträde med Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet. Genom den europeiska grannskapspolitiken syftar EU till att undvika nya skiljelinjer mellan det utvidgade EU och grannarna i öster och i södra och östra Medelhavsområdet. Grannländerna erbjuds privilegierade förbindelser på grundval av inbördes åtaganden när det gäller gemensamma värderingar (innefattande demokrati och mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, marknadsekonomiska principer och hållbar utveckling), för att komma längre än i det nuvarande samarbetet och uppnå ett djupare ekonomiskt och politiskt, kulturellt och säkerhetsmässigt samarbete. Den europeiska grannskapspolitiken gäller EU:s omedelbara grannar, nämligen Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Moldavien, Marocko, palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien och Ukraina. Även om Ryssland också är granne till EU utvecklas förbindelserna i stället genom ett strategiskt partnerskap.
 
3. Våra idéer
ESP anser att EU inte fullt ut utnyttjar sina möjligheter att påverka de globala utmaningarna och det framtida globala styret. ESP har utarbetat följande idéer:
• I EU:s budget för perioden 2007–2013 bör EU:s utvecklingsprogram inriktas på rättvis utveckling och mer resurser anslås till fattiga länder och låginkomstländer.
• EU bör verka mer för att påverka utvecklingspolitiken i FN, Världsbanken, IMF och WTO, med stöd för bättre deltagande av utvecklingsländerna och mer insyn.
• Parlamenten bör delta mer i utformningen av politiken för att öka ansvaret, närmare bestämt de nationella parlamenten, Europaparlamentet och gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, parlamentariska församlingen för EU Melhavsområdet och parlamentariska församlingen för EU-Latinamerika.
• Demokratiskt styre är mycket viktigt för att uppnå FN:s millenniemål. Vi måste därför försöka säkerställa att man i alla EU:s strategier och program för utvecklingssamarbete tar vederbörlig hänsyn till behovet av att involvera lokala myndigheter i utvecklingsländerna och i länder med övergångsekonomi och ge dem medel för att fullgöra sina skyldigheter och ge de europeiska lokala myndigheterna medel för att bidra med stöd och erfarenheter.
• Deltagandet i EU:s utvecklingspolitik bör ökas, och det bör göras möjligt för ett stort antal av det civila samhällets parter i Europa att bidra, i samarbete med icke-statliga organisationer och även kvinno- och ungdomsgrupper, fackföreningar, företagsorganisationer och den akademiska världen.
• EU bör spela en aktiv roll i reformeringen av FN. FN:s säkerhetsråd bör bättre anpassa sig till dagens internationella förbindelser och integrera nya permanenta medlemmar. Ett ”råd för mänsklig utveckling” bör inrättas med uppgift att säkerställa att millenniemålen uppnås, och strukturella kopplingar bör upprättas mellan WTO och FN, Internationella arbetsorganisationen, Förenta nationernas utvecklingsprogram, UNESCO, Världshälsoorganisationen, Förenta nationernas miljöprogram och sekretariatet för multilaterala miljöavtal.
• Drägliga arbetsvillkor bör införas som ett globalt mål för EU i all politik.
• Man måste finna nya vägar för att finansiera utvecklingen. De befintliga medlen bör kompletteras med alternativa källor, till exempel en flygbiljettsskatt inom hela EU liksom en europeisk och, i ett senare skede, en internationell skatt på flygfotogen för att finansiera utvecklingen.
• De fattigaste ländernas offentliga utlandsskuld bör avskrivas. EU måste verka för snabbare skuldlättnad för de länder som strävar efter att minska fattigdomen, och skuldlättnaden måste knytas mycket närmare till de internationella målen för utrotning av fattigdomen.
• Utbyten på utbildningsområdet mellan militärhögskolorna i alla länderna i Europa och mänskliga kontakter i praktiken (som gemensamma övningar, operationer m.m.) måste uppmuntras och stimuleras.
• EU:s civila och militära kapacitet för krishantering och konfliktförebyggande bör förbättras.
• EU måste i högre grad arbeta för respekt för de mänskliga rättigheterna i sina bilaterala och multilaterala förbindelser.
• EU bör inta en framträdande roll i den fortsatta utvecklingen och förbättringen av den internationella rättsordningen genom att aktivt delta i skapandet av internationella rättsinstrument och säkerställa internationellt ansvar och stödja de internationella domstolarna och tribunalerna.
 
4. Frågor till er

1. Hur bör EU verka för driva för gemensamma internationella åtgärder beträffande utveckling och global säkerhet?
2. Vilken typ av reformering av FN bör EU föreslå?
3. Hur bör EU främja en gemensam syn och gemensamma ståndpunkter beträffande säkerhets- och försvarsfrågor?
4. Hur bör EU samarbeta med NATO?

5. Vilka åtgärder bör vidtas för att förbättra de transatlantiska förbindelserna när det gäller  säkerhet och försvar?
6. Hur bör EU fördjupa sitt samarbete med andra regionala aktörer?
7. Hur bör EU stödja ett bättre samarbete mellan ILO och WTO? Vilka åtgärder bör EU vidta inom de internationella institutionerna för att stödja goda arbetsvillkor och att ILO:s policy uppfylls?
8. Vilka åtgärder bör EU vidta för att uppnå FN:s millenniemål?
9. Vilken internationell handelspolitik bör EU bedriva?
10. Vilka strategier och överenskommelser bör man främja för att inte underblåsa konflikter som rör naturtillgångar?
11. Hur kan man genom EU:s utvecklingspolitik säkerställa att utvecklingsländerna får kapacitet för att möta sina nuvarande utmaningar, däribland klimatförändringarna och miljöskyddet?
12. Hur kan vi få en säker energiförsörjning och ta itu med höga energipriser i utvecklingsländerna?
 
Bakgrundsdokument
"Europe and a New Global Order: Bridging the Global Divides",
A Report for the Party of European Socialists by Poul Nyrup Rasmussen,
maj 2003 http://www.pes.org/downloads/
Europe_and_new_world_order_Rasmussen_28_05_2003.pdf

"Europe 2004: Changing the Future", Political Declaration by the PES High Level Policy Group
on Globalisation, februari 2004
http://www.pes.org/downloads/
Europe_2004_Changing_the_Future.pdf

Goda arbetsvillkor  http://www.pes.org/content/view/483/111
EPA
http://www.pes.org/content/view/945/112
WTO http://www.pes.org/downloads/
PES_statement_on_WTO_EN%20.pdf

EU:s utvecklingspolitik
http://www.pes.org/content/view/297/112
Skulder
http://www.pes.org/content/view/206
Icke-spridning
http://www.pes.org/downloads/
Nuclear_Non-proliferation_Strategy.pdf

Europeiska socialdemokraters parti 98 rue du Trône,
B-1050 Bryssel  ASBL - BBCE - n°865.921.176
Parti Socialiste Europeen T + 32 2 548 90 80 F+32 2 230 17 66       
pes@pes.orgwww.pes.org

Sidan uppdaterades senast: 2009-11-03 18:07