Fel om skolans problem

Vi lärare känner inte igen oss i Jan Björklunds schablonbild av verkligheten. Skolans problem är ökade klyftor och bristande resurser.
Det skriver Janette Olsson, lärare och politiker (S) i Stenungsund.

Om skolan kan man tycka mycket, och det gör man ofta i media. När jag sa till mina kollegor i arbetslaget att jag skulle skriva en krönika om läraryrket och skolan blev det en livlig diskussion som höll i sig hela dagen.
En sak var vi rörande överens om och det var att vi inte känner igen den schablonbild som media målar upp av skolan med hjälp av skolminister Jan Björklund. Man får en bild av att i ett klassrum sitter eleverna med mobilerna i högsta hugg som har tagit över. Hårdare tag behövs!

Känner vi igen oss? Nej, väldigt sällan. Nu har jag ingen heltäckande bild över den svenska skolan utan arbetar som lärare på en högstadieskola i Sten­ungsund.
Vi som arbetar med elever varje dag stöttar, handleder, pushar, uppmuntrar, och ja, givetvis också markerar, bryter in, reagerar på kränkningar och samarbetar med hemmen.
Vi jobbar med tolerans- och värdegrundsfrågor för att varenda unge ska känna sig sedd och trygg. Är man det ger det en god lärande miljö. Vi tycker att vi lyckas med det ganska bra. Tonåringar är ett roligt släkte att jobba med.

Men naturligtvis har vi sett en förändring i skolan. Vi har större grupper, svårare att få stöd till elever med behov av stöd. Då det behövs utredning så talar vi om köer upp till ett år. 
Upplevelsen av att eleverna har sämre kunskaper har också förstärkts, vilket också bekräftas av mätningar som görs nationellt och internationellt. Då kommer känslan av otillräcklighet och frustration. Det är också så att vi i skolan upplever större klyftor än tidigare bland barnen, vilket känns helt förödande.

Om jag då ikläder mig rollen som kommunpolitiker så ökar min frustration. I den budget som togs i juni i år så gav den samlade oppositionen S, V och MP elva miljoner kronor mer till skolan och barnomsorgen.
De borgerliga har dessutom ett effektiviseringskrav på två procent. Det betyder en ännu tuffare vardag i verksamheten. Samtidigt räknar man med att kommunen kommer ha ett positivt resultat på 50 miljoner kronor.

Jag tänker på våra elever i de stora klasserna som skulle kunna få större stöd, bli mer sedda och få halvklasser några gånger till i veckan.
Min enkla analys är att vi har en borgerlig regering med en borgerlig politik.
Jobbskatteavdrag, sänkt krogmoms, rutavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och så vidare märks till slut. Lärarförbundet har en slogan som lyder: Satsa på skolan så löser sig resten. Det kanske inte är svårare än så.

Som reaktion på de neddragningar som nu är realitet i vår kommun har föräldragrupper samlats och tänker samla namnunderskrifter för att få till en folkomröstning för att ompröva den borgerliga budgeten. På förra kommunfullmäktige dundrade det in 300 föräldrar och barn för att protestera mot budgetens konsekvenser. Det är väl bra, tänker jag.
Men bättre vore om de till nästa val röstar rött.

Sidan uppdaterades senast: 2012-11-06 14:47