Tal av Johanna Sigurdardóttir

Anförande av statsminister Johanna Sigurdardottir, ordförande i Samfylkingen (Socialdemokratiska Alliansen) på Island – Socialdemokraternas Kongress 2009.

Kära kamrater!

Det är mig ett särskilt stort nöje att bli inbjuden att vara bland svenska socialdemokrater här i dag och adressera er imponerande kongress.

Först av allt, framför jag varma hälsningar från kamraterna i Samfylkingin,den Socialdemokratiska Alliansen på Island.

Som ni vet, håller vi Islänningar på med att bekämpa den svåraste bank- och valutakris som drabbat något land sedan andra världskriget.

Under den tid som förflutit från det isländska banksystemets kollaps har den isländska nationen upplevt sorg och vrede, besvikelse, hopplöshet - och vi har alla blivit utsatta för en stor chock. Det som vi tidigare trodde på eller tog för givet slog fel.

Bankerna slog fel, statsapparaten slog fel, politiken slog fel, medierna slog fel,den fria marknadens ideologi slog helt fel,och det togs många felaktiga beslut som ledde oss i denna svåra situation.

Resultatet på Island blev en omvälvning, en köksredskapsrevolution som tog uttryck i massprotester och upprepade omringningar av Althinget och Statsministeriet. Gator barrikerades och brasor tändes på torgen.

Det råder ingen tvekan om att den ohämmade nyliberalismens idébyggnad var rest på sand. Det idébygget bär till stor del skulden för den katastrof som inte bara islänningar men allmänheten i vår världsdel har fått genomgå.  


Konservativa och nyliberala partier var ivriga vapendragare för denna dogm, men resultatet blev bland annat grov privatisering av olika samhällsinstitutioner, otroligt egoistiskt tankesätt och etiskt förfall i affärer och politik.

Girigheten satte kursen, de redan rika blev störtrika och löneskillnaderna ökade, privatiseringen drevs fram med stor brådska, solidariteten drevs på flykt, samhällskänslan förtvinade, moralen fördärvades och socialdemokratiska perspektiv försköts.

Det var under dessa svåra förhållanden som Samfylkingin och Vänster rörelsen- De gröna bildade en ren vänsterorienterad majoritetsregering på Island för första gången i republikens historia.

Denna röd-gröna regering har fått i uppdrag att göra räkenskap över kraschen och stå för återuppbyggnaden i vårt samhälle. Vi isländska socialdemokrater har den historiska uppgift att inleda på nytt socialdemokratiska visioner i samhällsdebatten på Island i ett tidsskede de verkligen efterfrågas. 

 

På Island efterlyses nu nya etiska grepp, nya visioner, nya arbetssätt. Vid återuppbyggnaden av samhället försöker vi tillmötesgå dessa krav. Girighetens och den ohämmade nyliberalismens tid är förhoppningsvis över. Socialdemokratins och det nordiska välfärdsamhällets grundidéer har åter fått gehör. Den allmänna opinionen i samhället har vänt.  

 

Vi är på rätt kurs - vi har stabiliserat ekonomin, vi är på god väg att återställa banksystemet igen, vi har planer och åtgärder för att lindra problemen som företag och hushåll brottas med – men vi kommer att kämpa i motvind de närmaste åren. Ändå börjar vi se ljuset i andra ändan av tunneln. Den fackla som vi går emot är de socialdemokratiska ledmotiven. 

Vi har lagt huvudvikt på att lösa våra problem i ett internationellt sammanhang och ha ett gott samarbete med internationella organisationer och utländska långivare. Det är ingalunda en given sak och i ovissa tider förekommer alltid en tendens att isolera sig – underblåsa överdriven nationalism  och rädsla för främmande länder. Det är och har alltid varit socialdemokratins roll att bekämpa dessa krafter.

Island är ett örike som bygger sin existens på export av våra produkter och import av nödvändigheter. Förbindelser med omvärlden har alltid varit viktiga för oss och därför bland annat har Samfylkingen kämpat för Islands ansökan om medlemskap av Europeiska Unionen. EU ansökan blev verklighet under sommaren och vi är fast beslutna att följa upp den med en framgångsrik förhandlingsprocess.

Även om konsekvenserna av nyliberalismens kollaps förra året blev särskilt ödesdigra på Island, då var det i verkligheten så att hela västerländska banksystemet visade sig vara genomruttet av ogenomskinliga finansprodukter. Allmänheten i vår världsdel har ännu endast delvis betalat för denna röta. Man kan säga att här går Island i täten på så sätt att vi har varit tvungna att erkänna bankkollapsen, avskriva förlusterna, utreda ansvaret och börja om. I detta förhållande kan vår styrka bestå i en nära framtid.

Vi socialdemokrater förlorade idékampen under det gångna seklets sista kvartal. Det var kostsamt för allmänheten i våra länder. 

I Island, ledde det till stora löneskillnader på oerhört kort tid. Trots en betydande ökning av reallönerna mådde folk inte riktigt bra därför att levnadsstandardens höjning togs på lån. Islands rikaste familjer femfaldigade sin andel av nationens disponibla inkomst och skilde sig från samhällets allmänna värderingar. Det var inte nyttigt för en liten nation.

