Göran Persson anförande

Partivänner! När man lyssnar på Ingvar inser man vad som väntar: ett fortsatt stenhårt politiskt agitationsarbete ända uppemot de 80. Det kan jag försäkra er, så jag har just börjat.

Jag hade förmånen att få vara partiordförande och statsminister och att ha en så fin kamrat som Ingvar att luta mig mot när det behövdes. Jag kan försäkra er om att det ibland behövdes. Det handlar om ett uppdrag där du är ensam, utsatt, granskad och kritiserad. Det är sällan du får den där klappen på axeln eller det där berömmet eller erkännandet. Det tas bara för givet att man ska förstå att man får det; så fungerar det.

I de lägena är det viktigt att det finns ett parti som sluter upp omkring den som just nu är vald att föra partiets talan och göra det främst. Jag fick göra det under lite mer än tio år. Under den tiden kunde jag luta mig mot Ingvar. Nu är det Mona som gör det. Hon ska känna att hon kan luta sig mot både mig och Ingvar. Ändå kommer också hon att uppleva det som Ingvar och jag upplevde, att man ibland känner sig ensam, sliten och trött. Då räcker det inte med partikamrater, utan då krävs det också en och annan fin partivän. Det är dessa partivänner som är de som ringer. Några har fått mitt telefonnummer och hör av sig. En sådan partivän som betyder mycket för mig och också för Ingvar sitter med på podiet här i dag. Det är Kålle.

Kålle är en fantastiskt optimistisk person. Han är en härlig partivän. Om man visste att man kanske hade gjort en dålig insats – man förstod det – och insåg att det inte gick bra var Kålle där i luren. På sin kronobergska berättade han hur in i helsike bra det gick. Det var skönt att höra det, även om man nog förstod att det inte var sant. Tack, Kålle och andra ni partivänner!

Men kom ihåg en sak: Ingvar var granskad. Jag var ännu tuffare granskad. Mona har det ännu värre. Det år som ligger framför oss blir hårt. Det krävs nu många partivänner, att vi håller ihop och att vi riktar udden mot dem som är våra politiska motståndare, för vi ska ha en ny regering. Den regeringen ska ledas av oss socialdemokrater. Dit ska vi!

För mig är socialdemokratin oupplösligt förenad med fyra saker.

Först gäller det ett utvecklat aktivt facklig-politiskt samarbete. Våra fackliga organisationer och våra fackliga kamrater är våra bästa bundsförvanter i ett arbete för att utjämna klasskillnaderna i Sverige. Socialdemokratin är en vänsterrörelse. Socialdemokratin är en rörelse för rättvisa och frihet. Socialdemokratin är en rörelse för solidaritet. I det arbetet är vi svaga, slagna till slant, om vi inte håller ihop med våra fackliga kamrater. Facklig-politisk samverkan ger oss valsegern 2010!

Vi är och förblir en rörelse som ser skeptiskt, kritiskt, på marknaden. Marknaden är en utmärkt tjänare men en usel herre. Vi tror på politiken, på politikens betydelse och inflytande och på den demokratiska processen. Efter de misslyckanden vi sett internationellt men också i Sverige vad gäller marknadens agerande vet vi att allt fler människor begriper att vi behöver den typ av blandekonomi som socialdemokratin står för. Marknaden är tjänaren. Politiken och demokratin är herren. Där står vi.

Glöm aldrig att vårt stora gemensamma projekt – att alla ska ha rätt till bra vård, bra omsorg och bra utbildning – är det största praktiska bidraget till jämlikhet i vårt land! Det är viktigt att det också fortsättningsvis utgår från de idéer om jämlikhet och frihet som var det som en gång i tiden gjorde att vi byggde upp det utanför marknadens kontroll, och numera – gärna det – med hjälp av marknaden men aldrig i positionen att marknaden är herren. Marknaden är tjänaren!

Den svenska socialdemokratin utmärks också, jämfört med länder runt omkring, av att vi har valt en egen linje utrikespolitiskt. Detta är viktigt. När man kommer till regeringsalternativen är utrikes- och säkerhetspolitiken en avgörande fråga för många väljare. För oss har det alltid varit naturligt att tala om trygghet och säkerhet både här hemma i det vardagliga livet och i nationen Sveriges relation till omvärlden.

Vi är alliansfria. Vi ska fortsätta att vara alliansfria. Ett Natomedlemskap är inget alternativ för Sverige. Likafullt hör vi allt fler tala om att det är där vi ska hamna. Men vi ska inte till Nato! Vi ska fortsätta att vara alliansfria. Vi ska tilltro oss möjligheten att vi kan sätta en dagordning också internationellt. Vi vill påverka. Vi vill vara fria. Vi vill stå för solidaritet och frihet också i utrikespolitiken. Därför är vi alliansfria.

Socialdemokratins styrka har varit och är att vi alltid har varit odogmatiska. Målen har vi varit lojala mot. Medlen för hur vi kommer dit får vi pröva från tid till annan. Förmågan att förnya och ompröva är det som gjort att vi ständigt har fått förnyat förtroende. Dit ska vi igen!

Den stora uppgift som nu ligger framför oss socialdemokrater är att leda den stora politiska process som måste engagera också marknader och ett internationellt samarbete för att möta den stora klimatutmaningen. Detta ligger framför oss. Det är inte fråga om mitt liv. Jag kommer nog att gå till en bättre värld innan vi ser klimatkatastrofens effekter i den svenska vardagen. Det är mina barn och deras barn vi talar om när vi diskuterar klimatpolitik – en djupt moralisk fråga.

Vi måste fråga oss själva om vi till dem som kommer efter oss ska lämna ifrån oss en jord som är sämre än den vi ärvde av våra föräldrar. Risken är att det är på det viset. Tiden rinner ut. Om några veckor är det stort FN-möte i Köpenhamn. Det finns väl anledning att varna för att det inte blir den stora avgörande framgång som vi så väl behöver.

Samtidigt rinner alltså tiden ut. Det är som en cancer, brukar jag säga. Vi vet att det uppe i atmosfären finns någonting som växer. Men samtidigt verkar folk och politiska ledare säga: Vi kan nog vänta ett tag till. Det går nog över. Det är ingenting. Det blir ingenting. Det blir nog igen som det var förut – alltså samma sak som vi alla har upplevt i vår omgivning när vi mött människor som har drabbats av den hemska sjukdom jag nyss nämnde.

Ibland går det över. Ibland blir det ingenting. Men ibland går man och väntar för länge. Sedan finns det ingen väg tillbaka. Det är den enskilda människans helvete. Samma typ av psykologi finns i politiken kring klimatfrågan. Går vi och väntar för länge finns det kanske ingen väg tillbaka.

Vad är det som ska göras? Är det så svårt? Är det så farligt? Nej, det är det inte. Det handlar om en modernisering av jordens kraft- och energiförsörjning, en effektivisering, ny teknik, forskning, investeringar, utbildning, fördelning och fattigdomsbekämpning. Det är sådant som är förknippat med ett gott samhällsbygge – ett gigantiskt projekt som marknaden inte kommer att leda. I stället krävs det politiska signaler och politiska initiativ.

Där finns vi. Vi tror på politiken. Politiken är viktig. Det är därför som vi är socialdemokrater. Men samtidigt inser vi att om vi bara ska luta oss mot politiska beslut kommer ingenting att hända. Det krävs också att ett näringsliv engageras. Det krävs också att det skapas en ny ekonomisk utveckling i samklang med vad naturen tål.

Nästa stora steg i den ekonomiska utvecklingen kommer att tas just därför att vi tvingas göra den ekologiskt uthållig. Så formulerade sig den socialdemokratiska regeringen redan i mitten av 1990-talet när vi skrev en ny läroplan för den svenska grundskolan. Så är det; det är fråga om ett projekt för att modernisera världen, och den moderniseringen är i linje med det bästa av socialdemokratins traditioner. Den uppgiften ska vi ta oss an!

När jag fyllde 60 – det har jag gjort, även om ni inte tror det – fick jag en present av ABF. Presenten var att jag skulle göra en folkbildnings- och föreläsningsturné genom Sverige om klimatfrågan. Jag lovade Kålle att göra det och är glad över uppvaktningen. Dock vill jag ha namn på sex bra platser i Sverige där lokalt partifolk organiserar värdskapet ihop med ABF. Sedan ska vi föreläsa. Sedan ska vi debattera. Sedan ska vi folkbilda. Finns det någon här som är intresserad av den möjligheten står jag till förfogande. Förr eller senare kommer vi alla till den punkten, till att det fina med politiken är att vi får fortsätta att tala, debattera och diskutera men inte bara för att prata bort en stund utan för att påverka en opinion och därför att vi vill bygga ett samhälle.

Socialdemokratin har lösningarna för det framtida Sverige. Socialdemokratin sluter nu upp inte bara kring partiet som sådant utan också kring partiets ledning. Sedan går vi till val. Sedan ska vi ha en ny regering. Sedan ska vi fortsätta att bygga ett Sverige för rättvisa, jämlikhet och solidaritet!

Sidan uppdaterades senast: 2009-11-06 11:32