Kamrater!
Vi måste försvara den nordiska modellen, ett välfärdssamhälle på grundval av rättvis fördelning och jämlikhet där det räder en balans mellan kapitalmakt och politisk makt och demokratin utvecklas ständigt.

Vi måste visa att vi förmår styra med stadig hand samtidigt som vi utvecklar en ny ekonomisk styrmodell som tar hänsyn till natur och livskvalitet inte mindre än produktionsvolym i kronor och ören räknat.

Och framför allt måste vi bevisa att våra underliggande premisser om jämställdhet och solidaritet är mer framgångsrika och mer bärkraftiga än de nyliberala idéer som ledde oss i frestelse och fördärv.

Det är i detta sammanhang som jag tror att det röd-gröna samarbetet i Norden är mycket viktigt.

Röd-gröna samarbetet i Norge har redan klarat testet. Det test som alla politiker respekterar. Jens Stoltenberg ledde det norska Arbeiderpartiet med bravör genom Stortingsvalet och den röd-gröna koalitionen höll stånd. Det var en viktig framgång för oss socialdemokrater i Norden.

Våra idéer måste klara testet i medvind som i motgång, under ekonomisk kris som i tider av uppgång, och de behöver vid varje tidpunkt överensstämma med den verklighet som allmänheten brottas med.

 

I majoritet som i minoritet, måste vi alltid göra folk medvetna om att vi jobbar för allmänna intressen, men inte specifika intressen, för det allmännas bästa men inte för enskilda intressegrupper.


Vi måste behålla vårt goda samarbete med traditionella intresseorganisationer och föreningslivet samtidigt som vi lyssnar noga till allt det nya som tar sig vitt skilda uttryck i våra samhällen.

Den röd-gröna regeringen på Island har betonat att det inte bara gäller att klösa sig upp ur den ekonomiska krisen. Vi måste blottlägga de bakomliggande rötterna till vårt ekonomiska sammanbrott och samtidigt omedelbart inleda en strävan för ett bättre samhälle. Där talar vi om demokratiska reformer, en radikal omstrukturering av statsmakt och förvaltning, riktade åtgärder för jämställdhet mellan könen och ett regelverk kring den politiska etiken.

En viktig del i förändrade och nya värden som nu förstärks, är att fler kvinnor är med att styra och forma samhället och blir i täten, både inom näringslivet och det politiska livet. Kvinnor måste och bör under de kommande månader och år spela en viktig roll i återuppbyggnaden av samhället och i skapandet av nya värderingar.

Det är dumt och oekonomiskt att inte bättre utnyttja den dyrbara rikedom som kvinnors kraft innebär. Om vi forstår att utlösa denna kraft är vi på god väg mot det verkliga välfärdssamhället och en bättre värld. Därför är det viktigt att en kvinna bekläder statsministerposten på Island för första gången. Och därför måste Mona Sahlin bli den första kvinnan att leda Sverige som statsminister

Vi har det gemensamt Mona, Jens och jag att vi är uppväxta i den socialdemokratiska rörelsen och vi är stolta över vår gemensamma bakgrund.

Jag tror att vår erfarenhet av det politiska och fackliga arbetet har överbevisat oss om att när socaldemokratiska värderingar om jämlikhet, rättvisa och socialt ansvar respekteras, blir resultatet nästan alltid ett bättre samhälle och verkliga framsteg. Socialdemokratins förenande kraft är en livsviktig motvikt till marknadens och kapitalismens splittring.

Slutligen detta, kära kamrater!

Den socialdemokratiska rörelsen är stark i Europa. I stora länder som Tyskland, Frankrike och även Storbritannien har den dock givit efter något. Vi behöver leta svar varför det är på det viset.

I Norden, måste vi reagera snabbt på nyliberalismens sammanbrott genom att föra fram framtidens idéer. Vi har de grundläggande idéerna som visat sin hållbarhet och nytta för allmänheten och på dem ska vi bygga våra nya framgångar.  

Utformningen av en ny solidaritetspolitik för de röd-gröna í Europa är en gemensam Europeisk uppgift för framtiden. Där måste vi nordiska socialdemokrater vara ledande.

Vi måste övertyga de unga om att det röd-gröna samarbetet är det förnuftigaste sättet att tygla marknadskrafterna för det allmännas bästa, i stället för att de fortsatt tjänar särintressena. 

Därför välkomnar jag det faktum att det röd- gröna blocket i Sverige tycks nu, ett år före valet, ha mycket fler anhängare bland ungdomar än det borgerliga blocket.

Det visar att man här i Sverige er på rätt väg och det kan vara en indikator på att vi får en röd-grön regering ledd av Mona Sahlin om ett år också i detta land.

Vi socialdemokrater, varän vi kommer ifrån behöver en seger i Sverige – de röd-gröna måste bana vägen för ett bättre Europa. Ta utmaningen och gör Mona Sahlin till statsminister i Sverige.

Jag säger därför “med mina ord” – hennes tid kommer – Mona Sahlins tid kommer!

 

Upp till kamp, kamrater!

Sidan uppdaterades senast: 2009-11-06 11:32